Då ska jag försöka ladda upp lite fler bilder från vår tripp.

Nästa anhalt blev Colosseum.
En otrolig byggnad. Tragisk och mäktig. 524 m i omkrets. 48 m hög, 79 m lång och 46 m bred. 87 000 åskådare rymdes som mest i Colosseum.


Där nere i gångarna som fanns under arenan huserade djur och slavar..


Gångarna i annan vinkel.
Mycket av den marmor som fanns i Colosseum fraktades bort till bygget av bl.a. Peterskyrkan och Fontana di Trevi.
Armeringen smältes ner till vapen vilket gjorde att stora delar av byggnaden rasade vid en jordbävning.


Kontraster


Därefter kom vi tillForum Romanum. Det antika Roms Centrum. En helt otrolig plats. Mäktigt att ett så stort område med bara ruiner får stå kvar. Annars kan man tänka sig att en stor stad skulle vilja ta tillvara all dyrbar mark för nybyggen.

 

Något som fascinerade mig var alla dessa enorma kolonner som fanns överallt. Mitt inne i stan kunde man se några som var kvarlämnade intill nyare hus.


Här skulle man nog haft en guide för att få ut mesta möjliga av besöket.

Efter detta var vi otroligt trötta i fötterna och i huvudet av alla intryck.
Vi hade en enorm tur då alla sevärdheterna var gratis just den här dagen. Det var många hundralappar vi sparade på det.
Varför det var gratis har jag ingen aning om.


På väg tillbaka passerade vi en parad av sportbilar. 32 st Fiat. Just när vi kom var dom på väg att åka så vi stannade till och tittade på det hela.


Klockan är bara runt fem och vi är helt slut. Här har vi hittat en restaurang där vi åt middag. Eva, Thord och jag åt pasta och Stefan åt Risotto.

Efter maten gick vi till en matbutik och köpte ost, bröd, vin, grönsaker och frukt som vi tog med till hotellet.
Ost, vin och bröd festade vi på senare på kvällen. Resten sparade vi till frukosten.
Vi somnade ovaggade den kvällen.

Det här var bara första sightseeing dagen...

Och nu orkar jag inte mer för idag. Det tar så otroligt lång tid att ladda upp varje bild.

...att nästa år kommer jag inte att planera in en massa resor och liknande. Tiden hitills i år har varit hysterisk och resten lär inte bli bättre.
Det känns som om min "fria" tid är så planerad att jag nästan fär andnöd.
Jag är otroligt medveten om att jag är priviligierad som har ekonomisk möjlighet att resa och att detta kan ses som ett lyxproblem, men jag klarar inte av att känna att all min lediga tid är planerad. Och jag orkar inte flänga runt hur mycket som helst.

Jag vill ha tid att bara vara. Alla är inte som jag och upplever inte stress på samma sätt som jag. Det accepterar jag och förväntar mig att även min uppfattning och mina känslor accepteras även om man inte förstår dom.

Nästa sommar stannar jag hemma om det så blir helt ensam. Åtminstone känns det så nu. Kanske att jag ändrar mig senare, men det får absolut inte bli som i år.

Jepp...så får det bli!

         

...ska jag sammanfatta de senaste dagarna.
Jag har haft en hel del jobbiga hjärtarytmier. Första natten hemma efter Romresan vankade jag fram och tillbaka nästan hela natten. Lade jag mig eller satte mig ner slog hjärtat allt annat än rytmiskt. Det rusade inte eller slog snabbare utan slog bara helt galet konstigt. Jag vet att enstaka dubbelslag inte är farligt och att i stort sett alla människor har det då och då. Men det här var väldigt otäckt och jag blev för första gången riktigt rädd. När klockan var halv fyra på morgonen väckte jag Stefan men han trodde att det var min mage som ställer till det. Jag fortsatte att vanka i en timme till innan jag satte mig i en fåtölj och somnade. Klockan sju väckte Stefan mig, då det var dags för frukost. Det var en läskig upplevelse som jag inte vill vara med om igen.
Nästa gång åker jag till sjukhuset tror jag.
Det har varit lite väl mycket den senaste tiden och det är inte slut ännu och jag är väl en lättstressad person. Det finns människor som har mycket mer omkring sig och klarar det utan problem. Men jag tillhör väl inte dom. Jag känner mig stressad inför kommande födelsedagar. Dessutom är Stefan bortrest dagarna innan och vi får övernattande gäster.
Efter det blir det Toscana.

I torsdag var det ju kör och sång för Tommy Nilsson som jag berättat om i tidigare inlägg.

I fredags var jag hos Mamma och Pappa efter jobbet. Jag har inte varit hos dem på ett bra tag men vi har ju träffats på flera födelsedagar under den tiden. Men dom vill gärna att man kommer förbi då  och då. På kvällen skulle jag ha gått till familjen Åström, men jag kände att jag helt enkelt inte orkade. 
I stället var jag hemma och strök en massa tvätt, samtidigt som jag laddade upp Rom-bilderna till inlägget i bloggen.
Stefan var på gympafest och kom hem vid halv tio. Klockan elva ringde Nicklas och undrade om Stefan kunde åka med honom till Danderyd. Han hade så ont i handleden och fingrarna domnade.
Fredagkväll, lönehelg och en läkare på akuten gjorde att dom inte var hemma förrän 04,30. Jag hade svårt att somna och låg vaken till närmare tre.
Tur att dom åkte in för sprinten i handleden hade åkt in under huden och låg och skavde. Läkaren fick dra ut den lite och försöka fixera den så att den inte skulle åka in igen.

Morgonen efter vaknade jag av mitt mobillarm som jag ställt klockan åtta. Halv nio kom Nicklas och lille Max. Sandra Ö skulle i väg och eftersom Nicklas inte kan lyfta Max eller ge honom mat med en hand så skulle han vara med oss tills hon kom hem igen.
Vi åt frukost innan Stefan drog iväg på spinning. Nicklas lade sig på soffan och slocknade som ett ljus. Men han fick inte sova länge innan Max väckte honom.
Vi skulle ha åkt och tittat på Mathilda som tillsammans med sin gymnastikgrupp var med på en gymnastikgala. Precis när vi packat in hund och barn i bilen ringde Sandra Å och sa att det inte var någon idé att vi kom. Det var smockfullt och vi skulle inte se något. Dessutom kunde vi inte ta in barnvagnen. Vi packade ut barn och hund igen och tog en härlig promenad i stället.
Vid tolv kom Stefan hem igen och vi tog en varmkorv innan Nicklas och Max åkte hem och vi tog bilen in till stan och den Etiopiska restaurangen Etnostar. Det var möte med andra Bishoftobarn och en DVD med Stefan gamla filmer skulle visas.  Det var kul att höra hur dom andra kände igen personer som var med på dom drygt 50 år gamla filmerna. Vi stannade inte över den sedvanliga middagen. Vi hade bestämt med Sandra Å och barnen att vi skulle äta ihop (Micke var på killträff i Enköping) så vi bröt upp vid fyratiden. Egentligen skulle vi ha varit hos oss men av olika anledningar blev det hos familjen istället.  Gott och trevligt var det. Strax efter åtta var vi alla jättetrötta så vi tackade för oss och gick hem.

I dag har vi tagit det lite lugnare. Jag har rensat lite i rabatter, suttit i solen och läst och hängt tvätt. I kväll har vi varit hos Sandra Ö, Nicklas, Max och Ronja. Killarna (Stefan, Nicklas och Max) och Ronja tog en promenad medan Sandra och jag åkte och handlade mat. Sedan grillade vi. Igen, men det kan man inte göra för ofta under sommaren. Återigen en god och trevlig middag. Jag har i alla fall sluppit att laga mat denna helg så kanske ska jag inte oja mig så mycket.
Max var glad och gosig. Jag lade honom på soffan och då vände han sig från rygg till mage för första gången OCH kräktes i nya soffan...aj, aj farmor du skulle ju ha lagt en handduk under honom (förlåt).

Nu ska jag försöka komma i säng så att jag orkar med morgondagen. Stefan ligger i badet (som vanligt) och jag har fixat matlådor.

En stor tjock och slö humla har förirrat sig in i vårt uterum. Dom gör ofta det och sedan har dom jättesvårt att hitta ut trots att dörrarna står vidöppna.


Just nu blommar scilla nästan överallt i trädgården.


En tulpan håller på att slå ut. Vi måste få ner mer lökar i höst. Tulpaner och påskliljor håller på att ta slut.


Mitt i gräsmattan kommer det upp krokusar från lökar som blivit kvar efter någon gammal plantering.


Det här vet jag inte riktigt vad det är för blommor. Jag vet att jag planterade någon sorts violer men det ser det ju inte ut som. Dom är ganska lika scilla fast mycket ljusare.


Massor av vitsippor har vi också


Här är rabarber på väg upp.


Fiskarna i dammen har börjat röra sig ordentligt. Jag hoppas att näckrosbladen kommer snbbt nu för just nu har dom ingenting att gömma sig under.


Penséer i en kruka på trappan.


Massor av påskliljor på en annan trappa.


Rabatten före och efter rensning.
Just nu kommer jag inte ihåg vad det eländiga ogräset heter som breder ut sig mer och mer och är omöjligt att bli av med.


Och lammet har kommit på plats.

Nu tandborstning och så i säng....
Fler Rom-bilder får det bli i morgon.

Då så ska jag försöka lägga in lite bilder från vår resa till Rom.

Vi åkte mitt på dagen den 17 april. Resan gick från Stockholm/Arlanda via Frankfurt till Leonardo da Vinciflygplatsen i Rom.


Det ser inte bra ut. Regnet rinner längs flygplanets fönster. Hmmm...


Eva löser korsord och Stefan läser sportbladet.


Det här var vad man fick att äta på alla rutterna. Macka med ost eller skinka. På vägen ner drack jag rött vin och kaffe och på hemvägen kaffe och vatten. Fyra mackor totalt. Man blev rätt less på dom.


Här flyger vi över alperna som är rejält snöklädda. Regnet utanför har upphört.


Här går vi in för landning.


Här har vi kommit till Vatikanmuséet. Det regnade lätt och köerna var gigantiska. Vi valde att strunta i muséet.


Den enorma muren som omgärdar Vatikanstaten.


Här får vi en liten titt in i Påvens värld. Dit fick vi inte gå. Man måste ansöka om ett besök minst 14 dagar i förväg.




Vi följde strömmen mot St: Petersplatsen i stället. Kolla dom enorma pelarna som syns i valven. Dom var måååånga och hööööga.


Det här är bara ena halvan. På andra sidan av torget fanns en likadan pelargång. Över varje pelare i främre raden fanns en staty av ett helgon. Köerna in till S:t Peterskyrkan var gigantiska. Vi valde att stå över till en annan dag.


Kan det vara på balkongen vid pilen som Påven brukar visa sig för folket tro.


Två turistande snyggingar....haha


En låååång bil som stod parkerad utanför Castel S:t Angelo


Och där nedanför trappan vid Tibern ser man brudparet som förmodligen kom med bilen.


Såna här figurer såg man både här och där i Rom. Man får inte fotografera utan att betala för sig, men det gjorde jag ändå.


Här står ärkeängeln Michael.  Läste just att stora delar av Dan Browns bok Änglar och Demoner utspelar sig här. Det kommer jag inte ihåg. Jag har ju läst den. Synd att jag inte kom ihåg det när vi var där.


En period var det fängelse på Castel S.t Angelo

Jamen ÄR DET INTE LUSTIGT.... zappar runt lite på TV:n medan jag väntar på att en bild ska laddas upp och hamnar på Kunskapskanalen där dom precis pratar om Rom. TV-bilden fylls av bilder på Castel S.t Angelo.


Högst upp finns ett jättemysigt café. Här tog vi en öl och en pizzabit.


Två törstiga "gubbar"


Det var gott efter allt travande.


Ett av alla vapen som fanns i Castel s:t Angelo. På något vis kunde dom skjuta iväg stora kulor med den.


Kulorna var något större än fotbollar.


Här ligger ytterligare kulor på lager. Dom såg något mindre ut.


Nu har vi lämnat kastellet och regnet har börjat falla.


Mycket letande på kartan blev det. Men inte kom vi rätt alla gånger för det.


En lite annorlunda blomsterförsäljare.




Den här försäljaren stod i en dörröppning och skar bitar av en gigantisk korv.
Sedan fällde han ner en glaskåpa över den.


Nästa plats vi kom till var Palazzo Venezia vid Piazza Venezia. Här ligger även Victor Emmanuelle monumentet.
I huset har både Mussolino och Påven Pius IV huserat.
Namnet kommer av att det en gång i tiden var Venedigs Ambassad.


Man undrar ju hur dom kan få sätta upp en stor reklamskylt på en sån vacker gammal byggnad.

Oj...nu orkar jag inte mer.... Jag är inte klar med dag 1 ännu.
Jag får fortsätta i morgon....

Ja, då har vi sjungit för och med terminens artist som var Tommy Nilsson. Vi sjöng hans Öppna din dörr. Vi i Uppsala kören har fått lite färre träningstillfällen den här terminen. Dels för att Caroline deltog i Melodifestivalen och dels för att några helgdagar infallit just på torsdagar. Dessutom har vi varit i en lokal där vi inte fått dra över tiden någonting.
Därför var det väldigt nervöst när vi igår skulle upp till bevis. Så sent som förra veckan sa vi att vi skulle strunta i den stämma som "tarmen" (där jag ingår) skulle sjunga, då vi hade väldiga problem att sätta den. Det funkar perfekt när man övar efter stämmorna som Caroline & Heinz sjungit in, men sedan på körträningen är det så himla svårt. Men, vi gav det en chans till innan Tommy skulle komma. Caroline hjälpte oss in i stämman och till slut kändes det som om det skulle funka.
När Tommy väl kom och vi  började sjunga och närmade oss refrängen där vår stämma skulle komma blev jag så nervös så jag kan inte säga om vi sjöng rätt. Man har ju hört andra stora artister som inte minns vad dom sjungit pga att dom varit nervösa....hahaha. Caroline var i alla fall nöjd med oss så då var det väl rätt. Synd att vi var så få i vår stämma bara. Vi ska visst få lite hjälp i Berwaldhallen med några från Stockholmskören. Det känns bra tycker jag. Dom har ju inte alls missat så många körövningar som vi och har dessutom kunnat dra över flera kvällar så dom borde ju sätta alla stämmor.

När vi sjungit låten fick Tommy också sjunga den med oss. Han sjöng verserna och vi sjöng med i refrängerna. Kul.

Tyvärr blev bilderna något oklara.

Tommy Nilsson har placerats på en stol för att lyssna på oss. När vi sjöng såg han riktigt tagen ut. Han sa att det var mäktigt att höra en så stor kör sjunga hans låt. Han spelade in oss med sin mobil.


Caroline ställer några frågor till honom efter att vi sjungit. Vi fick veta att han aldrig tagit sånglektioner och att han aldrig sjunger upp inför ett framträdande. Han visste inte hur man sjunger upp. Ha! det vet ju t.o.m jag ju.....

Då är vi hemma igen efter några dagar i Rom. Vilken stad!
Det finns ju hur mycket som helst att titta på. Undrar om det finns någon mer stad med så många vackra, otroliga, märkliga gamla byggnader.
Vädret har varit lite halvdant. Molnigt, en dag med hällregn och lite värme.
Nu ska jag ladda in alla hundratls bilder jag tagit.
I morgon är det arbetsdag igen.

I går var ingen bra dag.
Det hände för mycket tråkigt.
Mitt älskade lille barnbarn Max fick åka till sjukhuset pga krupp, i och för sig är det inget farligt men ganska otäckt, och han är ju så liten Skrutten. Vi fick veta att Peters lille Victor somnade in och även om vi inte träffat eller kände Victor så blir man väldigt berörd.
Och på kvällen kraschade Nicklas på sin cross. En bruten handled (högerhanden) var tack och lov den värsta skadan. Jag är så glad att det inte blev något värre. Handleden är illa nog med tanke på hans arbete.
Det blev en orolig kväll och natt efter att Sandra Å ringt och berättat att dom var på väg in till Danderyd dit Nicklas körts med ambulans. Huvva, innan vi fått veta hur det var med honom. Man blir inte mindre orolig för att barnen är vuxna och har egna familjer. Han är mitt barn och jag vill inte att det ska hända honom något. Nu har jag pratat med honom själv och hört att det är efter omständigheterna bra. Mammahjärtat känns lite lugnare.

För övrigt var jag och Sandra hos Carina och fixade håret tidigare på kvällen. Skönt att få det gjort.

Undrar om mina barn förstår att jag älskar dom lika mycket och på samma sätt som dom älskar sina barn.
Bara för att mina barn blivit stora älskar jag dom inte mindre än tidigare.
Så tänkte jag...Har jag själv tänkt på att mina föräldrar älskar mig lika mycket som jag älskar mina barn och som dom älskar sina barn?  Nä det har jag inte tänkt på.

Stackars den som inte känner sig älskad....

Jag har börjat att vakna så himla tidigt på morgonen.
I morse var klockan tjugo i sju när jag kände att det inte var någon idé att ligga kvar längre.
Stefan låg en stund till medan jag fixade frukosten.
Jag upptäckte att en förpackning med lövbiff som låg i kylen hade läckt. Det var köttsaft överallt. På hyllan där paketet legat och ner efter kylskåpsväggen. Ner i grönsakslådorna hade det också runnit. Så efter frukosten var det bara att plocka ur allt i kylskåpet och göra rent. Inte så kul sådär direkt efter frukot en helgmorgon.

Fick ett sms från Nicke som som uppmanade oss att köpa Aftonbladet idag. Där på första sidan stod det om lille Victor som ligger för döden men inte får dö hemma pga att hans hemkommun Håbo inte har hemvård för barn. Lille Victor är son till en av Nicklas kompisar.

När vi gjort oss färdiga åkte vi ut till fam. Öhlin-Ekwall där vi hämtade upp Sandra och Max för vidare färd till IKEA. Eller vi hämtade inte upp, det var ju Sandra som körde därifrån. Vi åkte först till Bauhaus där Stefan sprang in och köpte fiskmat och därefter till nya Ikeavaruhuset i Uppsala. Jisses så stort det var. Det var lite svårt att hitta när man är van vid det gamla lilla IKEA. Men vi konstaterade att övervåningen är mest utställning och på nedervåningen finns allt "plock", trots att vi fick exakt motsatt besked av en anställd som stod vid entrén. Nä, här nere finns  ehh..ingenting, sa hon.
Jag köpte i alla fall nya gardiner till vardagsrummet och två tunna madrasskydd. Sandra köpte komposthinkar, några glas och en skärbräda bl.a.

Sedan åkte vi tillbaka hem till familjen och tog en fika innan Stefan och jag vände hemåt. Det är kul med Max nu. Han börjar bli mer och mer medveten och skrattar och pratar mest hela tiden.
På eftermiddagen krattade jag vidare, va f-n ska vi ha så stor tomt för.....
Stefan har rensat och bökat i dammen så att vattnet är alldeles svart nu. Dom stackars fiskarna kommer inte att hitta vare sig varandra eller hem.
Men det lägger sig väl och reningsverket tar hand om en del.

I morgon är det arbetsdag och jag längtar....inte. Men det blir ju kort vecka för mig så det får gå. Tisdag, onsdag och torsdag, sedan är jag ledig till nästa onsdag.


Tuppen "Micke" i sina gummistövlar har gjort sitt för i år. Nu packas han ner i påsklådan och får stanna där tills nästa år igen.

I dag äntligen, har vi bara varit hemma. Så skönt. Jag vaknade tidigt men låg kvar i sängen till klockan var tjugo i åtta.
Jag gick upp och fixade frukost. Vid halv nio kom också Stefan upp.
Efter frukost gick vi ut i trädgården. Jag fortsatte krattandet som jag påbörjade i fredags. Det är så himla mycket gamla löv i år. Jag krattade och krattade och krattade.  Jag hade varit förutseende och satt plåster i båda tumgreppen för att slippa blåsor i mina kontorshänder. Solen sken och det var varmt och skönt, men bara i solen. I skuggan kändes blåsten lite kall.
8 plastsäckar har vi fyllt med trädgårdsskräp. Nu står dom och väntar på att vi ska komma iväg till tippen med dem.
Jag rensade bort gamla krukor från förra året. Och städade undan lite i uterummet.

Vi grillade för första gången i år. Sedan åt vi middag i uterummet. Det var så härligt.


Grillad entrecote, klyftpotatis, tzatziki, sallad och bröd. Till det ett glas rött.


I kväll har vi kollat på Mamma Mia samtidigt som jag strukit en massa tvätt.
Nu är jag SÅ trött.

I morgon ska det visst bli lite sämre väder. Synd. Hoppas att dom har fel.

I går var det dags att ta sig till Linköping för att fira svärmor som fyllde 90 år.
Jag gick upp tidigt för att göra färdigt tårtan som jag påbörjade kvällen innan. Stefan fixade frukost. Vi hade planerat att åka ca 8,30. Som vanligt blev det bråttom på slutet. In med allt i bilen och iväg, Vi skulle stanna till på Maxi och köpa en blomma från barnen till farmor. Stefan skulle tanka bilen.
Halvägs på vär mot Maxi kom jag på att vi glömt....tårtan!!! Det var bara att vända och hämta den. Ont om tid var det ju redan.
20 min senare var vi på väg. Resan ner gick bra och vi var framme ungefär som vi tänkt oss.

Hos svärmor var redan Iffe & Kerstin samt Stefans kusin och hennes man. Vi bjöds på smörgåstårta och därefter kaffe och tårtan som jag gjort. Ca 14,30 återvände vi hemåt igen. Vi var hemma före fem. Tog igen oss en stund innan vi gick ner till fam. Åström för att äta påskbord. Även Sandra, Nicklas och Max kom. Innan vi gick in stod vi och pratade med en gammal arbetskamrat till Stefan. Dom bor på andra sidan gatan från fam. Åström. Mathilda kom ut och tog på sig sin hjälm ställde sig på sin sparkcykel och... stöp i backen. Lilla Skruttan slog i överläppen och fick en rejäl fläskläpp.

Vi åt sill, ägghalvor, potatis, silltårta, nubberöra, köttbullar och prinskorv.
Efter åt fick vi god cheesecake med blåbär som Sandra Ö hade gjort och tiil det glass med mashmallows och non-stop som Micke gjort.
Sedan var alla så trötta att vi bröt upp tidigt.


Tårtan som vi nästan åkte ifrån.


90-åringen


Svärmor och hennes syster.

Mathilda med fläskläpp, har lille kusinen Max i knät.

I dag var det dags för släkten att fira Melker som fyllde 4 år i tisdags. Vi gick dit vid 15-tiden. Efter att ha hämtat upp Mamma. Pappa valde att stanna hemma. Jag kan förstå det. Han kan ju inte kommunicera med någon. Det blir stojigt och han sitter mest och tittar och lyssnar. Inte så kul antar jag.
När vi kom var Melkers farmor och farfar redan där. Sandras kompis V med sina barn L, T och E var också på plats. Senare kom Eva och Thord, Nicklas, Sandra och lilla Max. Vi fikade. Vi fick jättegoda bullar med banan och mandelmassa i. Kakor och god kladdkaka med vispgrädde. Melker fick en massa roliga paket som jag tror att han uppskattade.
Efter ett par timmar skjutsade vi hem Mamma och åkte för att handla lite på Maxi. Jag ska baka en sommartårta till i morgon då svärmor fyller 90 så jag behövde lite jordgubbar mm. Tror ni inte att vi fick avstämning igen! Det här är ju löjligt. OCH då gör kassörskan fel! Det verkligen knöt sig i magen på mig när jag såg att hon kollade extra på kvittot. Hon har inte skannai in två varor som vi faktiskt skannat in och som vi hade med oss. Vi fick alltså en diff igen. Enligt Sandra spelar det ingen roll att det var en + diff. Det kommer att stå som ett fel på oss ändå. Snart skiter jag i att skanna. Ska vi åka på avstämning varenda gång får det vara. Då kan jag lika bra gå i en vanlig kassa och slippa oron över att jag kanske jommer att få en diff.
Bilder från dagen:


Melker öppnar paket. Skattkistan som vi köpt föll i god jord. Resten av kalaset var han pirat.


Lille Max ser ut att mysa hos sin stora kusin Melker. Melker ser ut att vara fascinerad över hur små tår Max har.


Alla mina älskade barnbarn. I knät på Melker 4 år sitter Max 5 mån. Och vid sidan om en något avvaktande Mathilda 8 år.


Max ser något undrande ut.


Max goa föräldrar. Min älskade son och hans älskade Sandra.


Max på väg hem.

Vi ses ju i morgon igen.

I kväll hade Caroline af Ugglas konsert på Rival.

Stefan och jag hämtade upp Sandra på jobbet innan vi åkte till Helenes Krog på Mariatorget där vi åt middag. Man får så otroligt mycket mat där så jag valde en förrätt bara, toast skagen plus att jag delade ett vitlöksbröd med Sandra. Och jag blev proppmätt. Ett glas öl och sist en kopp kaffe sedan var vi redo för en dos Caroline. Vi gick en liten, väldigt liten runda på Mariatorget. Och det är inte klokt. Jag har i hela mitt liv (och det är långt) bott i Stockholms förorter men har aldrig varit på Mariatorget tidigare.
Kl. 19 skulle konserten börja. Vi hade platser på första raden, parkett. Vi hamnade precis nedanför Heinz. Haha...precis som vanligt alltså. Strax efter sju satte dom igång. Caroline sjöng sina låtar från nya skivan plus några från Joplinskivan.
Så bra! Publiken jublade och visslade. Du var mitt hjärta som hon på skivan sjunger med Tommy Nilsson sjöng hon nu med Markus Krunegård som också skivit text och musik till låten.
Enda smolket var dom två tjejer på raden bakom oss som under varje låt satt vända mot varandra och pratade högt för att sedan när Caroline sjungit låten färdigt applådera och tjoa. Så jäkla respektlöst! När alla reste sig upp och började lämna salongen stod dom och ropade en gång till, en gång till. Om dom hållit truten under konserten så hade dom hört låtarna. Jag blir så jäkla arg på sånt. Hoppas att Caroline inte stördes av det.

Lite bilder från kvällen


Blomsterprakt mellan Helenes Krog och Rival


 Sankt Paulsgatan


Cyklar på rad väntar på att hyras ut.


Rival.... Och Caroline och Heinz har kommit. Det är deras bil som står framför taxin.


En passage mellan foajen och kaféet. En massa idolkort på väggen.


I väntan på Caroline


Att fånga henne på bild är inte lätt. Hon står aldrig stilla.
På kören uppmanar hon oss hela tiden att röra på oss.


Här lyckades vi lite bättre under en lugnare låt.


Caroline i "nya" roliga skor.


Heinz måste ju också få vara med. Han har ju stor del i deras framgång.

I morgon är det skärtorsdag och vi slutar kl. 13! Sedan är det ledigt tills tisdag. Jag jobbar bara tisdag, onsdag och torsdag. Sedan är jag ledig 17-21 april. Veckan efter är det valborg och 1:a maj. Fyra veckor, och inte en hel vecka att jobba. Very nice indeed!


Förra påsken fick besök av dom här små trollen....påskkärringarna menar jag.

I måndags var det dags för kalas igen! Det har varit ett väldans kalasende den senaste tiden.
I måndags var det grannen E som fyllde.
Eftersom Stefan åkte till Norge fick jag gå med fd. grannen B.
Det var E som fick dom vita pelargonerna som jag köpte på Ulriksdal.
Som vanligt bjöds det massor av fikabröd och tårta.
Jag åt inte så mycket. En skiva av en vetelängd, en liten mandelkaka (jättegod) och en smal skiva av tårtan.
Jag var kvar till klockan 22. Då var jag superduper trött.

Morgonen efter ringer min mamma och berättar att E:s fru A-M har ringt sig sjuk i magsjuka. Hon jobbar på det äldreboende som mina föräldrar bor på. J--lar!!!! Jag vet ju att det gick magsjuka där eftersom mamma haft det. Just därför har jag undvikit att hälsa på dem. Och nu har jag kramat om henne och ätit det bröd som hon förmodligen plockat med. Bara att vänta och se om jag klarar mig. Jag hatar det... Är ständigt illamående tills jag blir sjuk eller är säker på att jag klarat mig. Nu har det gått ganska precis två dygn sedan jag åt av brödet. Har jag inte blivit sjuk i natt tror jag att jag kan vara säker.
Magsjuka är den största nojan jag har. Alltid!
Jag vill ju inte bli sjuk nu. Har en konsert med Caroline af Ugglas i morgon och den har jag sett  fram emot. På fredag ska vi fira Melker och på lördag firar vi svärmors 90-årsdag.
 

Vi som ska åka till Rom snart. Inte kul att lyssna på nyheterna idag. Även om själva skalvet var 9 mil från Rom så hade det ändå känts där. Tänk om det kommer en massa efterskalv. Det kan det väl göra någon vecka eller två efter det stora skalvet. Läskigt.

är förbi.
Söndagen blev väldigt lugn. Natten till söndag låg jag på soffan i vardagsrummet. När jag inte lyckats somna 01,30 och hjärtat dansade polka och Stefan suckade och pustade så tog jag mina sängkläder och flyttade ut ur rummet.
Jag bäddade i soffan och låg och läste ut boken Livet kan inte vänta. Otroligt sorglig men mycket tänkvärd.

Vid halv tre ungefär hade mitt hjärta lugnat ner sig och jag släckte lampan. Det tog ett bra tag till innan jag somnade. Sov sedan oroligt tills jag hörde Stefan börja med frukosten vid åtta ungefär.
Trött var bara förnamnet på hur jag kände mig.

Lång frukost innan Stefan drog iväg med sopor till sopstationen. Jag dammsög och plockade undan lite. En tur till Plantaget för inköp av såjord. Köpte också ett litet drivhus. Väl hemma planterade jag. Luktärtor, tomater, paprika och petunior.

  
Mina odlingar.

Skänkte 500 kr till barncancerfonden. Nicklas har en gammal kompis, Peter, som var hemma hos oss väldigt mycket under deras tonårstid. Nu har han blivit pappa till en liten kille som tråkigt nog vid knappa två år fått cancer. Så otroligt sorgligt. Vi får hålla alla tummar för att det går vägen även om det tydligen inte ser så bra ut.

Till middag gjorde jag Lyxig laxgratäng. Kändes inte speciellt lyxig och smakade ganska lite. Kom på att jag ju faktiskt tyckte det redan första gången jag gjorde den. Ska nog notera det på receptet så att jag inte gör om den igen utan någon smakförändring.
Kvällen har jag tillbringat vid datorn. Lagt in några räkningar för betalning, kollat mina favoritbloggar mm.

På tv visas just nu ytterligare ett av alla dessa märkliga program som jag inte riktigt förstår mig på. Whipeout. Det mest fascinerande är hur någon har lyckats komma på den tävlingsbana som deltagarna ska ta sig igenom.

För övrigt är jag mörkare i håret än jag någonsin varit tidigare. Jag har för första gången färgat håret och nu valt en mörkblond färg. Vi får väl se om det är någon som märker det.

utanför mitt fönster glöder just nu....
Otroligt vackra färger. Den har skiftat i alla möjliga färger från orange, rosa och till lila.







Synd att färgerna inte syns lika bra på bilderna. Men otroligt vackert var det.

Lite bilder från min ensamma tur till Ulriksdals slott i dag. Vädret var strålande och överallt satt folk och hade picknic eller så satt dom bara och solade. Vid orangeriet (nedan) som var stängt, satt det folk vid varje dörr när jag gick tillbaka. När jag tog bilden satt det tre stycken vid dörren som det äldre paret snart ska passera. Vid det lilla slottscaféet nedanför orangeriet satt det massor av människor och njöt av solen. Jag fortsatte min promenad ner mot vattnet för att sedan runda slottet och ta mig tillbaka upp till handelsträdgården.




Inne i orangeriet stod en stor kruka med någon typ av rosenbuske.


På den här stubbens stam satt jag i solen och tittade ut över vattnet och bort mot Danderyds sjukhus. När Pappa låg där såg vi hit från hans fönster.


En liten fågel gick omkring framför mig och letade efter något att äta.


Kan det här vara vintergäck tro. Det fanns i alla fall massor av dom.


Lite bilder från slottets sjösida.






När jag rundat slottet spärrades plötsligt vägen av en trave trädstammar som sågats ner.


En fiskande man. På håll såg det ut som om någon satt på honom boxershorts men dom var gjutna i samma material som hela statyn och skulle vara där.


På andra sidan den lilla bron stod en kompis. Också han med ett fiskenät.


Slottet på lite avstånd.


Här kommer det säkert att växa en massa fina blommor eller kryddor till sommaren. Nu var det bara kalk (tror jag)




Det fanns många vackra och lite knotiga träd i slottsparken.


Det sista jag såg innan jag gick tillbaka till Slottsträdgården var detta.

Jag gick till caféet och beställde en jättegod macka med salami och brieost på ett otroligt gott bröd och till det kaffe.
Jag tog med mig en filt att sitta på och gick ut och satte mig vid ett bord i solen. Det var SÅ skönt.
Jag tog upp min bok som jag hämtat ut på posten innan jag åkte.


Man blir verkligen berörd, trots att jag inte känner eller kände någon av dem. Bara läst deras bloggar på nätet. Nu är två av dem borta.

Innan jag åkte hem köpte jag lite rosa pelargoner till mig själv. 2 vita till ett kommande födelsedagsbarn. 6 penseer i svagt blålila och blålila/gult. Några fröpåsar och en förpackning med såkrukor.

På hemvägen stannade jag till på Maxi och handlade lite grönsaker mm. Scannade och fick avstämning för andra dagen i rad. Men nu är jag så himla noga så allt har varit korrekt. Dom får gärna kolla mig varje gång...fast då är det ju rätt meningslöst att scanna över huvudtaget.

När jag kom hem städade jag lite i uterummet och lade ut dynorna. Hängde tvätt och planterade det växterna jag köpt.
I kväll blev vi bjudna på grillmiddag av fam Åström. Jättegott var det. Tack, tack lilla familjen.

Tills sist. Grattis till mig och Sandra (som ju heter Marianne i andranamn) för vi har namnsdag i dag.

har jag. Ytterligare en natt med dålig sömn. Även Stefan hade sovit dåligt. Varför vet jag inte. Det var inte för varmt och inte för kallt. Det var inte fullmåne och jag har inte legat och grubblat på något speciellt.

Men nog finns det en del att grubbla på just nu.
T.ex. varför har vi denna djupa ekonomiska kris? Vad beror den på? Vem är det som tjänar på den? För någon måste det ju vara. Hela tiden tjatas det om hur dåligt det kommer att bli ett bra tag framöver. Klart att alla blir rädda och ser om sitt hus. Och så dras alla med i raset trots att vi kanske inte skulle behöva.
Vi ser det ju här på jobbet nu. Här är det aktuellt att säga upp folk. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Jag är inte berörd i nuläget, men fortsätter det så här kommer jag nog att bli det.

Mamma och Pappa har ju skrivit kontrakt på en ny lägenhet. Undrar hur vanligt det är att man flyttar ut från ett äldreboende efter att man äntligen fått plats där. Men det finns inget alternativ för dom om inte Mamma ska dras med i den nedåtgående hälsospiralen som råder på äldreboendet. Hon är alldeles för frisk för att bo kvar där. Nu ser hon bara hur alla runt omkring blir sämre och gaggigare. Hon behöver mer stimulans än hon får där. Nu får hon ta tag i matlagning mm igen. Det kommer med all sannolikhet att bli jobbigt för henne många gånger, ja inte matlagningen kanske men att hon nu får ta mer ansvar för Pappa och därmed blir mer låst. Men som sagt det finns inga alternativ om hon inte ska lämna honom ensam på äldreboendet och själv flytta ut. Men det alternativet finns inte för henne, inte ännu i alla fall. Ändå grubblar man på om hon gör rätt eller fel. I juni går i alla fall flyttlasset ut från hemmet.

Det plus några andra grubblerier rör sig i mitt huvud.

För övrigt mår jag bra och är frisk. Och det är jag mycket tacksam för.

       

Nu är lunchen snart slut och det är dags att börja jobba igen.