ESZ

Hilda skriver: Gillar att du är så rak och enkel i dina tankegångar (eller så är det för att jag tycker precis som du angående det här :P) Ryttaren är duktig och hästen fantastisk men magin som fanns med Gal finns inte där just nu. Dom kanske hittar den, kanske inte. Det får tiden utvisa : )

Jag svarar: Det var fint sagt! Blev lite rörd. Håller med dig också där. Kanske, kanske inte.

Camilla skriver: Tycker att videon i sig är ett bevis på att både MAR och Toto är "mänskliga" (eller vad man ska säga). Shit happens och bara att göra om, göra rätt :p

Jag svarar: Exakt!

Har fått äran att blogga för ridsport i 14 dagar. Jag har redan sänt iväg två inlägg så jag hoppas de blir publicerade snart. Klicka på bilder för att komma till bloggen:

 

EDIT: Bloggen kommer upp idag. De kunde inte publicera eftersom de inte hade någon bild på mig.

Har fått så många kommentarer så jag vet inte vart jag ska börja. Men eftersom ett rör sprängdes pga kylan idag så kan vi ju börja där. Min åsikt är glasklar: Det är mycket möjligt att det finns en bakomliggande psykologisk faktor, men jag har svårt att koppla ihop det med frostskadorna. Kanske frostskador behöver mer än kyla för att uppkomma? och vad är det för faktorer i så fall? Hur som helst fryser jag mer här än i Skövde.

Jag är lite delad med Mathias o Totto. Jag tycker såklart att han är modig som vågade ta över hästen och i min värld så är jag fullt förstående till att de inte presterar lika bra som Gal o Totto gjorde tillsammans. För så är det ju! Jag tycker inte sådär jätte synd om Totilas eftersom han ser ut att vara i gott hull och han är supercool i hanteringen. Vi får ju inte glömma att även Totto är en häst. Han får garanterat förstaklassig vård.

Mathias tycker jag egentligen inte heller synd om. Han satte sig på världens bästa häst och visste med största säkerhet att det inte skulle bli lätt. Han har resurser och får massvis av support. Jag förstår egentligen inte varför man ska tycka synd om någon över huvud taget? För mig är det bara såhär det är och så är det.

Totto går inte som han gjorde med Gal och så är det. Det säger jag utan att säga att Mathias är sämre än Gal. Det är bara så det är och självklart kan det bero på att de inte känner varandra ännu osv. Sen tycker jag att det är en ganska naturlig reaktion från folk att diskutera saken. Vad gör han rätt/fel/annorlunda?

MEN mitt egentliga syfte med att posta videon var INTE att diskutera ekipaget överlag. Jag väntade mig en mer siruationsbunden reaktion som för mig är: Hoppsan, det var lite pinsamt men så kan det gå och det gick ju bättre mot slutet.

Ja, diskussionen som pågår i kommentarsfälten om kylans vara eller icke vara fick mig lite varm om hjärtat. Jag tror jag aldrig har haft så många kommentarer på något så oväntat ämne som kyla!? Och för att späda på lite mer. Idag var det SVINKALLT att jag höll på att frysa ihjäl och jag var inte ensam. Hela anläggningen är påverkad. Den korta biten hästarna går från stall till uppsadling får hästarna att skaka som asplöv så att slänga på skrittäcken blev ett faktum. Mina kinder höll på att trilla av!

Vår vaktmästarna fixade fram två fläktar som såg ut som jetmotorer vid 4 tiden. Det blev tydligen ca 600 grader där det bränner så det var något man skulle hålla fingrarna borta ifrån - även om det lockade. Stor skillnad blev det i alla fall och vattnet i kranarna tinade äntligen upp.

Zalza och jag jobbade för hand i ridhuset. Hon är väl den enda som inte fryser ihjäl med sitt halstäcke... Nåväl. Longering och arbetspiruetter i galopp (hur många kan göra det på lina?) och därefter piaff o passage träning. *tamtamtaaam* Zalza gjorde passage idag för första gången någonsin -- på riktigt! Så kul! Snart färdigutbildad rent rörelsemässigt - av MIG. Jag måste tillägga att piaff och passageträningen är inget som jag fått/tagit hjälp med. Det började med en trick-idé från mig till att bli lite mer allvar. Men jag har verkligen gjort ALLT själv med det där. Handgjord av konstnären! Märks det att jag är stolt?

Lisa skriver: Tyvärr är det samma slags minusgrader och inte fuktigt i luften när det är under nollan :) Speciellt inte när det är -7 grader, då finns det ingen möjlighet att det finns fukt i luften. http://www.aftonbladet.se/vader/article12107024.ab

Jag svarar: Tack för kommentaren. Intressant! Jo, såklart -7 är -7 och inget annat. I artikeln talar det om hur mycket man rör sig, vad man har på sig och hur van man är att vara ute i kyla och inget av det stämmer på mig (jag säger inte att det inte är sant)... I Skövde har jag ridit ute en hel vinter utan underställ (endast ridbyxor på benen) i -25 utan att få en enda frostskada. Här har jag ridbyxor och överdragsbyxor på morgonen och jag fick frostskador så snart tempraturen gick under nollan. Jag har ju alltid hängt i stallet så att jag inte är van vid kyla stämmer inte heller. Hästfolk är ju ganska härdade överlag. Rent generellt så har jag mer kläder på mig nu än vad jag tidigare haft (mamma kan vara stolt).

Jag säger det på ett personligt plan istället: Det är skillnad på kallt och kallt.

Helgarbeta och det är SVINkallt! Jag skulle köra vår lilla traktor för att hämta nytt hö till stall 1 och lika lägligt har Zane och Marlene också slut på hö + halm i stall 2 så jag kör bara vidare i fleece och väst för att lägga på nya balar till dem också. Nu känner jag att mina lår kommer vara täckta av nya frostskador vid dagens slut och det kommer INTE vara skönt.

Och ja, jag vet att det är mycket kallare i Sverige men ni ska veta att dansk kyla är väldigt fuktig. Det gör att luften du andas is kyler dig från insidan. Så så sätt upplevs det som att man "fryser ända in i benmärgen". Sen är det ju det där med kläder. Underställ är självklart, mjukisbyxor (jo, vi får vara lite fula när vi jobbar i helgen), fleece, väst och jacka. Strumpor med ull + raggsockor och skor med ordentlig kyla. Igår startade jag dagen med att ha gummistövlarna på, det är inte särskillt underbart när jag släppte ut hästarna i hagen och klampade i snö eller på iskall betong.

Vi har bara -8 grader här, men pga fukten så hade jag hellre velat ha -25 och torr luft. Det finns en gräns när gradera inte spelar någon roll längre...

Det svåra med att jobba med hästar är att man alltid, alltid måste ransaka sig själv. Det kan vara så att det bara är så i starten. Men jag tänker  att nu när jag officiellt sitter i sadeln så måste jag verkligen se mig i spegeln, varje dag. Det här är något  som jag kämpat för länge och inget som jag bara tänker kasta bort. Så min regel nr 1 är att helt enkelt se mig som den ryttaren jag är just nu - och arbeta därefter. Om man inte kan se sina svagheter (alla har svagheter) så kommer man ingenstans.

Ibland kan man bli irriterad när någon kommer med en kommentar. Och det är okej, men man måste därefter sätta sig ned och gå igenom vad som blev sagt och sedan anama det som verkligen stämmer. Det är ju så att den som sitter på hästen inte kan se vad som händer från backen och den som står på backen kan inte känna hur det känns.

Idag blev jag tvungen att pressa in 5 hästar på mindre än 5 timmar. Att jag blev stressad säger väl sig självt antar jag, men såhär i efterhand så har jag nu fattat att det faktiskt går. De två första hästarna var väl sådär, men sedan fokuserade jag bara på lösgjordheten (som såklart är prio 1) istället för att stressa in hela paktet med samling och en massa rörelser och jag satt av sista hästen 15 minuter före kl 13.00. INTE ILLA PINKAT! Och de två sista gick faktiskt bra.



Jag väljer att vara ödmjuk mot mina misstag och sedan glädja mig för det jag lär mig varje dag. Varje gång jag ser mig i spegeln ser jag utveckling - tänk vad härlig man kan vara!

Jag har halvfri så jag har tid att notera annat. VAD kallar man det här "solnedgångsfenomenet"? Ljuset går upp som en pelare. Häftigt i alla fall.

...är det inte bar tio dagar kvar till min födelsedag. Det är också dagen som bloggen byter plattform - igen! Det ser jag fram emot.

dagge skriver: Läste just i The Guardian att en av de fem saker som folk på sin dödsbädd har regrets över är att de jobbade för mycket i livet. Intressant! Speciellt i kombination till det du skriver i inlägget :-)

Jag svarar: Jamen det är precis där jag fick det ifrån! Riktigt nyttigt att få veta. Man får sig en liten spark i röven.

FÖR ER SOM INTE HAR LÄST SÅ KAN JAG REKOMENDERA: Top five regrets of the dying

"When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it."

Uppfyll dina drömmar. Du har fler än du tror så det är lika bra att börja!

Vi har en ny ryttare i teamet! Mads som tidigare har varit beridare i Hjallerup. Massor bakom pannbenet och han är imponerad över hur snabba hästskötarna är med både stallen på morgonen och till att sadla. Inte bara att de är snabba, de gör det också ordenligt. Det är så kul att få feedback från någon utifrån som verkligen går MED och ser hur vi gör. Men som sagt! Det går bra nu. De andra hann till och med att skrubba sargen i ridhuset.

Men jag brummar vidare med det jag gör. Sadlade två hästar till Marianne och båda gick finemang. Hon och jag blev färdiga ovanligt tidigt vilket var super för jag hade 6 hästar att rida så det var bara att gå igång så fort det gick om jag skulle ha en chans att bli färdig i tid. Chefen var inte här så alla ryttare måste hjälpas åt för att alla hästar blir ridna.

.
.
.

Jag skrev ett inlägg igår om att Maik tyvärr har slutat (med det försvann). Han har varit här sedan det startade och nu går han vidare i livet. Han har blivit anställd på JJ Horses i Norge och jag önskar honom ett STORT lycka till i framtiden!

Ser ni den här bilden på Maik och Akon nånstans så vet ni att det är jag som stod bakom kameran.

Världens finaste 3-åring sprids nu över hela världen. Antalet visningar på videon har gått upp till 5000 visningar på ett dygn. Jag kan surfa runt på danska och svenska forum och bollen är helt enkelt satt i rullning. Det kommenteras om allt ifrån ryttarens ridning till taktfel och inte minst att Totilas kan slänga sig i väggen...

Oavsett om han blir älskad av alla eller inte så får han oss här att le och tappa hakan varje dag! Fantastiska polle och superduktiga Emma som både bevarar hästens kapacitet och ger den en balanserad grundridning så den har en stadig grund att stå på inför vad som väntar i framtiden. Hon inspirerar mig ofta när hon rider på de nykläckta. Superduktig!