-

Varmt.....

Herregud vad det är varmt!

Jag avskyr att frysa, men det här är lite väl varmt. Speciellt när man måste jobba.

Fick jag guppa i poolen på min lilla uppblåsbara fåtölj vore det ganska okej.

Ett dopp då och då vore inte så dumt heller. Nu får jag glädja mig åt fikarasterna ute på asfaltsgården. Tur att jag har AC på rummet även om den inte på långa vägar får ner rumstemperaturen till normal. +27 är lite för mycket.

Men, jag ska inte gnälla. Snart har vi vintern här igen så snabbt som tiden går.

Alla här på jobbet suckar, stånkar och stönar av värmen.

I söndags var Inger, Mamma och Pappa på besök och Inger och jag badade medan M & P fick sitta och svettas under markisen. Men jag tror ändå att det var skönare än att sitta hemma på balkongen.

Till lunch åt vi rester från Stefans födelsedag 29 maj. Nu har vi nog bara några tunnbrödsrullar kvar i frysen, sedan är det slut. Nästa gång vi beställer buffé får vi beställa till 10 färre än de beräknade gästerna.

Sedan dök Sandra och Melker också upp och ville bada. Det var kul att se vilken skillnad det var på Melker i år. Förra året ville han inte bada alls. Nu hoppade han och busade med Sandra så det stod härliga till.

Efter en stund kom även grannarna A-M & E över med sitt barnbarn E som ville titta på fiskarna i dammen. Snart var även han i och badade.

På kvällen var vi bjudna på grillning hos A-M & E.

Innan vi gick fick vi börja tömma ut ALLT vatten ur poolen igen. 5-6000 liter vatten. Det var några stenar som stack upp under botten och risken att dom skulle gnaga hål var överhängande. Hmmm...vem var det som sa att vi skulle köpa en storsäck med sand och lägga under poolen. Jag kan säga så mycket som att det inte var mannen i huset...

Hur som helst är poolen fylld igen och vi kommer väl att få en rejäl vattenräkning.

Är det lika varmt i kväll blir det ett kvällsdopp för mig.

Natten till idag har vi haft värmepumpen på som AC och klockan 03 fick jag gå upp och stänga av den. Jag frös! Också en sån sak som kommer att kosta. Dom drar tydligen massor när man ställer dom i AC läge. Vi hade ändå gjort vad vi kunde för att minska ytan att kyla ner. Alla dörrar utom sovrumsdörren var stängda. Men, men natten innan var fruktansvärt varm så vi får ta den smällen.

Just nu sjunger någon på P4 Radio Sthlm: Ge mig värme, värme, värme ge mig sol...... ( Apopocalypse var det).
Har dom inte varit ute eller.....

Så skönt!!!

Åh...en sån vore inte så dum nu!

2009-06-30 @ 09:46:24 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Toscana och Nice

Söndagen efter Stefans dag flög vi till Nice. Där hyrde vi en bil och åkte ner mot Toscana. För att hinna med så mycket som möjligt så åkte vi motorvägen ner för att ta småvägar på tillbakavägen en knapp vecka senare.
Första stoppet blev staden Lucca. När vi kom ner var det pingstdagen och det mesta var stängt och dessutom var det regnigt.
Vi hittade ingen öppen restaurang som jag skrev i ett litet inlägg jag gjorde därifrån. Middagen fick intas på ....Mc D. Inte vad man tänkt sig när man är i Toscana. Men hade vi bara frågat i receptionen hade vi fått veta att restaurangerna innanför stadsmuren (som vi såg på håll) var öppna.

Nästa dag blev det lite sightseeing innanför murarna. Och där fanns mysiga restauranger och ett trevligt torg med en gammeldags karusell.

Efter en rundtur i Lucca åkte vi vidare till Pisa. Vi lyckades få en parkeringsplats alldeles i närheten av det lutande tornet.
Det var lite märkligt att se det stora tornet som lutade så mycket. Hur kan det stå kvar? Märkligt.
När vi vandrat runt på torget där tornet står gick vi till en restaurang och åt den första riktigt italienska maten.
Jag åt jättegod pasta. Minns inte vad Stefan åt. Mitt var supergott i alla fall. Lite jobbigt var det med alla afrikaner som hela tiden gick fram och tillbaka och ville sälja alla möjliga prylar när man satt där och åt. Dom kunde vara riktigt ihärdiga. Vi klarade oss rätt bra genom att ignorera dem. Men det fanns dom som blev mer utsatta. Jag gillar inte tiggande när jag sitter på en restaurang. Folk som kommer och spelar och sedan tigger pengar eller försöker sälja på mig blommor, klockor eller smycken.

Vi fortsatte ner till Mugello där vi hyrt en lägenhet på en farm uppe i bergen. Farmen ägdes av ett par i övre medelåldern som inte pratade många ord engelska men vi lyckades förstå varandra ganska bra ändå.

Lägenheten var fin och väldigt välutrustad. Vi behövde inte sakna något. Till och med disk och tvättmaskin ingick.
Utsikten var hänförande. Bara gröna berg och dalar runt omkring.
Tyvärr regnade det första kvällen vi var där.

Ska ni till Toscana kan jag rekommendera Giratola Agriturismo

Dagen efter besökte vi Fiezole och Florens. Det är otroligt så mycket gamla byggnader det finns överallt i Italien.
Många katedraler och många torn såg vi. Smala, smala vägar och många, många vespor och scootrar.

Dagen därpå blev det Chiantidalen. Med städer som Greve in Chianti, Radda in Chianti och San Gimignano bl.a. Oerhört vackert. Tyvärr inga besök på vingårdar. Det får vänta tills nästa resa med E & T. Men vi köpte i alla fall med oss ett par flaskor Chiantivin.

Tre nätter tillbringade vi på farmen i Mugello.

Därefter påbörjade vi färden norrut igen.
Vi åkte via Lucca, Carrara och till Larici där vi åt lunch vid strandpromenaden.
Vi fortsatte mot La Spetzia och vidare mot Riomaggiore. Vi hade tänkt att vi skulle åka till Cinque Terre men insåg att vi inte skulle hinna det. Vägarna var jättesmala och slingrade sig fram och tillbaka. En sträcka som på motorvägen skulle ta 1 timme tog nästan 4 på småvägarna (kändes det som i alla fall). Dessutom var det riktigt läskiga stup. Vi tog oss mot motorvägen igen och åkte till Portofino där vi skulle sova en natt. Vi anlände till hotellet runt femsnåret. Hotell Domina Home Piccolo låg precis vid den vältrafikerade genomfartsleden. Klev man ut genom entrén hamnade man i stort sett mitt i körbanan.
Vi klev in i receptionen klädda i våra lite skrynkliga shorts och möttes av strikta herrar i kostym. I den strikta, tjusiga miljön kände jag mig som något katten släpat in. När vi checkat in sa receptionisten: Follow Franko.... Och det gjorde vi. Fraaank höll i vårt nyckelkort och visade oss till rummet som var nästan löjligt modernt och fint. På kvällen tog vi en promenad ner till det mysiga hamnområdet dä vi strosade runt en stund innan vi satte oss på en restaurang och åt dyr middag.
Morgonen efter åkte motorvägen mot San Remo. En otroligt rörig och stor stad. Bilar överallt. GPS:en lurade in oss på trånga gator, omöjliga att vända på. Bilar som tutar när man kört fel och inte riktigt vet hur man ska ta sig därifrån. Det var bara så rörigt att vi beslutade oss för att fortsätta till en mindre stad. Vi fortsatte till Ospedaletto där det också väldigt rörigt. Vid ett tillfälle hamnade vi på en gata som för dagen gjorts om till marknad. Försäljningsstånd på alla sidor. Bara att försöka backa ut så försiktigt som möjligt. Stefan som körde såg lite svettig ut emellanåt. Vi letade efter någonstans där vi kunde få lite kaffe. Till slut hittade vi en lite torftig servering efter vägen som fick duga. Sedan gick färden via en del småstäder vidare mot Monaco och Villafrance och Saint-Jean-Cap-Ferrat där vi åt lunch på en restaurang nere vid stranden. En snuskigt dyr men väldigt god avocado och räksallad. Varmt och skönt var det i solen men inte alls mycket folk. Det var egentligen ganska lite folk på dom flesta platser vi besökte i Italien. Vet inte om det är lågkonjunkturen eller att det bara var lågsäsong.
Efter lunchen på stranden fortsatte vi direkt mot Nice. Innan vi åkte för att lämna tillbaka bilen vid flygplatsen tänkte vi lta reda på hotellet där vi skulle bo så Stefan stannade till på en gata och letade med hjälp av GPS:en efter rätt adress. 1 min bort skulle det ligga och döm om vår förvåning när vi i nästa korsning i stort sett hamnade utanför hotellentrén. Stefan sprang in och lämnade våra väskor så att vi skulle slippa kånka på dom på bussen tillbaka. Raka spåret ut till flygplatsen. Hittade efter lite snurrande hyrbilsfirman och körde upp för att lämna bilen. Då kom Stefan på att vi glömt tanka. Ut och snurra igen och leta bensinmack. Hittade en och tankade upp bilen så kunde vi äntligen lämna tillbaka den.
Skönt att kunna hoppa på bussen utan att släpa på tunga väskor. Efter ca 2 timmar var vi tillbaka på hotellet och kunde checka in. Rummet var väl inte lyxigt direkt. Sängen ganska liten både på bredden och längden. Jag har svårt att sova om jag måste ligga för nära någon. Och jag som bara är 162,5 cm lång fick ha fötterna utanför madrassen. Men det gick ganska bra. Vi bodde väldigt centralt vid ett stort nytt och fint torg och alldeles i närheten av den gamla staden. En del av Nice som vi i stort sett missade under vårt förra besök.

Två nätter blev det i Nice och sedan hemresa. Som jag längtat! Vi hade det jättebra och jag är glad över allt jag sett men varje morgon och varje kväll hade jag hemlängtan. Helst skulle jag vilja ställa in alla inplanerade resor under resten av året och bara vara hemma. Nästa resa som går till Lökken i Danmark blir tillsammans med barnen och deras familjer så då känns det säkert bättre.

Lite bilder från vår tripp:

Stefan på väg in i bilen vi hyrt. Här sken fortfarande solen på oss.

Lucca

Torget innanför muren där de öppna restaurangerna fanns. Regnet som började kvällen innan håller fortfarande i sig dock inte lika kraftigt.

Kul att se hur duvorna gick in och åt från golvet i fågelaffären.

Dom flesta butikerna var stängda då det var annandag pingst.

Pisa

Det lutande tornet. Det har som mest lutat 4,5 m från vertikalaxeln (vad det nu betyder). genom att gräva bort löst jordlager vid grunden på motsatt sida i förhållande till lutningen har man lyckats minska lutningen med ca 45 cm. Märkligt att det står kvar. Det kändes konstigt att stå nedanför tornet. 30 pers åt gången fick gå upp och kön var lååång så vi hoppade över det.

Här har någon skojat med en figur på en annan byggnad intill tornet.

Äntligen lite riktig Italiensk mat. Musig gratinerad pasta med ricotta och spenat.

Barberino di Mugello

Utsikten från lägenheten som vi hyrde på farmen. Bara gröna berg och dalar.

Dörren in till lägenheten

Mysig uteplats som vi aldrig hann med att sitta på.

Långt därborta bodde grannen.

Jag och värdparet utanför deras lägenhet som låg ovanpå den vi hyrde.

Här hade vi en egen uteplats med hänförande utsikt. Vi kunde bara utnyttja den korta stunder vid två tillfällen tyvärr.

Fiesole

Här var man duktig på att parkera på dom trånga gatorna.

Stefan på torget i Fiesole. Fiesole är en tillflyktsort för de förmögna Florentinarna. Här fanns många vackra hus med fina trädgårdar.

Vi strosade runt i staden innan vi slog oss ner på en servering och åt lunch.

Florens

Här hittade vi ett Leonardo da Vinci museum. Jobbar man med cykeldelar så måste man ju kolla in den här i trä.

Vad kan det vara för växel på den tro?

Den enorma kupolen på katedralen i Florens. Högt däruppe går det turister och tittar.

Kupolens insida. 90m hög är kupolen.

Vi hade valt att inte lägga tid på muséer vilket kanske var dumt, men då har vi något att göra nästa gång vi kommer hit.

Lunchdags för hästarna på torget.

Ett otroligt byggnadsverk.

Greve in Chianti

Här på torget i åt vi lunch. Gnocci (som jag lärde mig ska uttalas njokki) i pestosås.

Bredvid restaurangen stod den här statyn.

Överallt i dom byar och städer som vi besökte fanns en massa murar. Här var några som lade ner ett otroligt jobb på att bygga en fin mur. När vi gick där ringde Sandra och berättade att konserten på Universitetet gått bra.

En rolig skylt. Parkering för hunden.

Det här såg vi på många ställen. En typ av draperi utanför dörren. Kan kanske vara för att hålla dörren sval. Det var någon typ av markisväv.

Radda in Chianti

Så vackra vyer över vinodlingarna.

Här på torget drack vi kaffe. Hela staden var ganska folktom. Jag ringde syster Inger som just då var på vinprovning vid Gardasjön.

San Gimignano

Vackra gamla stenhus och mycket blommor.

Mitt bland alla vackra byggnader fanns ett bisarrt muséum om skräck. Vi gick inte in.

Torget med dom gamla byggnaderna. Det här var den stad där det fanns flest turister under vår rundresa i Italien.

På väg mot Portofino

Hamnen i Larici där vi åt lunch. Jag pratade i telefon med Sandra. Tack gode gud för mobilen när man längtar efter barnen.

Hotellet i Portofino. Det var otroligt vackert där det låg i kanten av berget.

Rummen var verkligen i stark kontrast mot utsidan. Ybermodernt!

Frukostmatsalen.

På väg ner till hamnen.

Här på kuddar på kajkanten kunde man sitta och dricka Champagne.

Min middag. Stefan åt bläckfisk till förrätt och en schnitzel med tomat och ruccola till huvudrätt.

Riktigt smarrigt med ett glas rött till.

I hamnen hittade vi en båt som hette MAX!

Jag har massor av fina foton från Portofino men det här så jobbigt och tarsån tid att ladda upp dom så det får räcka med dom här.

Forts följer....

2009-06-16 @ 09:33:15 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

En sån lördag....

Efter frukost bar det av hem till Mamma & Pappa för att hjälpa dom lite med taveluppsättning mm.
Det börjar arta sig. Stefan skruvade ihop en lagerhylla till klädkammaren som Mamma sedan kunde fylla med prylar (hyllan alltså). Nu börjar det bli ordning där. Jag satte upp lite tavlor och skruvade ner en skåplucka i köket så att Mamma fick en hylla för sina receptböcker.
I fredags sydde jag upp gardiner som vi satte upp i vardagsrummet. Nu är det gardiner i alla fönster.
I morgon kommer några killar från kommunens fixargäng och hjälper till med uppsättning av hylla för stereon. Snart är det helt färdigt. Skönt.

När vi var klara hos M & P åkte vi till Coop och handlade lite och till pizza/salladsbutiken där vi köpte varsin sallad som vi skulle ha med oss till nästa anhallt. Hem och duschade och tvättade håret. Jag som har typiskt mjukt skandinaviskt hår har köpt en typ av hårgele som ska ge stadga. I med det i håret, bråttom, bråttom..... torka och kamma ut...... Ehhh det gick inte att kamma ut. Jag slet med borsten för att åtminstone få en slät yta på håret. Jag hade ingen tid att spola ur och börja om igen. In i bilen med vår picnickorg för vidare färd till Björklinge. Ut på landet visade oss GPS:en och jag började bli orolig att vi inte skulle hitta. När vi åkt låååångt ringde jag min chef U som redan var där och hörde så att vi var på rätt väg. Det var vi. Han såg oss komma på vägen nedanför.
Nu skulle vi bevista vår arbetskamrat R och hans N:s bröllop. I trädgården! Regnet hade öst ner hela dagen och gjorde det fortfarande. I flera små grupper stod gästerna och huttrade under paraplyer och i regnkläder.
Efter någon timme var det dags. Det blev ett mycket annorlunda men fint bröllop med prästen i svart skinnpaj med Cadillac på ryggen.
Efter vigseln bänkade vi oss i logen och åt medhavd matsäck (därav våra sallader vi inköpt tidigare). Det fanns grillar men vi hann inte förbereda något att grilla. Det gick bra ändå. Ett ganska kul grepp att ha knytis på brölloppet. Dom bjöd inte på något annat än lokal och önskade sig inte heller något. Nu fick dom ju lite presenter i alla fall. Av oss på jobbet blev det en Smartbox med en hotellnatt inkl. frukost för två samt en blombukett.
När N & R dansat den traditionsenliga bröllopsdansen som här blev en "tryckare" var vi tvugna att tacka för oss och åka tillbaka till Uppsala. Det kändes lite trist. Hade gärna varit kvar en stund för att se hur kvällen avlöpte.
Några foton törs och vill jag inte lägga ut från bröllopet eftersom jag inte frågat om lov.

Fortfarande öste regnet ner. Nu var det dags att ta sig till Fyrishovs folkpark. Caroline af Ugglas hade konsert och vi skulle köra till några av hennes låtar. När vi kom dit hade precis EMD avslutat sin konsert och det var ren lervälling framför scenen. Vi i kören skulle stå precis nedanför scenkanten och vända oss ut mot publiken. Det var så lerigt att jag hela tiden fastnade med fötterna. Dom liksom sögs fast i geggan.
Den tappra publiken som säkert var färre än vi var i kören stod under sina paraplyer och lyssnade på oss.

Så här skrev UNT i dag:
Många av barnfamiljerna stannade kvar för att se Caroline af Ugglas, som passade på att soundchecka inför publik tjugo minuter innan hon skulle börja. Med sig hade hon maken Heinz Liljedahl på akustisk gitarr, keyboardisten David Nyström, en stråkkvartett och Kör För Alla Uppsala. Och när hon drog igång på riktigt visade hon vilket unikum hon är i svenskt musikliv - spontan, humoristisk och intensiv. Succélåten Snälla snälla och ett par Janis Joplin-tolkningar fanns förstås med på låtlistan, men allra bäst var Du var mitt hjärta som hon framförde i en sorts "duett" med kören.

Det där sista var lite kul. För just den låten strulade Caroline till genom att sjunga verserna i fel ordning. Vi i kören blev lite ställda men sjöng snällt det vi skulle. Och vi fick börja om en gång för att hon skulle sjunga rätt...men det gick väl sådär. Glada skratt bland oss i kören blev det i alla fall och det behövdes i regnet och kylan.
Blöta men glada vände vi hemåt vid 22-tiden.
Nu kan jag säga att mitt hår var värre än tuggummi. Helt omöjligt att kamma eller borsta. Den gelén använder jag nog inte igen.
Det var riktigt skönt att komma hem och krypa i mysbyxor och luvtröja. Vi kröp upp i soffan med varsin liten whisky för att värma oss. Kollade lite på slutet av en film innan vi gick till sängs. Sedan sov vi till tio i tio i morse. Så skönt.

Fyrishovs folkpark i ösregn

Alla som står nära kameran är körmedlemmar. De andra är publik! Några fler kom så småningom.
Vi i kören var väl någonstans runt 200 st.

Knasiga Caroline gick med paraply på scenen UNDER tak ända tills någon körmedlem påpekade det.....haha

2009-06-14 @ 21:27:32 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Stefans dag....

Innan vi åkte till Toscana fyllde Stefan jämnt!
Dagen började med att barn och barnbarn kom och knackade på fönstret halv åtta på morgonen.
Med sig hade dom en härlig Champagnefrukost som dom dukade upp i vardagsrummet.

Efter frukosten lämnade Sandra barnen i skola och på dagis innan hon och jag åkte och kompletteringshandlade lite medan Stefan ställde i ordning alla bord i trädgård och uterum.
Kl. 11 kom maten som levererades från Våfflan . Så jäkla mycket mat! Och jag som inte trodde att det skulle räcka.
Vi hade satt en start för Öppet hus kl. 15,00. Och nästan alla kom samtidigt. Både bra och dåligt. Bra för att det då inte blir så långdraget och maten behöver inte stå framme så länge. Sämre för att man inte hinner med att prata med alla.
När nästan alla kommit travade barnen med familjer in genom ytterdörren, in i vardagsrummet där dom lade ner en 9 meter lång flaggstång till en häpen jubilar. Det hade hade han inte väntat sig. Kul.
Vi hade verkligen tur med vädret. Det var strålande sol och varmt.
Alla fick plats och maten var uppskattad.
Själv hann jag inte med så mycket mat. När jag lagt för mig lite av varje råkade Melker stöta tlll bordet och välta ett glas rött över mina vita kläder. När jag bytt om och gick ut igen så var min vindränkta mat borta och det var dags för kaffe och tårta. Men det gjorde inte så mycket. Jag har lite svårt att äta när jag plockat med mat och allt runt omkring.
Jag tror att dom flesta tyckte att det var trevligt och gott. Dom sista gick runt halv tio på kvällen. Då var vi rätt möra och jag insåg varför jag inte vill fira mina födelsedagar. Jag skulle ju få fixa allt själv och sedan skulle jag inte kunna njuta av det.

Jag som var rädd för att maten inte skulle räcka och hade kompletterat med räkor och limeaioli, ostar och baguetter. Men ack vad jag bedrog mig vi hade beställ mat för 8 personer mindre än de som kom och ändå hade vi så mycket över. Vi delade ut mat till barn, föräldrar, syster och till sist en granne som förbarmade sig över lite rester. Då hade jag dessutom slängt massor.

Några bilder från dagen:

Barnen satte upp skyltar runt och på huset.

Här kommer barnen med Champagnefrukosten.
Sandra och Nicklas i tjusiga födelsedagshattar från IKEA.
Glad Mathilda också.

Ett härligt frukostbord. Ordnat av våra ljuvliga barn med familjer.

Sonens svärfar J och grannen E vid dammen.

Lite mingel innan maten.

Några av gästerna i uterummet.

Lille Max i mamma Sandras famn

Några av Stefans arbetskamrater.

Iffe och Mathilda i samspråk.

Melker

Kerstin ser fundersam ut.

Nu får det räcka med bilder....

Stefan fick massor av presenter. En av dem (från hans jobb) var en ballongfärd! Och...även jag ska flyga ballong tycker dom.
Törs jag det? Stefan har gjort det en gång tidigare och då åkte Sandra med. Ja, ja vi får väl se hur det blir med det.
Stefan fick många fina buketter och det var ju lite otur att vi åkte iväg till Toscana bara en dag senare.