mitt warszawa

Idag var jag hos Gabi för att spela in en uppföljare av vår YouTube-succé till jobbet. För att vi inte skulle se lika spända ut som sist fick vi influera oss först, Gabi har beskrivit det bra på sin blogg. Det hjälpte möjligen lite (trevligt var det iaf), resultatet ser ni nedan. I övrigt blev jag bjuden på hemlagad Bigos som är fantastiskt gott. Och så hann vi med IKEA och jag skämde bort mig med lyxlakan och köttbullar. Vid det laget hade förmiddagens influenser och den stora portionen surkålsgryta hunnit ikapp mig och jag höll på att svimma. Fast jag håller iofs alltid på att svimma på IKEA.




K

De senaste dagarna har jag gått omkring med min kamera i väskan utan batteri för jag glömmer hela tiden sätta i det. Därför får ni än en gång nöja er med mobilbilder. Igår var jag på väg till Praga-sidan för att möta en kompis på en pub (Praga-sidan har verkligen de bästa pubarna, ska skriva om dem nån dag). När jag gick förbi De tre korsens plats hamnade jag mitt i en årlig pro cannabis-demonstration, en märklig plats att ha ett sådant event på tycker jag. Flaggorna vajade, folk stod på Bob Marley-klädda lastbilsflak och hojtade i megafoner.

 

 

Det är min fina tumme ni ser till vänster.

 

Den här killen verkade ha tagit demonstrationen ett steg för långt.

 

K

Min nya kvällspromenad börjar längs den fina Ujazdowskie-avenyn, ner förbi turkiska ambassaden, Legia fotbollsstadion och hem genom Łazienki-parken. Nu på våren har påfågelhanarna börjat strutta runt och sätta in sitt bästa game för de uttråkade honorna. Som på vilken krog som helst.

Eftersom de stängt av vattnet i min lägenhet igen på grund av underhållsarbetet flydde jag fältet och jobbar nu från café. Jag vet inte varför jag inte gör det oftare, jag älskar att jobba från café. Det känns lite som att gå till ett kontor så det är en skön omväxling och jag har flera fina ställen med wifi bara minuters promenad bort. Mer sånt. Just nu sitter jag på hippa Café Karma ett stenkast från mitt hus, ett perfekt ställe för kändis-spotting om man hade haft koll på polska kändisar.

Nu, back to work!

K

Det verkar som att det värsta är över vad gäller översvämningarna, min revisor som bor nära skyddsvallen har klarat livhanken. Solen småskiner och det är lagom varmt. Jag och min finska matpartner testade ännu en ny restaurang igår, en turkisk, och jag var glatt överraskad av att det påminde om den utsökta turkiska mat jag annars bara ätit i Turkiet. På torsdag ska jag på rysk teater och söndag bjuder på jippo-picknick. Business as usual.

K

Jag har haft en upptagen helg. I fredags var det Robot-festival på nåt ställe en bit utanför centrum och jag blev medbjuden av ett gäng härliga människor så jag åkte och fick bland annat se en antiterrorist-robot plocka upp en bomb och slänga den i närmaste papperskorg. I lördags följde de i sin tur med mig på Sverige-festival (det ordnades något som kallades Sverige-dagen i Nya Stan). Den var mest för barn och tyvärr inte så stor men en kul grej ändå. På detta följde öl och plötsligt fann jag mig på en brivathyrd pub någonstans nära floden, sjungandes för nån tjej jag aldrig träffat som fyllde 25. Det var en fantastiskt god tårta, jag som inte gillar tårta annars precis. Den ryska "champagnen" var dock ingen hit. Idag avlutade jag och en av tjejerna i gruppen helgaktiviteterna med att gå på gratis Chopin-konsert i Lazienkiparken (varje söndag maj-september), kanske stadens bästa tradition och 5 minuters promenad bort för mig.

En industri-robot. Jag fattade inte vad den gjorde men den verkade smart.

Jag kan också stolt meddela att jag nu har ett polskt personnummer! Min polska har också förbättrats, det märkte jag i helgen eftersom språken i denna grupp är lite blandade (se inlägget Babels Kebab) och jag tvingades bläddra aktivt i min vokabulär.

Annars är snackisen nu så klart översvämningarna. Det har regnat en del även här men mycket av vattnet som svämmar över Warszawa har kommit söderifrån där det har regnat massor. Flera personer har dött och skyddsvallarna håller inte. Sådant här känns så himla onödigt, liksom, det är dåligt väder ett tag och vips så får man en extra kostnad på 24 miljarder och en massa besvär.

K

Här är min sista krönika före sommaren, det är tydligen oklart om konceptet ska fortsätta i höst men jag hoppas det för det har varit väldigt kul!

K

Haken i kebablängan vid Krolewskagatan stänger ner ett efter ett, nu är det bara ett enda kvar men även Istambul Döner har sina dagar räknade. Antagligen ska det byggas något spejsigt på platsen i stället (se förra inlägget) vilket jag egentligen gillar men jag gillade också den slitna längan med den goda kebaben. Ikväll satt vi så där och åt en sista kebab, 5 personer runt ett bord; två tyskar, en ryss, en polack och en svensk. Polacken pratar tyska och ryska och lite engelska, ryssen pratar polska och förstår lite engelska, tyskarna pratar engelska och den ena lite polska, svensken (jag) pratar engelska och lite polska + förstår lite tyska. Vi blev alla lite snurriga i huvudet men det var ett riktigt fint samtal. Jag måste våga prata mer polska.

Maria som jag känner sedan min Erasmus-tid var här med sin pojkvän och vi var på favoritpuben, Absurdu. Med mina gäster kom solen tillbaka till WaWa och gamla stadens marknastorg kunde ses från sin allra vackraste sida. Jag lärde också känna hennes gamla flat mates lite bättre och i morgon ska jag följa med dem på robot-festival. På lördag är det svensk-festival under parollen "lär känna din granne lite bättre", det ska bli intressant. Det stod på hemsidan att sverige är rikt på kultur så vi får väl se vad det bjuder på.

Jag har även fått mitt badrum rivet och återuppbyggt, det är mycket nu. Trött men glad.

 

 

 

K

Häng med på en visuell tur över framtidens Warszawa! Projektet är ständigt pågående och i slutet av året ska några fantastiska fontäner vara klara vid flodstranden, ett område som hittills inte utnyttjats så bra. I en av fontänernas vattenstrålar kommer det att vara filmvisning. Akta er för WaWa kommer starkt nu!

Igår när jag var på hemväg efter ett par öl med en bekant stannade jag överraskat upp vid knutpunkten Centrum av den här synen. Ett litet stånd/håliväggen med "Svenska HOT DOGS" hade öppnat och sålde korv för endast 1 zloty - IKEA style! De var riktigt smaskiga. Nu behöver jag inte gå och älta längre vad de stackars tiggarna ska kunna köpa för småpengarna jag ger dem (stackars mitt medelklass-samvete), den svenska varmkorven har frälst oss alla!

K

De finns visserligen överallt men de största kontraterna i Warszawa hittar man kring centralstationen och kulturpalatset. Med blicken vänd mot centralen ser man å ena sidan detta socialrealistiska komminustiska byggnadsverk, en grå fyrkantig klump (som enligt en guidbok aldrig blivit rengjord). Stenkulvertarna under stationen ger möjligen en något modernare men inte mycket fräschare känsla; ett myller av människor, kebab och nudlar blandas med små fönsterlösa krypinbutiker som säljer allt ifrån skor till kött.

Bokstavligen ett stenkast från centralen ligger så shoppingcentrat De gyllene terasserna med sitt bubblande moderna glastak. Här, i kapitalismens högborg hittar man all möjlig slags lyx; dyra tvålar, espresso, märkeskläder, modern teknik och smycken.

Med blicken vänd från centralen mot kulturpalatset får man den här vyn; kapitalismen kryper upp längs rötterna på Stalins kulturpalats, kanske kommer grunden långsamt ätas bort och det kommer att rasa. Det skulle få tyst på den ständiga debatten om kulturpalatsets riva eller icke riva.

K

Såhär såg det ut utanför mitt fönster för en stund sen, jag hoppas värmen vann. Ska se om jag vågar mig ut snart.

K

Här har ni en annan vy. Vägbron går mellan de olika sidorna av parken Pole Mokotowskie, som också ligger nära mig. Jag har skrivit en del om Badrumsparken innan och tycker fortfarande den är fantastiskt vacker men nu när våren är här har jag upptäckt något urlöjligt: Man får inte sitta i gräset. Därför har jag nu i stället börjat utforska min andra grannpark som påmnner endel om Pildammsparken i Malmö. Det gula huset ni ser framför skyskraporna är det hus jag skrivit om innan där "Pianisten" Władek Szpilman gömde sig undan nazisterna och där nu min arbetskompis Gabis man har kontor. Kulhålen i fasaden renoverades bort ganska nyligen. Jag tycker om gatunamnet "Niepodległości" som ungefär betyder "Inteunderbelägring".

 

K

Intressant rapportering från Web-Bulletinen:

"Komorowski fick Katynutredningen
Publicerat 2010-05-09
Rysslands president Dmitrij Medvedev överlämnade på lördagen sextiosju band med dokument från Katynmassakern 1940 till tf president Bronislaw Komorowski.

Det är dokumenten från en utredning som ryssarna gjorde under åren 1990–2004. Den tillsattes när Gorbatjov motvilligt erkänt att Stalin låg bakom Katyntragedin. Polackerna begärde då att massavrättningarna skulle få status av folkmord, som aldrig preskriberas. Femton år senare lades utredningen ner – man kunde inte slå fast att folkmord begåtts.

Medvedev utlovade också att slutrapporten från den ryska utredningen av flygkatastrofen vid Smolensk den 10 april i år ska offentliggöras. Vid olyckan omkom nittiosex polacker, bland andra presidentparet Kaczynski och stora delar av den militära, ekonomiska och politiska maktapparaten. Gruppen var på väg till Katyn för att hedra minnet av offren vid Katynmassakern i april 1940.

Komorowski befinner sig liksom en rad andra statschefer i Moskva för att delta i firandet av segern över Nazityskland den 9 maj 1945. (Polskie Radio 8 maj 10)"

K

En bild av hur det kan se ut på många av de mindre gatorna här, ett stenkast från skyskraporna och de nybyggda husen; Ett hus från förr som är kvarlämnat och ett krypin som säljer grönsaker och frukt (den gröna lådan).

 

K

Jag upptäckte häromdagen att jag missat att undersöka en gata väldigt nära min byggnad så jag svängde in där på dagens kvällspromenad och snubblade över Gestapos gamla högkvarter. Som ni ser är det idag ett mausoleum över "KAMP OCH MARTYRSKAP". Jag får kolla vad som finns där inne en annan dag för de hade stängt när jag gick förbi.

 

 

 

En kort bit därifrån gick jag ner i en vägtunnel och fick se de här dekorationerna:

 

"Polen åt polackerna"

 

Rasismen har samma fula nuna överallt. Och i alla epoker.

K

Ännu en bild från bergen. Det ni ser är Ukraina fast bilden är tagen från den polska sidan, här bestod gränsen bara av en smal å med vackra rader av Kableka. Fascinerande med fysiskt osynliga gränser på nåt sätt, något laddat med dem. Röken kommer troligtvis från koltillverkning, vi såg det ett par gånger på vår sida också på nära håll. Ett gäng metallcisterner som bolmade ut rök och människor som lastade in trä i dem. Har du nånsin tänkt på varifrån dina grillbricketter från Statoil verkligen kommer?

K

Hemma igen efter några fantastiska dagar, vi hade strålande solsken i stort sett hela tiden och jag har en gedigen solbränna. Vi visste inte riktigt vad vi kunde vänta oss eftersom början av maj är långhelg här i Polen och en stor del av stadsbefolkningen tar sig ner till bergen. Dock fick vi av flera rekommendationen att åka till de lite lägre bergen vid gränsen mot Ukraina och Slovakien i stället för det högsta bergen i Zakopane, som definitivt är proppfulla av turister denna helg. Detta tips visade sig vara väldigt bra, för trots andra vandrare även här kom vi flera gånger på platser där vi bara såg berg och ängar åt alla håll, särskilt på en äng bara ett stenkast från den ukrainska gränsen (som det var strängt förbjudet att passera) kändes det som att det inte fanns en människa på mils avstånd. Ända tills gränsvakten hittade oss och krävde att få se våra pass och talade om för oss att vi var på föbjudet område.

Jag på den förbjudna ängen med Ukraina i bakgrunden

 

 

På vägen ner stannade vi och drack kaffe vid en fin gammal träkyrka och vi hde tur för just när vi stod och ryckte i låset kom en gubbe och skulle vattna blommorna. Det tog en stund eftersom han knäböjde vart han vände sig men sen lyckades jag prata lite med honom. Pappa fick prova nyckeln till det fina original-låset.

Första vandringsdagen tänkte vi starta mjukt men gick fel och det slutade med att vi gick 2,5 mil i kuperad terräng och stekande sol. Vi fick i alla fall en skymt av den sjö vi hade tänkt gå runt och många andra fina vyer. Sjön är faktiskt egentligen konstgjord och alltså en megastor damm.

 

 

Högsta toppen vi gav oss på var på drygt 1300 m.ö.h. Efter en närmast alpin stigning var vi helt slut och delade på det sista varmvattnet som vi egentligen skulle haft till kaffet, men vi klarade det (utan syrgas!). En intressant sak jag iakttog var att ju närmre toppen man kom desto mindre formella blev främlingar mot varandra. I början var det "Goddag" i vanlig ordning men sedan blev det bara "Hej" alla åldrar emellan och de som var på väg ner igen hejade på de högröda stackare som var nästan uppe. Vi som hade kommit så långt hade något gemensamt och alla artighetesfraser var onödiga. Och väl uppe var belöningen värd hjärtklappningen och astma-andningen.