Nina på Johangården

En årssammanställning av något slag har jag tänkt på...

så då kör jag då.

Januari:
Började med Far på sjukhuset. Och jag fick en sonson sju dagar in på det nya året. Så var det Mor på sjukhuset, totalt uttröttad. Åkte som en skottspole mellan mitt hemma och Mors och Fars hemma. Jag köpte mig en tv. Började på Lernia-kurs. Kallt och snöigt.

Februari:
Jocke och Nalle fyller år. Mest Lernia-skola och saker runt detta. En ganska lugn månad.

Mars:
Jag, dotter Mimma, svägerska Lotta och svåger Kalle fyller år. Ett femtioårskalas. Lernia-skola. Lilla dotter med sällskap åker till Thailand. Persiskt nyår.

April:
Leia fyller år. Af får ett stollaryck och ska ha mig att arbeta på Samhall/Ikea med grovstädning. Stort räfst och rättarting med Af och de tar tillbaks allt. Får arbetscoachning via AcadeMedia istället. Packar för byte av lägenhet. Återbesök Handrehab för min tidigare brutna arm.

Maj:
Flyttar in i nya lägenheten. Får två tunga besked mitt i denna månad, dagarna efter varandra. Far benmärgscancer och lilla Dotter Hodgkins lymfom. Fars sjukdom obotlig och lilla Dotters går tack och lov att bota. Avgrunden öppnade sig...

Juni:
Mor fyller år. Börjar med en begravning i Umeå. Tänkte, i kyrkan, på de besked jag fått i maj månad. Stora undersökningar startar på lilla Dotter. Börjar jobba på hunddagis. Nalle-hunden galet tokstressad av att bo i stan, fungerar inte längre, avlivas eller omplaceras till gamla husse. Blir omplacering till gamla husse. Gatufest i Sundsvall.

Juli:
Gatufest i Sundsvall. Fått hem Nicke-hund som kanske kan bli tjänstehund. Jobbar hunddagiset. Får förbenat ont överallt och blir dödstrött. Röntgar ryggen för att se om det finns några fel. Viss urkalkning ses. Hett i Sundsvall.

Augusti:
Jobbar hunddagis. Fasligt ont och fasligt trött. Nicke-hund får godkänt på lämplighetstestet av hundpsykolog, för utbildning. Far fyller år. Inbrott på hunddagis. Inte kul. Miljöträningsresa till Hudiksvall med Nicke och Mynta, inför "skolstart". Förkyld.

September:
Älgjakten startar. Stora Dotter fyller år. Jobbar hunddagis, ack så jobbigt. Så ont och så trött. Masar mig till vårdcentralen och får veta att jag har fibromyalgi. Tack för det! Vill inte! Kurshelg ett och två går av stapeln i tjänstehundsutbildningen.

Oktober:
Jägarn fyller år. Min mormor skulle fyllt år exakt samma dag. Jobbar hunddagis, fast nu halvdag. Kallas via AcadeMedia till arbetspsykolog för koll... inget fel säger arbetspsykologen, förutom att jag bör nog bara ha ett halvtidsjobb... och på den reguljära marknaden. Tji fick de som tjattrat om depression. Där fanns ingen depression, ingen ångest och inget annat fel heller.

November:
Slutat på hunddagis. Blev för tungt och slitigt. Är ett tufft jobb för tuffa kvinnor, men räcker inte bara med ett tufft psyke... måste även ha tuffa muskler, vilket fibron inte bidrar med. Nu börjar kontakter med koordinatorn på vårdcentralen för att se vad som kan ges för hjälp till mig. Magen totalt bakvänd och ond av fel medicin. Får ny, men denna mage kräver även behandling för att bli snäll igen. Jägarn får hjärtinfarkt. Fk drar in hans sjukpeng. Rekommenderar honom att skriva in sig på Af istället. Jag skaffar linser istället för glasögon.

December:
Ser att dagarna i väntan på arbetsplats ger resultat vad gäller fibron. Inte lika jädra ont längre. Så skönt! Dock finns den där och gör sig påmind. Är nog lite väderkänslig, plus köldkänslig. Men... man får lära sig att leva med det. Remiss skrivs till smärtrehab... med den brasklappen att det måste samplaneras med min hundutbildning. Tar ett stort beslut i mitt liv, och genomför det tillsammans med Jägarn. Skriver testamenten, för livet är inte oändligt. Julfest på hundutbildningsstället. Söker namnuppgifter på Landsarkivet. Hittar dem bums. Talar med hjärtsköterska och får goda råd. Jag och Jägarn firar en ensam jul tillsammans med Nicke-hund. Döttrar firar tillsammans med sin far. Sonen firar på annat håll. Annandag jul åker vi till Jägarns syster och firar. Far mycket sjuk. Prognosen dålig. Prickade in exakt samma dag som förra december för att insjukna och åka ambulans till sjukhuset, men då var prognosen bättre. Nu vet ingen hur länge han finns med oss längre...

Under detta år har mycket tankar och många planer formats. Mycket kommer att ändras och mycket kommer att tillkomma. Och jag kommer inte längre att vara så jädra snäll... bara mot de snälla. Det är mitt nyårslöfte, till mig själv och till alla andra.

Mycket har jag utelämnat här, sådant som är privat... eller kan missuppfattas. Och i morgon börjar jag det nya året med en ny blogg.

Med bara timmar kvar av detta år har det åter igen visat sig från en annan sida.

Far mycket sjuk igår och in till sjukhuset med ambulans. Prognosen är mycket dålig, men just nu idag är han lite piggare.

Mor bor i mitt gästrum för att ha nära till sjukhuset. Hon tar sig inte gående många mil till sjukhuset... och idag går det säkert inte många bussar. Så enklast att hon finns här i stan.

Trodde att i tider då det är stort allvar skulle alla ställa upp och hjälpa varandra... men så jag tror. Telefonkedjan bröts och bror långt borta fick inte meddelande om Fars situation. Har i alla fall pratat själv med honom idag. Mina barn, Fars barnbarn, har också vetskap.

Nä, allt för många gånger detta år har livet vänt och vridit på sig på ett inte allt för skönt sätt.

Idag är den stora smällardagen. Jag gillar inte det! Hundarna får lugnande av två olika sorter. Hoppas det hjälper. Just nu ligger tiken Leia under mitt skrivbord när jag skriver här... så något har hon hört redan. I natt small det och i går small det flera gånger under dagen. Fattar inte att alla människor måste göra ljud jämt. Är det inte ljud de gör själva så ser de till att annat eller andra gör ljud.

Jaja... Gott Nytt År på er i alla fall!

 

 

 

och ett jädra smällande dygnet runt i flera dagar. De som smäller tänker då inte på djuren, varken våra tama eller de vilda... för de vilda blir minst sagt lika rädda. Inte heller tänker de på små barn, äldre eller andra som har det svårt med smällarna.

Finge jag bestämma skulle allt smällande bort. Totalt! Och så är det ju faktiskt förbjudet att smälla inne på gården enligt bostadsföretaget... men förra nyåret brydde sig ju de som smäller inte om detta. Jädra bovar! I år igen har vi blivit påminda om att det inte får smällas... 

Idag har jag varit till veterinären och ordnat med piller till mina vovvar. Leia blir totalt hysteriskt blockerad och hur Nicke blir vet jag inte. Har inte haft honom någon smällarhelg... än. Han får medicin han också... i fall att om...

Zyklène och Nozinan var rekommendationerna, och DAP. Och så är det svårt att medicinera smällar-rädda hundar... det får inte bli för lite, så att de är som förlamade och neddrogade och ändå har svår rädsla och ångest... för då blir skadan bara värre. Den skada som smällandet orsakar i psyket på hunden. Balansgång. Nu doseras detta ju efter kroppsvikt... men det kan bli lite olika ändå med hur verkan tar.

Mycket vatten rinnar under broarna... trots att det i naturen är ganska fruset.

Mycket i livet ändrar sig. Och jag med. Ändrar mig. Nytt år kommer. Fortare än vi anar. Faktiskt är det inte många dagar kvar av år 2009. Nu i veckan byter vi år igen. 2010. Blir nog bra det.

Jag planerar och ändrar, ser ut som att det nya året är helt annorlunda än det år som vi nu lämnar till arkivet. Om någon dag, eller vid årsskiftet visar det sig... mina nya planer och mitt annorlunda liv.

firat hemma tillsammans med Jägarn och Nicke-hund. Leia-hund utlånad till yngsta dottern. Firat jul i Övik med Jägarns syster och gubbe.

Reste hem idag i yrande snöfall och väldigt hal och spårig E4. Såg många olyckor, med tanke på att det ändå bara är femton mil det är fråga om. Bitvis gick det bara i 40 km och ett par gånger var det till och med stopp. Fast inget långvarigt stopp. Polis, räddningstjänst, ambulanspersonal och bärgare är proffsiga och snabba.

Men... ju närmare Sundsvall vi kom desto bättre blev vädret. Och hemma, i Sundsvall, snöade det inte. Däremot hade det snöat!

Vår Umeåresa ställde vi in när vi såg hur mycket det snöade i Övik och läste om massor med snö i Umeå. Och med tanke på hur det var att åka hem så var den inställda Ume-resan ett klokt beslut. Provar igen i veckan. Borde nämligen hälsa på Jägarns pappa...

så nu klarar hon sig när det är kallt och eländigt. Fast i snöstormen nu är det bara några minusgrader och då duger hundpäls bra.

 

Sagojulgran.

Vit gran med lila, silver och vitt. Än finare än vad bilden visar. Som den allra vackraste sagojulgran. Kall, snöig och gnistrande.

Bör ses på plats.

Min drömjulgran!

Försäkringskassan ringer.

Det blir inga pengar!

För inte ens en månad sedan var Jägarn sjuk. Hjärtinfarkt. Inlagd på sjukhus bums. Behandlingar och medicinering. Sedan sjukskriven av hjärtläkaren och ska nu rekreera sig efter ingrepp i hjärtat.

Nu har Försäkringskassan bestämt att det blir inga pengar. Ingen sjukskrivning. Blankt nej. Utan reson. Jägarn ska gå till arbetsförmedlingen istället, det var tipset. Jo, tack för den julklappen Fk! Vi uppskattade den...

inte!

Nu förstår jag varför de som arbetar på Fk blir hotade. Förstår precis. Det är ju bara döden som gäller som sjukorsak. Och nåde den som då tar ut ersättning. Då blir det räfst och rättarting även då.

I går var vi till hjärtsköterskan som predikade vikten av att just ta det lugnt och komma igen i lagom takt. Att kroppen måste få tid att reparera sig. Idag smäller Fk oss över ansiktet med en sur julklapp. De sätter sig helt över läkares order och bryr sig föga om läkarens patienter och kunnande. På ett sätt är detta ju en förnedring av hela läkarkåren. Detta att Fk (och regeringen) skiter totalt i vad läkarna säger och skriver. Och så skyller de på att läkarna inte kan skriva sjukintyg...

vad jag undrar är om Fk kan l ä s a sjukintyg?

Undra på att man blir stressad. När det enda som gäller är döden. Bara döden. Allt annat är bara tjafs och larv. Vore det inte lika bra att avliva hela Sveriges befolkning... på en gång... så har Fk fått som de vill. Ta och jaga de som verkligen fuskar istället.

Nä. Detta var ett riktigt lågvattenmärke... Fy regeringen och fy FK! Jag är riktigt jädra arg!