 |
Expedition
Planen för "Expeditionen" om man nu kan
kalla det för det... Det beror på hur man väljer
att definiera ordet expedition. Jaja, syftet jag har med
detta äventyr är i alla fall att prova på
klättring på hög höjd och få
en utmaning i vardagen, se hur min kropp klarar hög
höjd. Att göra något som alla andra inte
har gjort. Jag vill tänja på mina gränser,
vidga mina vyer. Jag älskar äventyr, även
om de är enkla - Det ska vara en utmaning och ett
avbrott i vardagen. Det är som meditation för
mig. Eller snarare som näring. Utan äventyr
eller utmaningar kommer jag att tyna bort. Det är
mitt liv och det är det som gör vardagen mer
underbar än vad den redan är...
Varför
Mount Blanc?
Det hela började med att jag satt på en utbildning
med jobbet då vi blev uppmanade att skriva ned vad
vi ville göra i livet, vilka mål vi hade och
vad vi ville uppnå. Jag skrev då att jag ville
stå på Sveriges tak - Bestiga Kebenekaise
2 111 m.ö.h. Detta var i början av 2001. I slutet
av sommaren begav sig jag och Johan iväg till Kiruna
för att besegra denna topp. Under de tältnätter
vi spenderade under denna vecka i de Svenska fjällen
bestämde vi att nästa projekt skulle bli Mount
Blanc. Nu blev det så att Johan inte kunde eller
inte ville följa med denna gång även om
jag inte visste detta just då.
En tid senare på gymet där jag tränar
och även klättrar träffade jag en helt
vanlig onsdag Thomas. Vi hade inte direkt pratat så
mycket innan utan mest bara hälsat på varandra.
Jag berättade för honom att jag skulle bestiga
Mount Blanc och han nappade på idéen direkt.
Tur var väl det för jag är expert på
att producera idéer men kanske inte alltid så
klockren på att skrida tillverket och genomföra
dem. Lite av en idéspruta. Thomas lade ner ett
kanonjobb med planeringsarbetet.
Framförhållning...
Det som var lite tufft var min egen framförhållning
eller kanske var det bristen på kommunikation. Jag
kom på tre veckor innan vi skulle sticka iväg
att det var den 29 Juni som Thomas bokat biljetter till
och inte den 29 Juli som jag hela tiden trott... Så
man kan säga att jag fick lite småpanik när
jag upptäckte att sumpat en hel månad av planering
och framförallt träning... Där stod jag
utan utrustning och ganska otränad med mindre än
tre veckor kvar till vi skulle åka. Det hör
till saken att jag inte hade en pryl förutom byxor,
rygga och kök. PANIK!!!
När jag fick mina skor ca 10 dagar senare var det
bara att gå ut och traska. Ajajaj, snacka och ont
i fötterna. Jag har gått i åska, regn,
storm, på asfalt, på sågspån,
i skogen, på berg.... Jag hade t.o.m. med mina kära
Trezeta skor till Strömstad under midsommar och traskade
runt i... Jag såg nog ganska efterbliven ut i stora
plastpjäxor på campingen när det var 30
grader varmt ute och alla andra sprang runt i short och
sandaler med en underbart kall Heiniken i handen... I
och för sig så fick jag min årliga midsommardos
av denna kalla bryggd senare på kvällen och
det var inte helt fel. Välförtjänt skulle
jag vilja säga.
Snart bär det av
Jag vet redan nu innan resan att jag kommer att älska
det här. Alpinist - När är man det? Ordet
gillar jag i alla fall. Det klingar vackert och äventyrligt
i min mun med en eftersmak av frihet att göra det
man vill och leva till 100%. Frihet att vara ett med naturen
och själv sätta upp mål och skapa förutsättningarna
för att lyckas genom de val jag gör och de beslut
jag tar. Detta är bara en av alla de toppar jag kommer
att besegra. Äventyret börjar här och nu!
/Mathias
Mellgren
