Stora fötter eller liten rumpa?!


Gå aldrig in i Pumaaffären i Gallerian, det slutar lätt med minus tusen kronor på kontot.
Precis det förfärliga hände mig i dag som du ser på bilden.
Myranstolen är till min dotters dockskåp :-)

En underbar ögonblicksbild


Visst är den här bilden av David Back helt fantastisk? Han fångade ögonblicket då min bror precis fått reda på att han vunnit Årets kock 2008. Hans tjej rusar upp på scenen och kastar sig om honom. Det här är ett av mina finaste stunder i livet. Jag skrek så högt att jag skrämde i väg vett-och-etikett-kvinnan Magdalena Ribbing som stod bredvid.


Här är vi på banketten på Årets kock 2009, där jag inte fick lov att vistas. Den var bara för speciellt inbjudna (typ 250 representanter från Duni). Men jag strök omkring i korridoren ändå. Jag och mamma var de enda från familjen som var där och vi ville höra Toms tacktal. Det vill du med, se här!
Nu ska jag till Gallerian och äta Toms lunch, han gästspelar där i dag!

Barnsäkerhet är A och O


Frågan är bara hur man lyckas förmedla det till barnen?
Jag har uppenbarligen INTE lyckats.
PS. Mamma, tack för skrivbordet, det används flitigt som du ser.

Vid närmare eftertanke ...


… struntade jag i själva träningsmomentet (se under) och gick rakt på drycken i stället! Trevlig helg!

Jag laddar för fredagsträningen!


Du bangar väl inte träningen i dag? Fick det här träningsprogrammet av min mycket kompetenta kollega Tina som lovar att det kommer att hamna på schemat som lunchpass på Kungsholmen från och med nästa vecka. Eller kanske inte. ;-)

Äntligen dags för lunch!



Efter ett tufft Cirkelfyspass satsade jag på en extra näringsrik takeawaymat till lunch.
Det är jag värd.

Hur svårt ska det vara att slå en signal?



Tydligen skitsvårt. Jag kom hem från Portugal i söndags och har inte ringt ett enda samtal sedan dess. Allt har gått i ett och jag har bara inte hunnit. Så i kväll tänkte jag ta tag i det, ringa mamma, pappa, systrar och även något jobbsamtal. Vad händer då? Jo, hemtelefonen är helt död, får inte ens en signal. Mobilbatteriet dör i min hand och jag hittar inte laddaren. Och min mans mobil har inte täckning hemma. Hurra, hur svårt ska det va?

Nyheter uppåt väggarna









Mer fint hittar du på inreda.com.

Jag skäms

Har bara tränat två pass den här veckan. Det är för illa. Måste skärpa mig ;-)

En historisk bild


Jag är nästan säker på att det inte finns någon annan bild på mig när jag ler samtidigt som jag springer. Löpning är alldeles för jobbigt. Jag borde verkligen inte ha skrattat med tanke på den usla tiden, 28.37 på 5 kilometer. Men det tänker jag förbättra. Vad sägs om Vårruset, är du med?

Varför fick jag inte den här lite tidigare?



När jag kom tillbaka från tandvärkssemestern i Portugal är det någon rolig lirare från en pr-byrå som har skickat den här diskreta kartongen till mig. Jag tackar och bockar, men fattar inte riktigt poängen. Den skulle ha adresserats till rum 104 i Monte Gordo för en vecka sen. Nu behöver jag inga tabletter längre. I lådan fanns bara en cd-skiva. Ska jag svälja den hel, eller hur är det tänkt? ;-)
PS. Jag tränade inte i går, läskigt. Därför körde jag medeljympa nyss med superduktiga Tina Uppfeldt. Frågan är när jag ska få in de övriga tre passen jag har vant mig vid att träna varje dag?

Tack för en härlig resa!



Den här badmössebilden känns som om den kommer från ett tidigare liv. Hemma i Sverige är det absolut inte läge att springa omkring i kortkort, märkte jag redan på Arlanda. Jag bytte alltså solen och värmen till kylan och mörkret. Men jag fick äntligen träffa min familj igen och då spelar vädret ingen roll. Resan får högsta betyg, det är grymt härligt att kombinera jobb med träning, sol och strand. Jag har tagit en hel serie härliga, somriga bilder. Delar med mig av det i nästa Friskipressen. Längtar till i morgon då jag ska sortera bilderna och kika på potentiella omslag!

Det blev kanske lite mycket?!


Behövs det egentligen ord?


Här är vi på väg att lussa lite på hotellet klockan halv ett på natten.

Har jag blivit överkörd av tåget?



Jag har helt klart överdoserat träningen den här veckan. De senaste två dagarna med åtta kilometers löpning, coreträning 60 minuter, stavgång 40 minuter, tennis 90 minuter och danspass 60 minuter blev kanske lite mycket. Ovetandes om konsekvenserna, klädde jag upp mig i går och gick ut och dansade i två timmar. I dag kan jag med nöd och näppe gå i trappor. Ont vet jag inte om det räcker som beskrivning. Frågan är hur jag ska behålla mina nya, goda träningsvanor när jag kommer hem?

Släpp ut mig!


Eftersom jag är så bra på tennis, fick jag aldrig gå därifrån.
Skämt å sido, jag är totalt värdelös, men jag tycker att det är kul som framgår av bilden.


Så här servar jag.


En kärleksförklaring till min familj

Jag har faktiskt klarat av arbetet med den här filmen utan att börja böla. Du kanske inte tror mig när du hör min halvskakiga röst:


Jag längtar efter familjen …

… men det finns förstås några fördelar med att vara barnfri i en vecka:

1. Jag kan småäta godis utan att känna mig som en hycklare.
2. Alla smärtstillande mediciner kan ligga framme i plockvänlig höjd.
3. Kameran kan stå på soffbordet utan att jag är rädd för att den ska dras ner i golvet.
4. Jag äter i lugn och ro utan barnskrik och bestickslammer. 
5. Jag kan gå runt och strosa och drälla för mig själv. Och träna :-)
6. Jag går och lägger mig när jag vill och vet om att jag ska få sova.

Däremot undrar jag förtvivlat hur det går för pappersinsamlingen på jobbet nu när jag är borta. När jag ser den här bilden får jag en enorm moderskänsla:






  

Att träna med smärta



Klockan sju i morse var jag med på stavgång på stranden. Jag grundade med Volatren, får alltid blodtrycksfall om jag inte äter något före träningen. Allt flöt på fint ända tills en våg plötsligt överraskade mig och sköljde över fötterna. Det var ett litet smakprov på Ö till Ö, ett lopp från Utö till Sandhamn. Till skillnad från min 20-minutersrunda stavgång, är det frågan om 10 km simning, 16 km cykling och 38 km löpning. Med blöta skor. Jag har en galen man som tänker genomföra loppet.



Så avspänd och naturlig, eller hur?



Kul med lite förnyelse på menyn i dag. Portugal bjuder på härliga färger som lättar upp en och annan tandvärk. Korkskruven är tänkt till de övriga deltagarnas vinflaskor, men kan bli aktuell i min mun om läget förvärras.

Nu mår jag lite bättre



Tack vare mina regelbunda måltider (se nedan), mår jag numera ganska bra. Jag har varit med på ett stavgångspass före frukost (Alvedon) och körde delar av ett innepass före lunch (Voltaren) och ska köra ett kvällspass. Eller vänta, nu passerar visst hela gänget som ska träna. Med andra ord missar jag kvällsträningen, vilket är tur. Jag är ju inte frisk.
Här under kommer lite fler bilder från dagen, klicka för att zooma.

1. Faceoff i badrummet. Ny hud = nytt liv (utan tandvärk)?
2. Afrodans som skakade om rejält.
3. Förbeställningskatalogen från SAS. Vegetarian, någon?


Jag äter varierat

Maten här smakar likadant hela tiden, trots att jag äter väldigt varierat. Alvedon till frukost, Voltaren till lunch och Esberitox till middag. Men jag ska verkligen inte klaga.


Från Globen till Faro!



Det här är en del udda prylar i min väska som jag precis har packat upp på hotellrummet. Jag befinner mig plötsligt i portugisiska Monte Gordo på träningsresa. Fråga mig inte hur det gick till. Den elaka tanden är med, fortfarande på plats i munnnen. I mitt sällskap finns även följande:
• En schlagerskiva som K-Rauta delade ut i Globen.
• En lösögonfrans som kan lätta upp ett och annat stavgångspass.
• En nyinköpt klacksko till danspasset. Hoppas den andra är med.
• 5-minuter meditation. En bok för mig.
• Kamomillte, ett måste innan läggning.

Har jag missat något?

Ser du hur jag mår?



Globenst(r)assen på plats och nu vill jag dra upp ett sönderanvänt uttryck: En bild säger mer än tusen ord. Skulle inte tro det. Eller ser du hur jag mår? Svaret kommer under nästa bild.



Här sitter jag på läktare 15 B och har så sjukt ont i halsen på grund av en elak förkylning i kombination med en mycket plågsam visdomstand som har bestämt sig för att försöka ta sig upp trots att det inte finns någon plats för den. Tycker du att bilden visar den pågående inre, smärtsamma kampen? Nej, precis. Då är vi överens om att en bild ibland inte säger ett skit.



Den här strålande kvinnan försökte jag få kontakt med, men hon satt bara och beundrade vinnaren i Melodifestivalen och hann liksom inte socialisera med grannen i stolen bredvid. Skojar bara, hon var förbannad över att segern gick till La Voix.



Ont, det gör ont, det gör ont, det gör ont.



Om du kan gissa vad mannen till höger gjorde på väg Globen, vinner du en fin present!


Så här får du ditt barn att äta!


Många har problem med småkids som vägrar äta. Hur man lägger upp maten kan faktiskt avgöra om barnet äter eller inte. Min dotter åt faktiskt upp hela cykeln med glädje ;-)

Här är nya badmössan till resan!


Bortklippta scener om mitt jobb

Här kommer bonusmaterial från filmen Jobbet som redaktionschef:


Kan jag skrämma bort förkylningen?

Snart åker jag på träningsresa till Portugal utan man eller barn.
Det känns läskigt/underbart/vidrigt/skönt/jobbigt/härligt.
En sak som bekymrar mig är att jag håller på att bli förkyld.
Här är min kur som jag hoppas skrämmer bort förkylningen:

1. Intag av röd solhatt. Echinatex ska lindra förkylningssymtom.

2. Cirkelfys med Tom. Ska jag bli sjuk kan jag lika gärna hetsa fram skiten.



3. Inköp av ny MacBook, 13 tum. Lättare att bära än min 17-tummare, vilket är ett måste efter tung träning.


Jag tar tacksamt emot alla tips som handlar om att INTE bli sjuk!

Sådan far, sådan dotter!




Vykort från Iprenmannen!


I dag fick jag ett personligt kort från Iprenmannen som berättar att han flyttat in i mitt huvud.
Vad kul, livet känns genast lite lättare.

Roligaste fotosidan?

Det är lätt att fastna på den här sajten som jag hittade via Petra!
Enkel att lägga in sina egna porträtt, ingen registrering krävs.
Vilken är din favorit?
























Gå med i min Facebookgrupp!



Jag startade precis en ny grupp på Facebook – Protest mot sjuka kroppsideal.
Gå med du med, ju fler desto bättre! Här är länk!

Vad är det för fel på datorn?

Så här se datorn ut där jag har samlat alla bilder jag har fotograferat genom åren.
Och nu krånglar den, fattar inte varför. Ser du vad problemet är?


Min mans kontorsstol, del 2

Min ska cykla jorden runt på sin ”kontorsstol”. Efter 17 arbetsdagar har han kommit 40 mil. Nu är det bara 17 mil till ryska gränsen. Här nedan kan du se hur roligt det ser ut:


Jag har F&S Stockholms lägsta blodtryck



I går gjorde jag ett hälsotest, exakt det jag utsatte Årets kock för, se reportage här! För det första är jag chockad över att testet visade på bra kondition, betyg 5 av 5. Nästa överraskning kom när testledaren utbrister att jag har det lägsta blodtrycket av alla anställda på F&S Stockholm, 98/65. Inte konstigt att jag känner mig svimfärdig titt som tätt. Försökte framkalla en välbehövlig svimningsattack i natt när fyraåringen hostade oavbrutet hela natten, men lyckades inte. Jag kunde inte sova en blund.

Säg nej till sjuka kroppsideal!


Gissa vilken docka som är retuscherad och vilken som finns på riktigt?
Tyvärr är det den vänstra som existerar, den högra är fixad i Photopshop och finns alltså inte i verkligheten.
Jag kan inte fatta vilken idiot som ligger bakom en ”svältande” skyltdocka med synliga revben och insjunken mage. Min ilska blir inte mindre av att KappAhl i Jönköping väljer att visa den i skylten iklädd underkläder.
Vad spelar det för roll, kanske du tänker. Jo, det spelar en jättestor roll för alla unga tjejer som går förbi där varje dag, ser dockan och drömmer om att se lika anorektiska ut.
Jag vet, jag har själv varit tonåring och önskat mig storlek 36 i födelsedagspresent. Och det har inte ett skit med lycka eller framgång att göra.
Har du också tröttnat på dagens sjuka kropps­ideal? Skriv vad du tycker här under eller klicka vidare till min artikel i Friskispressen som kommer ut i morgon. Eller kopiera bilden ovan och skriv om det på din blogg. Länka i så fall till det här inlägget.

Det här bjuder jag på om du kommer på middag!



Så här såg kvällens middag ut: Fläskfilé fylld med färskost på ruccola och pepparrot samt ungsbakade grönsaker. Direkt tagen från sidan 45 ur Fredagskocken (se inlägg nedan). Bilden visar inte på något sätt omständigheterna som rådde: Jag fotade med en tvååring bredvid mig som kastade sin sked och mölkglas i golvet samtidigt som hon falsettvrålade och försökte klättra ur stolen. Fyraåringen tittade på tallriken, skakade på huvudet och gick från bordet. En minut senare somnade hon på soffan i feberyra. Och trettiosjuåringen (som lagade maten) höll på att bli galen av hysterin. Men det är ju bara att skratta åt allt, eller hur?

Adam Alsing på fredagsmenyn



Visste du att det kommer ut en ny kokbok varje dag? Dagens heter Fredagskocken. Releasefesten var på The Lobby och jag var där en sväng och hann konstatera att Mattias Larsson har världens sötaste döttrar! Det är han som lagar mat i radio, hur fan det nu går till. Bilderna i boken är underbara, med ett undantag. Fattade inte riktigt bildvalet till menyn på sidan 176 – grillad entrecote och nektariner med kolasås och Dumleglass. Låter ju godare än Adam Alsing som visas på bilden. Då tycker jag nog att han funkar bättre som hjortronfylld munk som han illustrerar på sidan 120. Ska försöka laga, men har svårt att tro att jag kommer att få till något som liknar Adam. Har dock alla chanser i världen att lyckas, eftersom han brukar halta förbi mitt köksfönster rätt ofta. Wish me luck!

Skit oxå, tidningen är redan tryckt!

 

Jag skulle bara skoja lite med brorsan nu när han äntligen fick vara på ett omslag i stället för att bli utbytt mot en ledsen hund. Och så blev det som det blev. Jag håller tummarna för att det inte är ovanstående omslag som kommer ut på tisdag.

Mail från min tvååriga dotter som är sjuk



Hej Mamma!
Jag står här och tittar ut i trädgården och bygger lite pussel. Mora Träsk går i bakgrunden. Känns mest som om det är pappa som lyssnar. Jag vill se Bembe. Vi var uppe och handlade och nu känner jag mig lite piggare än i morse. Hjälpte pappa att göra latte. Nu är han piggare och lite gladare. Men hur ska jag få honom från datorn?
Hoppas du lär dig lite om recept i kväll på din kokboksträff. Det du bjöd på i går var ingen höjdare.
Kram Kenza

Äntligen snygga utemöbler!


Ja tack, jag vill ha de här stolarna i olika färger, nu! Gjorde en sån fatal miss förra året, köpte riktiga pensionärsmöbler och spyr varje gång jag ser dem. De hamnar snart på Blocket. Se fler drömmöbler på slick.se!

Vad tycker du om fotoretusch?


Den vänstra sidan är fixad i Photoshop och den högra är utan retusch. Vad tycker du, bu eller bä? Ämnet är högaktuellt för min del, i nästa vecka kommer nya Friskispressen där jag har skrivit om manipulering av bilder.

Snabbfixad middag i svart

Kvällens middag är god och näringsrik och kräver max tio minuter i köket: Koka upp svart färskpasta och skär upp röd paprika, soltorkade tomater, sockerärter, fetaost, avokado och skinka. Avsluta med att dränka rätten i olivolja och färska kryddor. Själv hade jag bara frysta örter, eftersom vi har minusgradigt i huset ;-)



Min fyraåriga dotter gjorde en fritolkning av maten:


Monteringsanvisning för spruta i gardin

Jag är chockad över fantasin hos ett barn. Min fyraåring ville väldigt gärna berätta för kameran hur man gör när man monterar en spruta i en ”gardin”. Missa inte slutklämmen. Det var svårt att inte börja asgarva.


Sprutan som förföljer mig



Min kreativa fyraåring har piffat upp fönstret lite – med den här trevliga sprutan. Har ingen aning om hur länge den har hängt där ut mot gatan. Vad ska grannarna tro? Sprutan har en förmåga att dyka upp på de mest konstiga ställen där man minst anar det, men det här tog nog ändå priset.

Coolaste före- och efterbilderna

Här är två imponerande retuschjobb som Joanna Ågren har gjort: en föryngring av statsministern och en ”healing” av ett äpple. Bland alla häftiga bilder på hennes sajt gör jag ett gästspel på en före- och efterbild. Det är det närmaste jag har kommit Reinfeldt hittills ;-) Bilderna får naturligtvis inte kopieras. Det kommer mer av Joanna på bloggen framöver.



Och så ett äpple åt McDonalds:


Kärleken har inga gränser!

Jag har fått perspektiv (se inlägg nedan) så det räcker och blir över. Den här filmen lämnar inte någon oberörd. Här är lite bakgrund: Sonen frågar sin far om han vill springa en maraton med honom och pappan svarar ja. Sedan springer de ytterligare en gång. En dag frågar sonen pappan om de kan göra en Ironman tillsammans (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning). Pappan svarar ja. Se inte filmen om du inte vill gråta:


RSS 2.0