Tankar i Förrådet

Jag minns när man var ung. Då frös man inte, man härdade. Mössa och vantar kunde man inte stava till, men inte led man för det.

Jag minns när jag gick i sexan och var som vanligt nere på hockeybanan och tränade slagskott. På den tiden ville man ju inte ha hjälm utan det var ju keps som gällde. -17 grader var det och när jag tog en paus kände jag på ena örat och märkte att det var stenhårt. Men inte gnällde man för det. Man värmde bara örat med handen och körde vidare. Värre var det dagen efter när örat var svullet och rött som en tomat. Dagen till ära var det även skolfotografering, men inte gnällde man för det.

Jag minns när jag för några år sen var jag på pimpeltävling, det var -24 grader när vi gick ut på isen. Och när man tävlar i pimpelfiske har man ju inga vantar. Det var en klarblå dag, men jag går så klart och sätter mig bakom sjöns enda holme. Det vill säga i skuggan. Det var ett grymt fiske så händerna var konstant blöta av sjöns vatten men jag kunde inte gå därifrån. Men efter två timmar gick det inte längre. Lillfingret rörde sig inte längre och jag fick springa ut i solen med lillfingret i munnen för att få liv i det. Dagen efter bjöds jag på köldblåsor. Men jag vann tävlingen och det är det som räknas.

Jag minns även när jag satte en nyinköpt Zalt-wobbler i en stock när jag var och fiskade. Isen hade precis gått och det var bara några plusgrader i vattnet. Det finns inget värre än att tappa ett nyinköpt drag, så vad gör man. Ja man vadar ut och hämtar wobblern. När jag står med vatten till midjan. Kommer det en mopedåkare som stannar och bara står där och stirrar på mig och undrar vilken idiot jag är. Men jag fick tillbaks wobblern, och det är det som räknas.

Men vad är man då idag? Jo man går knappt en kilometer, med halsduk, vantar och gud vet allt. Det är minus sju små grader. Men fryser gör man, så förbannat.

Så någonstans på resans gång blev man en fjant.
Det var bättre förr - man minns för lite.

"Hej

Tack för den hitsända smörgåsen. Jag har varit ute i produktionen och fått besked om att detta plaststrå kommer från en big-pack som våra linfrön levereras i.

Tyvärr har vi missat detta när big-packen öppnade sig och tömdes på linfrön. Vi måste vara mer observanta vid leveranser så inte detta händer igen.

Jag ersätter dig för det som inträffat i forma av varuchecka som gäller i butik på våra produkter."

Jag biter ihop tänderna hårt. Ögonen är uppspärrade till max. Pulsen är hög.
Plötsligt händer det. Jag hoppar upp ur sängen och skriker rätt ut.

Sverige har precis gjort 27-26 mot Spanien med någon ynka sekund kvar på ett fantastiskt sätt.
Få saker i livet är så spännande som handboll.

Vi från Matfors som har umgåtts sen man knappt var högre än ett matbord har en klubb; en herrklubb som vi kallar det.

Vi några stycken som sätter undan 100 kr var i månaden till ett konto och varje halvår sätter vi sprätt på dessa genom att halva gruppen får anordna aktiviteter. Och av en tillfällighet så infaller den andra upplagan idag och jag är grymt taggad!

Schema:
13.00 Vi träffas hemma hos mig för uppsnack.
14.00-16.00 En hall är bokad och det är innebandy som gäller.
16.30-17.00 Gokart.
17.00-18.00 Relaxavdelning.
Därefter blir det mat på Biteline innan vi inleder kvällens festligheter där dryck och snacks där allt redan är betalt.

Gött mos!

Ett snitt läggs över knäet och man lättar på knäskålen. Därunder ligger den - pinnen. I fallet har jag ramlat över en torkad hård pinne som gått in i knät mellan skenbenet och knäskålen, gått av och sen letat sig upp under knäskålen. Cirka tre centimeter lång och tjock som en cigarett.

Jag minns hur jag vaknar efter operationen och att mor visar pinnen för mig. Jag bara viftade undan den och somnade om igen. Tre veckor bodde jag på sjukhuset och efter detta följde lång tid för att bygga upp knäet. Men sen kommer det märkliga. På dagen ett år efteråt, 20 maj, blir jag sjuk igen. Febern stiger och jag blir intagen på sjukhuset igen. De väljer att spola rent knäet igen och efter det tillfrisknar jag, men blir liggandes på sjukhuset i tio dagar.

Än idag har jag problem med knäet även om jag inte lider så mycket av det. Och om inte annat så har jag fått berätta denna historia otaliga gånger. Historien om pinnen i knäet som en nästintill hel by kände till.

Jag ligger där och tar mig ingenstans. Ingenting händer. Mina kamrater förstår nog inte riktigt vad som hänt och tror kanske att jag bara hittar på allting och vet inte vad det ska ta sig för. Mina grannar som i denna stund är ut och påtar i trädgården inser dock att något är fel varpå de ringer mina föräldrar. Gemensamt lyckas de bära mig på en filt till bilen och ta mig till sjukhuset.

Väl där blir jag genast skickad till röntgen. Det syns inga yttre skador förutom ett lite sår strax under knäskålen. Röntgen visar ingenting och jag får åka hem. Fortfarande med ordentliga smärtor. Efter jag varit hemma några dagar kommer febern och jag blir allt sämre. Jag får åka in till sjukhuset igen där de tar prover och märker att jag har en ordentlig infektion i knäet. De inser att hela knäet är varfyllt och de tar in mig till ett rum där de försöker suga ut allt var med en större variant av spruta som de sticker in i knäet. Varet tyckas aldrig ta slut och de beslutar sig för att göra en operation för att spola rent i knäet.

Dagarna går och jag blir trots operationen bara sämre och får inte lämna sjukhuset. Två veckor efter jag ramlat i den där slänten har jag över 40 graders feber. Den dagen fanns det en annan kille i samma sal som hette Mohammed och roade sig med att spela Nintendo hela tiden bredvid mig. Svetten rann från pannan jag förbannade speltillverkaren för all framtid. Just den dagen kan jag minnas att det serverades en hamburgertallrik till middag - jag rörde den inte. Ja ni börjar förstå nu att jag är riktigt dålig. Läkaren bestämmer sig för att det måste genomföras ytterligare en operation.
 
Sista avsnittet i denna hissnande berättelse kommer i morgon...

Det var en dag i maj och året var 1993.

Solen sken så där härligt som den bara kan göra på Ängoms höjder i Matfors. Efter en höst med några veckors kikhosta hade jag nu fått vattkoppor och hade legat nedbäddad en vecka. Men idag var jag frisk och jag skulle återigen kunna gå ut på det lilla grönområdet utanför vårt hus där far omsorgsfullt hade snickrat ett mål.

Det var som sagt en underbar dag och jag hade dagen till ära iklätt mig mina röda knickers som vi fått från fotbollslaget. Lusten att spela fotboll igen var enorm och jag, Henrik, Nylle och Näslund äntrade planen med förtjusning.

Något som var fantastiskt var att far nu även satt ett nät på målet, ett nät som i själva verket var ett nät anpassat för att fiska lax. Detta hade han spänt upp så pass hårt att man kunde skjuta bollen i mål för att sedan se den studsa tillbaka. Så där stod vi; fyra grabbar som ville spela fotboll all vaken tid och sköt bollen om vartannat för att låta nätet verka likt en vägg och studsa tillbaka bollen för att låta nästa grabb trycka till en sträck vrist.

Gräsplätten vi befann oss på är beläget i ett villaområde intill en väg. Den ena långsidan av planen avbröts tvärt av en rätt brant slänt som i nu i början av sommaren sken upp av röllekans blommande flärd.

Efter en stunds bollande träffar ett skott stolpens utsida. Jag kan idag inte riktigt minnas om det var Näslund eller Nylle som sekunden innan sparkat till bollen, men snabbt var den nu på väg i riktning mot dem brant slänten. Jag var inte sen med att uppfatta det och slängde mig för att nå den så man slapp gå ner och hämta bollen. Men, jag slänger mig för långt och hamnar i slänten och rullar ner för den. När jag väl stannar förstår jag vad smärta är. Aldrig hade jag upplevt något liknande och har inte heller gjort det sen dess.

Fortsättning följer i morgon...

Jag vill bara berätta att vi självklart stryker fakturan.

Mycket riktigt så kom den där förbenade värderingen hem till mig (läs tidigare inlägg nedan). Men jag var inte långsam med att replikera. Detta brev postades idag och som alla vet är det inte innehållet utan längden på brevet som räknas. 


Skriver med anledning av tidigare mejlkorrespondens med er.

Jag förklarade där att jag inte var nöjd med den information jag erhållit angående priset. Informationen kring att värderingen kostade 299 kr förbigick mig fullständigt och jag fick inte heller på något sätt bekräfta att jag var villig att genomföra köpet av er värderingstjänst.

Enligt det mejl jag erhållit från er anser ni att informationen på hemsidan är tillräcklig. Jag kan förvisso hålla med om det efter att ha läst igenom er hemsida noggrannare, men kan ändå tycka att informationen är knapphändig då jag efter ha läst igenom informationen på startsidan (dock missade jag bilden med prisinformationen) inte insåg att tjänsten kostade pengar.

När detta uppdagades dagen då en bekant upplyst mig om detta, försökte jag avbryta värderingen, men det var för sent.

I det mejl jag erhållit från er, informerar en Ingela Svensson om att jag bör skriva till er om jag inte är nöjd då ni ger en så kallad "100 % nöjd kund-garanti". Jag ska villigt erkänna att jag inte är nöjd med den information jag fått på hemsidan, men inser att detta kan anses som vaga grunder för att avskriva fakturan utställd på 299 kr.

Jag har dock stött på två andra detaljer som gör att jag inte kan anse mig som en nöjd kund.

1) Till vänster om fälten där jag fyllde i information för värderingen går det att läsa: "Svar direkt via sms - När värderingen är klar, får du värderingen direkt till din mobiltelefon. Du kan sedan ladda ner ett skriftligt intyg på hemsidan. Du får även ett värderingsintyg per post."

Om det står svar direkt via sms förväntar jag mig att svaret kommer inom några minuter. Så var inte fallet då jag fick vänta nästintill tre dygn. Jag gjorde min värdering måndag den 7 januari och erhöll inte heller något brev fören torsdag den 10 januari.
 

2) Värderingen gjordes med anledning av att en väns bil skulle lösas in av försäkringsbolaget efter vandalisering och han var intresserad av hur mycket han kunde få ut för den. Ironiskt nog erhöll han sitt svar från försäkringsbolaget samtidigt som jag fick svaret från er. Under samma premisser, med rätt angiven bilmodell samt körsträcka skilde den angivna värderingen anmärkningsvärt mycket. Ni uppskattade priset till 5000 kr medan försäkringsbolaget sa 8000 kr. Alltså en skillnad på 3000 kr (37,5 %) och ganska långt ifrån det intervall på +/- 1000 kr ni hävdar att ni ska hålla er inom. Jag har svårt att tänka mig att ett försäkringsbolag skulle betala ut för mycket pengar i ett försäkringsfall.

Jag kan självklart se nyttan med er tjänst då en värdering av flera skäl kan vara såväl intressant som nödvändig i vissa situationer. Men med ovan nämnda faktorer vill jag hävda att jag inte är den 100 % nöjda kund som ni strävar efter. Jag hoppas därmed att fakturan ställd på 299 kr ska avskrivas.

Jag bifogar värderingen enligt önskemål och förutsätter att ni kontaktar mig gällande förfarandet av detta ärende så fort ett besluts tagit från er sida.

Med vänlig hälsning

Jonas Svedin

För att kunna förstå det här ska man veta att Patrik är en kille som tränar lika hårt som han håller i plånboken.

Patrik sitter och drömmer om hur han ska träna till kvällen i vanliga ordning.

Jonas: Du kommer ju börja börja med anabola snart.
Patsy: Nää... Det är det inte lönt... Det kostar säkert pengar också.