Nog är det bloggtorka alltid och inte bara här hos mig. Det ser så ut att med värmen kokar hjärnan över och ut kommer bara en salig röra av allt och ingenting. Kanske även våra hjärnceller och vår kreativa sida behöver ett svalkande dopp i hettan för att ladda om och inte smälta bort? En aning knepigt att få till det rent praktiskt kanske..

Är det konstigt att resterande svenskar gör narr av oss norrlänningar? Surfade precis in på VK där jag kunde läsa om Swampsoccer-SM(!?) som ska avgöras till helgen. Lite som Brännbollsyran, fast cirka en halv miljon gånger grisigare. Helt sjukt galen sport och vilka förberedelser sen! Men jag kan inte låta bli att tycka att det verkar lite festligt ändå. Ja festligt kanske inte är riktigt rätt ord, men apkul då!? Fatta att försöka göra en tjurrusning mot mål á la Zlatan i den geggan! Det kan ju inte bli annat än skitroligt helt enkelt. Att dofta gammal myr resten av sommaren känns väl däremot inte lika lockande. Men förhoppningsvis bjuder Storuman (där tävlingen går av stapeln) på både dusch och sköna bastutunnor efteråt. Vem vet, det kanske inte bara är El Surftrippo som kommer att stå på schemat år 2010, det kanske även blir till att delta i Swampsoccer-SM!? Det ni!

Update: Eftersom jag är en aningens efterbliven ibland och inte särskilt allmänbildad inom vissa områden ska jag motvilligt erkänna att jag inte visste att den här sporten tydligen existerar världen över(!) Med andra ord är vi inte så mongoliserade vi norrlänningar ändå. Men sporten spelas dock inte på norrländska myrar någon annanstans än just i Norrland. 1 poäng till mig. And so she scores!

Så har jag äntligen fått tummen ur och lagt upp gruppen jag tjatat om här tidigare. Namnförslag uteblev mer eller mindre så nu får ni hålla tillgodo utan klagan. Det kommer i alla fall bli apkul med garanti! Joina oss du med! Klicka bara på bilden för att ta dig vidare till gruppen på facebook. Existerar du inte på facebook sedan tidigare är det ju bara att registrera sig. Detta kan du bara inte missa!

..i sanden. Vid havet. I brassestolen Pim Pim. Svalkad av vinden. Utmattad av värmen. Fortfarande törstig. Bara helt zombie. Godnatt.

Läste för någon dag sedan ett blogginlägg av Egoina. Brukar kika in hos henne emellanåt när jag känner för att läsa om ingenting speciellt och behöver få mig en dos ironi och ett gott skratt. Tjejen verkar totalt vrickad ibland (liksom jag!), men det är också den underbara charmen med henne och jag kan varmt rekommendera hennes blogg. Men nu åter till saken. I ovan nämnda inlägg diskuterar hon huruvida vi blåljuger när vi säger att vi vill och önskar att vår ex-partner ska vara lycklig när denne precis dumpat oss. Jag håller med henne till fullo när jag citerar;

I tidningar, i TV, på nätet och i så många andra bloggares inlägg, världen över(!) kan man idag läsa om bortgången av en av de största artisterna genom tiderna. Michael Jackson, The King of Pop, är död. En i mina ögon unik stjärna har fallit. Jag har ikväll följt SVT's specialinsatta inslag om Michael Jackson och hans musik. Ett inslag som oväntat, men till det positiva gav mig den syn på Michael Jackson som jag vill komma att minnas honom. Som den otroligt stora artist han faktiskt var. För vad han åstadkommit inom musiken och dansen. För vad han satt grunder till inom showbuisness. Han var unik, om än udda. Han var speciell, om än annorlunda. Men framförallt var han en otroligt begåvad och talangfull artist som ingen annan någonsin kommer kunna leva upp till. Medierna lyckades ta ifrån honom mycket under hans sista år i livet, men hans namn och hans musik kommer att leva i evigheters evighet, no doubt!

Kvällen började med en härlig räkfrossa. Jag älskar räkor! Färska räkor. Med massor av aioli och gärna citron, lime eller chili. Vitt vin, rosé eller några bubblor. Baugettbitar med riktigt klibbig camembert eller brie. Och sist men inte minst, melonen, i alla varianter! Utom kanske den klassiska vattenmelonen som kan kännas just lite vattnig till en räkfrossa. Mätta och belåtna intog vi sedan soffan framför premiären av Allsång på Skansen. Den som inte smakat Choklad & Chiliglass tillsammans med Hallonsorbet och Kaktus- & Citronsorbet till tonerna av Tomas Ledin's Sommaren är kort har missat något. De flesta av Sia's glass och sorbeter kan man göra superhärliga smakkombinationer av. Give it a try. Allsången flöt annars på som den brukar och jag undrar vem som ska ta över efter herr Lundin snart!? Snälla, han har gjort sitt, det räcker nu! Kanske herr Dorsin står på tur, det vore väl något? Kanske för mycket trams och tingelingande för att passa alla smaker? Jag röstar nog ändå på Henrik Dorsin. Han har lika sjuk humor som jag. Måste nog skriva ett fanmail. Efter att de skrålat klart på Skansen intog äntligen Kommissarie Barnaby och hans gäng TV-rutan. Första avsnittet av 4 ynka(!) är nu avverkat, och only 3 to go! Hur ska sommaren te sig utan Morden i Midsomer!? Någon som har något bra tips på substitut så jag slipper få abstinens om fyra veckor?? Och apropå substitut så fick kära Jus vila ikväll. Jag fick ut inte mindre än närmare 3 timmar av terapitalk med Carina ikväll. Det känns skumt men ändå inte och på samma gång känner jag alltid en lättnad när vi pratat. Soppan blir dock ändå bara grötigare för var dag som går och jag vet inte hur länge till jag kommer att orka stå och röra i grytan.. Nu börjar himlen färgas rosa av solen som är på väg upp och jag måste nog fundera på refrängen om jag ska få mig någon sömn överhuvudtaget innan solen strålar in genom springorna i persiennen.

Har precis börjat läsa Maeve Binchy's Eldflugornas sommar. Riktigt härlig sommarläsning där man får plöja igenom sida efter sida dag för dag utan andra uppehåll än för mat-, dryck- och kisspauser. Underbart! Idag har även den omtalade värmeböljan intagit vårt avlånga land, åtminstone där jag befinner mig. Så nu åker bikinin på igen och sen ska här "malas" böcker och sörplas saft ur sugrör.

Måste bara passa på och bolla lite för my old friend Annelie. Kika in på Aftonbladet och se hur fint hon och Fredrik (och nu även lilla Vidar) har det!

Midsommarafton närmar sig lika snabbt som vädret förändras. För att vara på den säkra sidan kan det kanske vara bra att rusta sig med både paraply och gummistövlar morgondagen till ära, då svensk midsommar numera oftast betyder någon enstaka regnskur ifall man nu har turen att slippa undan en heldag med regn vill säga. 

Idag har jag gjort nada. Slappat mig igenom dagen från morgon till slut. Med undantag för en kortare promenix till Coop för att inhandla schampo. Som från ingenstans följde även 2 liter Cola med, en påse lösviktsgodis (som nu är slut) en 88:an (glassen! som jag åt på vägen hem) och det var väl nog allt. Skulle jag inte sluta skriva om mat?? Jo, men detta är ju inte direkt mat, eller hur!? Mat är däremot burgaren och pommesen från MAX som jag och syrran tryckte i oss till lunch idag när vi låg här ute och lapade sol. Jag blev till på köpet biten idag. Av en jäkla myra! Vart är världen på väg egentligen?? Den myran lever i alla fall inte längre kan jag bara säga. Enda beviset som finns kvar för att den en gång levat är det märke på insidan av min arm som nu antagit en allt rödare nyans. Imorgon ska jag sanera trädgården innan jag börjar lapa sol. Varför ligga i gräset? tänker ni. Jo, för att hela altanen är överbelamrad av diverse pappkartonger, plast, en gammal äcklig spis, och en soptipp av sågspån. Idag har ungefär hälften av alla skåpar kommit upp på väggen i alla fall. En dag mindre to go.

Etagefatet, tillbringaren och skålen på glasfot kommer från JellyBean, min nya favorit.
 

Idag är en sådan dag. Igen. Trots att jag har en hel del skoj och trevligt att se fram emot både idag och senare i veckan kan jag inte få skiten ur huvudet och det tär så mycket på energin. Ibland bör man kanske inte lyssna till sitt hjärta utan snarare handla efter vad förnuftet säger. Men jag har å andra sidan aldrig varit särskilt förnuftig, trots att jag alltid hatat när känslorna tar över.

Fick precis nys om en minst sagt intressant liten krönika, där Gurgin Bakircioglu diskuterar hur "vi firar manslemmen med pompa och ståt". Tipset kom från Emma, en urskön tjej från Malmö "som vill uppröra och beröra"  och som bloggar under namnet Obscene. Själv har jag från babyben vuxit upp med att verkligen fira midsommar och med allt vad det innebär. Midsommarstång, plocka blommor att lägga under kudden, blomkrans i håret tillsammans med fina klänningar (gärna blommiga som min mor hade sytt själv). För att inte tala om dansen, Små grodorna och Å jänta å jag.. Sen ska det självklart ätas sill och ännu mera sill, men som liten hatade jag allt vad sill hette så då var det grillkorv med bröd som gällde. Färskpotatis var också ett måste (och är än idag) gärna plockad direkt från landet tillsammans med gräslöken som ska blandas med gräddfil. Jordgubbar med grädde (ej vispad, mycket viktigt!) och massor av socker. Mums! Under senare år har dock sillunchen och middagen utökats med både nubbe och en större grillbuffé med bröd och röror som jag skulle kunna äta ihjäl mig av. Behöver jag säga än en gång att jag älskar mat!? Årets midsommarfirande har ännu ingen plan, ingen bokad sådan åtminstone. Har mer än ett förslag att välja bland och alla ni som känner mig vet att jag helst skulle samla er alla på ett och samma ställe för att jag helst skulle vilja vara tillsammans med er alla samtidigt. Som den våg jag är har jag otroligt svårt att välja. Inte alltid, men ganska så ofta.

Självklart skulle jag behöva vakna till ett jäkla hamrande och borrande, och bankande imorse. Med andra ord har jag inte heller någon ugn att baka smulpaj i idag. Buhu! Jag längtar hem. Men vart är egentligen hem? Jag vet var jag känner mig hemma, men i dagsläget känner jag mig villrådig. Give me half a million dollar och jag försvinner ut i världen.

Jag bara älskar rabarber! Och i alla dess former. Som kräm, paj, marmelad, saft, att göra drinkar av eller bara knapra på som den är. Det sistnämnda får mig att minnas sommarloven som liten Anna i trädgården hos far- och morföräldrarna. Hos Aromboden (en butik på nätet) kan du annars hitta Mrs Bridges Rabarber- & Ingefärsmarmelad och dessutom Rabarber- & Vaniljkrämskarameller, båda i jättesöta burkar med Mrs Bridges trevliga etikett. Lika mumsigt att köpa till sig själv som en fin present att ge bort till en kär vän. Själv tänkte jag ge mig på en klassisk Smulpaj med rabarber och jordgubbar imorgon. Det vill säga om hantverkarna nu inte mot förmodan dyker upp och tar ugnen ifrån mig(!?)

Jag vill ha ett vardagsrum, och det har jag hittat hos Home & Cottage. Detta kan ju i och för sig ändras till nästa vecka, men det här gillar jag helt klart. My kind of vardagsrum helt enkelt.

Söndagsmorgonen är på god väg att övergå från just morgon till förmiddag, snart till och med lunch. Regnet vräker ner! Så egentligen är det svårt att skilja på dygnets tider, allra helst nu när det i princip aldrig blir riktigt mörkt. Jag tänkte strax köra ett träningspass och sedan ska jag bara dricka varm choklad och äta kladdekakor hela dagen. Vad sägs om det? Inte helt fel va..

Efter kvällens grillbuffe, som inkluderade inte bara kött utan också majskolv och champinjoner, med tillbehör som tzatsiki, coleslaw, vattenmelon, kex & ostar, sallad med rädisor och så några glas rödtjut (icke att förglömma!) så blev det även efterätt(!) med kaffe till of course, i form av tidigare nämnda kladdkakemuffins. Jag är sååå mätt! Och det var jag redan innan jag bara var tvungen att ta den sista biten majskolv med massa smör på. Går helt enkelt inte att motstå. Nu känner jag någon variant av paltkoma och vet inte riktigt om jag kommer lyckas hålla mig vaken mycket längre till. Men om jag slocknar och vägrar vakna, pilla mig bara mellan tårna så kommer jag flyga upp fortare än kvickt, det kan jag lova!

Har legat och göttat mig i bikinin hela dagen och nu vankas stor grillbuffe med alla tillbehör som kan tänkas och rödtjut såklart, smarr!

Och vem vill inte det? Lugn och ro, trygghet, lägga huvudet på kudden om nätterna utan tankar och funderingar. Vakna upp på morgonen, känna sig utvilad, med ett leende på läpparna ta sig an dagen med ny energi och glädje. Anta nya utmaningar med spänning, ingen stress, ingen ångest. Känna sig omtyckt och älskad för den man är och inte för vad man presterar. Jag vill bara känna lugn..

Har precis upptäckt ett för mig helt nytt band som verkligen rockar fett. Ta er en titt på min släkting Maria's andra hälft Johan (som dock joinade bandet efter videon nedan!) och hans band Hostile Cell. De är grymma!

"Regnet det bara öser ner..la la la lala la la la la lala.." Jag har bakat kladdkakemuffins. Kladdigare kladdkakemuffins får man leta efter. Än en gång är det min favorit Leila som står för receptet. Njam njam njam! Borde snart få betalt för all reklam jag gör för henne. Kanske ska skriva ett litet brev, vad tror ni? Har annars workat out lite på mammas superduper-crosstrainer. Den var i ärlighetens namn sådär. Inte alls som på SATS eller antagligen något annat gym heller för den delen. Men den funkade och jag både flåsade och svettades, så vad mer kan man egentligen begära av en home edition? Startade mitt pass till movietajm med systeryster som hejaklack i soffan bredvid. I could never be your woman med Michelle Pfeiffer och Paul Rudd i huvudrollerna, blev hennes val. Filmen är från 2007 och jag vet ärligt talat inte hur jag kan ha missat den?? Helt underbart sjukt rolig! Ett måste för alla romantiska-komedier-älskare att gotta sig i en regnig dag som denna.

Eller hur var det egentligen? Tycker nog att den frasen stämmer allt som oftast bättre än originalet. När jag precis känner att jag, liksom solen, nått min högsta punkt faller jag titt som tätt platt ner som en pannkaka, oftast då som en söndertrasad sådan. Jag får alltid kravla mig upp och samla ihop alla spillror som ligger utspridda här och var innan jag kan påbörja ännu en stigning. Både energi- och tidskrävande om något. Är det verkligen meningen att det ska vara så? Ibland tror jag att det är straffet för att jag inte varit den där perfekta lilla människan? Men kanske där nånstans bottnar även min prestationsångest(?) som bara blivit värre med tiden. Senare har det ju dock visat sig att ju mer jag försökt på alla sätt och vis, med allt här i livet, ju mer har jag blivit straffad... Så teoretiskt sett bör jag ju kunna skita i allt och därmed också slippa straffas!? Vet bara inte om jag tror på det själv riktigt? Insåg precis att när man läser det här kan man ju knappast tro att jag läst böcker som bl a Kay Pollak's Att välja glädje. Men jag bör väl påpeka att the process is still going on och för tillfället känner jag mig inte särskilt mycket klokare.

Idag har jag lekt trädgårdsmästare. Med andra ord har jag klippt mamsens och papsens gräsplätt och vattnat rabatter och blommor och annat. Kom att tänka på de otroligt fula trädgårdstomtarna jag och Carina såg på Lagerhaus sist jag var nere. De var egentligen i form av ett bowlingset (för utomhusbruk då förstås) där tomtarna var som käglor och så följde det med ett klot som man alltså skulle slå omkull dem med.  Som bowling fast utomhus och med trädgårdstomtar istället för klassiska käglor(!) Det är helt sjukt vilka galna idéer som dyker upp hela tiden. Efter ca 50 minuters hårt arbete(!) landade jag i alla fall i solstolen och blev liggandes i den göttiga värmen resten av dagen. Ja jag vet, jag kan vara onekligen lat när jag lägger den sidan till. Är nog dags att ta en varm dusch och spola av sig solfrossan.

Vart har sommarvärmen tagit vägen? Solen strålar och visst är det onekligen varmt, men det blåser ju nordanvindar! Vi är redan inne på andra veckan i juni och nu ska man väl ändå få känna att sommaren är här, mer än några dagar!? För att muntra upp mig själv och med ett stort hopp om att vädergudarna ska både höra och se mig så har jag nu suttit och bikinifrossat på Victoria's Secret, yes. Nedan ser ni resultatet i ett litet collage. Dags att ge sig ut och trotsa de smått kyliga vindarna!

Mitt nya lilla projekt börjar så smått ta form. Kan än så länge bara avslöja att jag använder garn från Fabel i min stickning. Bör kanske tillägga att jag inte stickat sedan jag var 10 år och stickade mumintroll i slöjden, så det tar sin lilla tid. För det här är bra mer avancerat än mumintroll. Inte för att jag idag kommer ihåg hur man stickar dem heller(!?) Det är tur man har en mor som är ett riktigt pro! Lyssnar annars på valvakan i P4 samtidigt som jag mumsar Ahlgrens Bilar. En av mina favoriter vad gäller godis, helt klart. Testade för ett tag sedan deras Husvagnar, supergoda! Inte alls lika tråkiga som vägskyltarna och hjulen. Rekommenderas varmt. Valvaka ja.. Jag har ju inte ens varit och röstat.(!) Jag vet, jag skäms. Har man privilegiet att bo i ett demokratiskt land som Sverige där man har möjlighet att få sin röst räknad bör man ju absolut använda den möjligheten och faktiskt rösta. Jag är för kass. Får skylla på dålig framförhållning helt enkelt, för så är det ju faktiskt. Sad but true. Är inte alltför insatt i politik i allmänhet och har väl inget gediget intresse för det heller, men jag hoppar ändå högt av glädje när jag hör att SD inte verkar ta sig in i alla fall. Någon gräns får det väl ändå finnas. Så nu vet ni åtminstone vart jag inte står.

Så här skriver Mattias Ek på expressen.se "Fotboll är både enkelt och helvetiskt svårt. Men när Kim Källström inte gör mål på en straffspark och Henrik Larsson bommar mål från ett par meter så har Sverige inte i Sydafrika-VM att göra." Må hända, men hur peppad blir man egentligen av höra något sådant? Borde vi inte stötta våra landslagsspelare i både vått och torrt? Att Lagerbäck antagligen har gjort sitt är en annan femma. Fungerar inte ledningen, fungerar inte heller laget. Så är det bara, överallt, oavsett om vi snackar fotboll eller personalteamet på ICA Nära i Lammhult. Nu ska jag tröstäta Marabou's nya premiumchoklad med citron och ingefära.

Dagen började med hagel. Ja, du läste rätt, här haglade(!) det värre än värst ett tag. Sedan dök solen duktigt fram bakom molnen. Efter ett tag kom lite regn och sen solsken igen. Så började det att blåsa upp och sen vräkte regnet ner. Efter ännu en hagelskur förblev himlen molnig och halvgrå. Och nu i denna sekund jag skriver så dyker solen upp igen. Hur sjutton vet man någonting alls en sån här dag!?? Fotbollen börjar i alla fall sändas kl 19 och det kan de väl i alla fall inte ändra på? I allmänhet är jag inget större fotbollsfan ska jag villigt erkänna, men när landslaget spelar blir det en helt annan grej. När det dessutom inträffar på svenska-flaggans-dag så måste man ju bara sitta bänkad. Är annars inte så mycket för att fira denna dag, antagligen för att man inte alltid gjort det heller. Inte på det sättet som vi verkar sträva efter att göra nu i alla fall. Vi kommer ändå aldrig att bli som norrmännen eller amerikanerna vad gäller nationaldagen. Men när det spelas fotboll, då är det folkfest!

Jag har nog aldrig känt att jag haft änglavakt. Har du? Å andra sidan har jag inte heller råkat ut för någon olycka eller liknande händelse där jag överlevt mot alla odds. Och glad är jag för det! Läste nyligen om surfingtjejen Bethany Hamilton som bara 13 år gammal blev attackerad av en 14-foot stor tigerhaj! Hon klarade sig undan med endast(!) en söndertrasad vänsterarm. En grym tjej med stort mod och en enorm livsglädje som, trots det hon varit med om, strax därefter gav sig ut i vågorna igen. Klicka på länken ovan och läs hennes historia om hur hon blev hela världens Soul Surfer!

Så har jag då bakat. Gav mig på Leila Lindholm's underbara mazarintårta som finns att hämta ur hennes bok A piece of cake. Busenkel att göra! Hur den smakar återstår att se. Min kära familj får ikväll vara försökskaniner. Finns dock en risk att detta blir min nya klassiker. Älskar mazariner! Vilken är din favorittårta?

Fick tidigare idag ett mindre trevligt uppvaknande. Det ringde på dörren. Jag hasade i mjukisbrallor och ett dammigt linne. Med håret på ända och igengrusade ögon öppnade jag. Där utanför står en ung kille, elektrikern förstås. Harklar mig och får med min kråkliknande röst fram något i form av "ja just det, du skulle hämta några broschyrer va?"  Lyckades hitta det han skulle ha efter lite detektivarbete. Han skulle ju inte komma förrän vid lunch!?? Klockan 10 anses väl ändå som förmiddag? Trodde lunch var runt 12-tiden? Hur som helst, Mats hette han och såg märkligt road ut när han sa tack och hej. Jag hatar verkligen hantverkare av alla de slag som alltid ska tränga sig på innan man knappt stigit ur sängen. Ännu tröttare satte jag mig vid frukostbordet och smaskade i mig rabarberkräm, bland det bästa som finns att äta på sommaren, till frukost vill säga. Men sommar vette tusan om det får kallas idag, det blåser i princip storm och temperaturen uppnår knappt +15 grader. Jag kommer antagligen att blåsa bort när jag kliver utanför dörren.

Har suttit idag och filosoferat över mina och Jus framtida semesterplaner. Man drömmer sig gärna bort till värme och sol, turkosa vatten och böljande vågor när det, en dag som denna, bara vräker ner där utanför. Var helnöjd tidigare idag då jag kunde kommentera på Annelie's blogg att hon idag bor i fel stadsdel. Tji fick jag! Inte för att solen försvunnit, men himlen öppnade sig bokstavligt talat strax efter det att jag tryckt iväg min kommentar. Har nu bestämt mig för att starta upp en ny grupp på facebook för att "värva medlemmar" inför sommaren 2010. Detta kommer att bli något alldeles extra, det är jag övertygad om. Det vill säga om det finns fler intresserade än enbart Jus och jag, haha! Är i och för sig övertygad om att det kommer att bli något alldeles extra om än det bara blir vi två, men alltid lika trevligt med ett helt gäng tokiga brudar. Sorry grabbar men det blir en tjejgrej, helt klart! Nu vill jag ha förslag på gruppnamn, så låt alla era hjärnceller jobba stenhårt tillsammans med er kreativa sida och fantasi och så droppar ni bara namnen här i en kommentar eller mailar mig. Glöm inte skriva vem du är och hur du nås om du önskar någon respons på ditt förslag. Over n' out!

Har ikväll suttit med min stickning (nytt projekt på gång förstår ni, info kommer längre fram!) framför TVn och sett det tredje avsnittet av serien Krig och Fred som nu sänds i SVT1. Ni har redan bilden framför er. En liten skröplig tant på 78 år, med nästan vitt hår, ihopdraget i en liten knut i nacken. Med sina små skakande fingrar knypplar hon ihop ett plagg till barnbarnet samtidigt som hon ser sitt favoritprogram på den gamla platt-TVn. Japp, det är jag om si så där en 50 år ungefär. I dagsläget är jag väl inte särskilt skröplig och mina fingrar skakar inte särskilt mycket. Inte har jag heller hunnit få ett enda grått eller vitt hårstrå, men filmatiseringen av Leo Tolstojs klassiker är något jag inte vill missa. Man får följa adelsfamiljerna Balkonskijs och Rostovs öden medan Napoleons arméer drar fram på sitt segertåg genom Europa. Det kulminerar i den franska invasionen av Ryssland och slutar med Napoleons nederlag 1812. Historien börjar 1805 i St Petersburgs salonger. Elegansen blandas med intriger och vanligt lågt skvaller, när prins Andrej Balkonskji mottar tsarens besked om att Ryssland ska ansluta sig till Österrike i kriget mot Napoleon. En tragisk historia med nästintill skrattretande skådespelarinsatser som räddas av manus och kostymer. En spännande serie som jag hela tiden velat  veta fortsättningen på trots att jag redan vet hur det går(!)

En annan film värd att avvara lite tid åt, och som utspelar sig i en liknande miljö, är The Duchess där Keira Knightley gör den fantastiska rollen som grevinnan Georgiana. Det är en film som utspelar sig vid slutet av 1700-talet och berättelsen om den vackra och glamorösa Georgiana Spencer, en av den tidens mest fascinerande kvinnor. Hon blev berömd för sin skönhet och karisma, men blev även ökänd för sin extravaganta smak och stora aptit för spel och kärlek. Georgiana var gift med den äldre och frånvarande Duke of Devonshire, som rörde sig i samma kretsar som ministrar och prinsar. Hon kom att bli en modeikon, en älskvärd mor, en slug politisk aktör och folkets älskling, men i hjärtat av berättelsen finns även en desperat jakt på kärlek. Georgianas passionerade och omöjliga kärlekshistoria med Earl Grey och det komplicerade "ménage à trois" som hon levde i tillsammans med sin make och sin bästa väninna Lady Bess Foster, gör The Duchess till en modern saga om berömmelse, notorietet och jakten på kärlek. Ett hett tips för alla moderna modeintresserade och skapande kvinnor!

Har precis gräddat våfflor, mums! Så otroligt gott och som går att äta på flera olika sätt. Min favorit är med creme fraiche, rödlök och löjrom alternativt klassikern med grädde och jordgubbssylt (gärna hemlagad sådan!). En annan variant av våffla som jag också kan äta mig mätt på är Churros. En spansk delikatess som även äts i andra länder (t ex Frankrike och Portugal) gärna då till frukost. Ett alternativ till croissanten helt enkelt. Dessa liknar kanske mer donuts i konsistensen tack vare att de är friterade och inte "våfflade" i våffeljärn och man äter dem gärna sockrade och doppade i en chokladkräm. Supersmarrigt!

Klockan har passerat midnatt och egentligen är det redan tisdag. Saknaden gör sig än en gång påmind. Jag skulle vilja hoppa in i Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Men jag vill ju varken radera eller raderas egentligen(!) How f*cking hard får livet egentligen vara?? Känner mig tom och på samma gång full av känslor. Listan skulle kunna göras lång, oändligt lång. I väntan på morgondagen måste jag duna.. Jag vill men jag kan inte, samtidigt som jag kan men inte vill.

Är fortfarande sjukt nyfiken på vilka ni alla är som hittade till min blogg i lördags (den 30 maj)?? Statistikmätaren visar på bra många fler besökare än någonsin och jag förstår inte hur och varför!? Alla har ni förblivit anonyma. Inte en kommentar. Inte ett spår efter er förutom en punkt i statistiken. Lite spännande men samtidigt, vilka är ni alla?? Har ju inte marknadsfört mig själv särskilt väl, dock av egen fri vilja. Tycker inte om att tvinga mig på andra som många av er nog vet(!) Detta lär förbli ett mysterium. Trots min nyfikenhet och förundran så är ni självklart välkomna åter allesammans för att ta del av mitt upp-och-ner-vända liv och tokigt förvirrade tankar om det mesta i allmänhet.

Idag  är (läs igår var) det alla mammors dag, hipp hipp hurra! Började dagen med gräddtårta med jordgubbar för att lite senare ta mig igenom ett varv i spåret. Prestationsångest? Näe, faktiskt inte alls, bara skönt till slut om än jag var helt sjukt trött, seg och opeppad imorse. Självklart missade jag en avtagsväg så det blev ett lite kortare varv än tänkt, men jag var nöjd ändå över att faktiskt orkat springa på som jag ändå gjorde. Körde lite klassiska sit-ups, armhävningar och rygglyft i gräset innan jag stretchade duktigt i den då redan stekheta solen. Håller innerligt mina tummar och alla tår för att vädret ska hålla i sig även till veckan. Tänkte nämligen fortsätta att starta dagen på samma sätt ett tag framöver, ja om man bortser från gräddtårtan. Tveksam till att jag skulle få i mig en sådan bit varje morgon. Det är gott ibland i lagom mängder, men egentligen är jag nog ingen tårtfantast, föredrar annat gottigt som t ex chessecake och pannacotta med massa frukt och bär. Superskoj att baka tårtor dock. Där sätter bara din kreativitet och fantasi gränser.

Tillbringade annars största delen av dagen lapande sol och ännu mera sol, helt otroligt underbart härligt! Läste ett reportage i tidningen Må Bra som handlade om Ebba Von Sydow och hennes tankar kring sin prestationsångest som dyker upp med jämna mellanrum, något hon idag jobbar stenhårt på för att bli av med. Fastnade i detta då jag såklart genast kände mig träffad som ni nog förstår. Prestationsångest är något som är extremt vanligt i dagens samhälle. Mia Törnblom, coach i personlig utveckling (som bl a skrivit boken Självkänsla nu!), menar på att prestationsångesten beror på en otränad självkänsla. Man blandar ihop sitt egenvärde som människa med vad man gör och därför är man rädd att misslyckas. Man håller sig kanske inom sin trygghetszon och vågar inte prova nya saker och på det sättet hindrar man också sig själv att utvecklas som människa. Konsekvenserna av detta kan vara att man får svårt att njuta av sina framgångar. Pressen tar aldrig slut för hur bra man än gör något så anser man att man hela tiden skulle kunnat göra det bättre. Det blir svårt att vara närvarande här och nu för man har hela tiden ett "jag måste.." i bakhuvudet. Det är sällan man kan känna sig riktigt glad och man kan helt enkelt inte njuta av livet. Mia skriver också att orsaken bakom den här känslan vanligtvis ligger i uppväxten, kanske har man bara fått bekräftelse för sina prestationer och då med tyngdpunkt på det som kan göras bättre. Detta vet jag dock inte om jag i mitt fall känner igen förrän kanske något senare i livet. Men prestationsångesten kan också slå till när man minst anar det. För att bli av med den krävs en insikt, ett accepterande och en stark vilja att förändras. Att helt enkelt besluta sig för att jag duger även om jag inte är perfekt. Det går inte att tänka att jag vill må bra men också vara bäst. När man väl tagit det beslutet kan man börja bygga upp sin självkänsla. Målet är att sluta blanda ihop sina prestationer med den man är och istället fråga sig själv vilket liv man egentligen vill ha? Det kan vara bra att skriva ner egenskaper hos sig själv som man tycker är bra, som inte har med prestation att göra. Att sedan sakta ner och inse att man måste prioritera är också jätteviktigt. Börja med att stryka vissa saker på Att-göra-listan och istället lägga till "Att ha mer kul!" överst. Att tänka "nu är det tillräckligt bra.." istället för "hur kan jag göra det bättre?" är också en hjälp på väg. Jag som levt efter principen att man ska aldrig bara nöja sig! har tvingats inse att detta så snabbt kan gå till överdrift och därmed också rasera hela din värld. Så än en gång, det är ok att bara vara! och allt behöver inte jämt vara perfekt. Sist men inte minst, tro inte att en förändring som denna sker över en natt. Det krävs tålamod. Och det har lärt mig att ta en dag i taget.