Destination Tyskland: Rapport del 1

Ja, egentligen har jag ingen lust att sitta och skriva det här nu, men jag har ingen ursäkt längre så here we go!

Att komma fram till Abbendorf tog en hel dag. Hur det hela var upplagt kan ni läsa HÄR, ni som missat det. Jag behövde i alla fall inte gå upp sjukligt tidigt. Resan gick väldigt bra ner. Blev upphämtad i Scheessel vid sjutiden på kvällen, därefter bara några minuter i bil till Reitstall Abbendorf.

Jag blev vänligt bemött av Jonnys fru, Annika som visade mig runt. Det är betydligt mindre än vad man tror att en av världens framgångsrikaste dressyrtränare ska hålla till på. Men det är funktionellt. Två stallängor där Jonnys team står på ena sidan (18 boxar) och sedan är det inackorderade på andra sidan.


Utsidan på Jonnys sida. Floriano tittar ut.



Bland annat sydafrikanskan Nathalie Hobday.
Som jag förstår det har hon ett nära sammarbete med Jonny, men sköter ändå sin egen verksamhet med sina hästar. Hon hade ca 6 boxar om jag minns rätt. Sen var det ännu en Nathalie och en japan som hade 2-3 och en av hästskötarna som hade en box till sitt söta sto. Sen var det säkerligen någon jag missade. När jag var där så var det världens drag med människor så jag hade inte full koll på namn och så.

Men något som man snabbt kunde se var att det var ett litet minijapan! Hästskötarna var japaner, sen den här killen på andra sidan med sina hästar. Yuko Katai som ska ta med sin Fairytale till Kentucky stod där med två hästar för att ha Jonnys vakande öga varje dag innan hon skulle iväg. Dessutom är Jonnys förra stjärna Feriamo omhändertagen av hans fd ägare, som även hon är japan. De huvudsakliga språken är alltså: Engelska, tyska och japanska - jag kan bara förstnämnda ;)

Utöver stallet så finns det såklart ett ridhus och en utebana.
Utöver det finns en longervolt och en liten skrittmaskin (fyra hästar), några rasthagar och två hagrutor. Hästarna står mestadels inne, det händer dock att någon av Nathaliorna släpper ut sina ganska regelbundet. Men som sagt, det är mycket action på liten yta (stall/ridhus)! Hästarna ser dock ut att ha det prima, vältränade och i lagom hull. Jonnys nuvarande stjärna Amüsant ser ut som en förstorad quarter, världens muskelberg med krokodilögon (utåtstående). Jag försökte fånga det på bild, men det var svårt med telefonen:


Amüsant (Müsli)


Men nog om omgivningen!
När jag ringde Annika första gången så frågade jag om att provjobba, men för dem var det snarare viktigare att jag fick komma ner och se hur det såg ut. Dessutom ska jag säga er att det är heeelt omöjligt att be om jobb från en japan. "Är det något jag kan göra?" frågade jag den ena hästskötaren, som funderade och svarade "hm... no, nothing!" Tillslut blev jag dock så uttråkad av att bara stå eller gå runt så jag TOG jobb, och det var mer uppskattat från hästskötarnas sida. Så jag ställde mig helt enkelt att putsade tränsen och rullade upp benlindor. Alla hästarna rids med benlindor och boots.

Där upptäckte jag att nogrannheten inte var densamma som här hemma. Det var helt omöjligt att få upp tygelspännen utan en hovkrats!!! Under chocktillstånd bände jag upp detta, men sedan insåg jag att tiden inte finns att få alla tygelspännen mjuka så länge hästskötarna inte jobbar gratis. Nu när jag var där så var det ganska pressat i tid och det var svårt för dem att veta när Jonny skulle rida eftersom han hade elever. Bland annat som kom Heike Kemmer.

Äntligen fick jag något att göra tänkte jag och kikade på när hon red en stor fux med underbar skritt och en liten, liten brun med fantastiskt fin passage! Jag kan avslöja att Heike inte har några paddar under sina sadlar. När fuxen skrittades för hand så skulle många sadelutrovare slå sig för ansiktet eftersom den "flöt" ovanför ryggen. Men under ridning låg den still. Heike har även världens längsta ben och är jättetrevlig. Synd att det snackade tyska, men jag förstod att Jonny pratade om hennes bålmuskelatur när han stod och pekade på sig själv. Hon hade så långa ben alltså... som en barbie :P

Jag såg även väldigt inspirerande ridning när Jonny red på Rocky
. En fantastiskt fin och okomplicerad brun valack, med massvis av kapacitet. Jag gissar att det är Jonnys nästa stjärna. De passade väldigt bra ihop.


Rocky

Kan ju tillägga att jag inte har någon aning om stam på hästarna. Det enda som stod utanför boxarna var deras namn och hur mycket havre/müsli de skulle ha. Men samtidigt så förstår man, när man är där, att det här är en träningsanläggning rakt igenom. En bra häst är en bra häst, oavsett stam. Anlägningen har inte utrymme at bry sig om avel eller unghästar så det är ointressant.

På tidagen så satte jag mig ner med Jonny och Annika. Jag fick berätta vad jag tyckte hittills och Jonny förklarade vad de sökte, vilket var en form av första-groom är en form av ledare/chef i stallet. Som det är nu så har de inte det eftersom det finns ett språkproblem med hästskötarna som har ställt till det ibland. Annika är nog den som anses vara stallchef, men hon måste rida på förmiddagarna och har ibland annat på eftermiddagarna så de behöver någon som är DÄR. Arbetet skulle innebära att jag jobbade nära Jonny och groomade på tävlingar.

För mig så passade det stora ansvaret utmärkt. Jag är redan van vid det efter att ha haft förtroendet här hemma med tränarens hästar och då har även mockning och ridning ingått så jag har garanterat inga problem med arbetsuppgifterna. Jag har även följt med på tävlingar, men har såklart inte samma erfarenhet av den typen som Jonny hänger på.

Det är två till som är intresserade jag jobbet.
De skulle prata med dem först och sedan höra av sig till mig. Med andra ord är det inte ens säkert att jag får jobbet. Men jag var tvungen att ringa till Annika igår då jag har fått med mig nyckeln till huset/rummet som jag bodde i.... lite pinsamt, men hon sa att det inte var första gången som folk fått med sig den nyckeln.


Nu är det alltså bara att vänta...










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0