Donau 1994, 
(Donau´s källa - Wien).
Karta


1991 när vi reste med bil genom Österrike och passerade Engelhartzell, som ligger vid Donau´s strand, mötte vi hundratals cyklister med packning. Jag kollade i affärer och hittade literatur och kartor om "der Donau Radweg", Donau´s cykelväg. Det är en cykelväg som börjar vid Donau´s källa i Donaueschingen i Schwartzwald i Tyskland och går ända till den Österrikiska gränsen mot Slovakien. Dom åkte alltså efter Donau´s cykelväg. Detta ville vi också göra! En annan sak som var tilltalande var ju att det borde vara "utförsbacke" hela vägen.

Samtidigt växte sig en dröm fram. Kanske, men bara kanske skulle vi kunna cykla längs hela Donau ända till Svarta Havet. Om vi nyttjade 3 semestrar skulle det nog gå. Detta hade vi i bakhuvudet när vi startade.


Dag 1, 1994-07-03, Freiburg - Donaueschingen vid Donau´s källa, (69 km).

Framme i Freiburg 09.15 efter att ha åkt nattåget genom Tyskland. Cyklarna hade vi skickat med tåget från Östersund en vecka tidigare och dom stod där i godsavdelningen och väntade. Mitt bakhjul hade fått sig en tryckare under transporten och var så skevt att det inte gick runt. Det var ganska klena aluminiumfälgar så det gick att rätta till med att trampa till med foten.

Vi cyklade till Donaueschingen i Schwartzwald, där Donau´s källa finns. Vi tog den genaste vägen och det var en fruktansvärd trafik. Vi skulle naturligtvis ha tagit en annan väg men alla andra vägar var betydligt längre.

Det var en varm dag, 20 grader C klockan 20. Vandrarhem för 50 DM och vi tog in cyklarna på rummet över natten.


Dag 2, 1994-07-04, Donaueschingen - Sigmaringen, (105 km).

Först besökte vi Donau´s källa "die Donauquelle" som faktiskt är en källa ur vilken vattnet kommer upp. Höjden över havet är 678 m och det är 2840 km till Svarta Havet. På en skylt står texten "hier entspringt die Donau". Utloppet från källan rinner sedan i ett rör till Brigach, den ena av de två bäckar eller åar som heter Breg och Brigach och som är Donau´s egentliga källflöde. Dessa stora bäckar rinner upp längre upp i Schwartzwald och rinner ihop i utkanten av Donaueschingen, i "Donau Zusammenfluss", Donau´s sammanflöde. Vi fotograferade sammanflödet och från och med här skulle vi följa Donau i ungefär 1300 km.

(De följande 7 bilderna är tagna under vår andra cykeltur till Donauquelle källa juli 2004)


Die Donauquelle

Die Donauquelle

Donau zusammenfluss

Vi startade 11.30 vid en Donau cykelvägskylt på vilken det stod Passau 531 km. 
Vi glömmer aldrig känslan när vi stod där och visste att det var c:a 95-100 mil till Wien, på nästan enbart bilfria vägar och dessutom utförsbacke!
 


Här startar Donau radweg

Här startar Donau radweg

 

Donauradweg

Donauradweg

Fin cykling genom dels jordbruksmark men mest genom skog i den vindlande Donaudalgången. Nerströms Beuron var det en alldeles otrolig natur där floden går genom en mycket smal dalgång med höga branta vita klippor på båda sidor. Vi cyklade genom en fantastisk grön skog på smala asfalt- och grusvägar. Här på en lång sträcka är dalgången mycket smal och krokig och fylld med tät skog. I mitten rinner floden och alldeles intill går den smala cykelvägen. Det bara var vi och Donau. Bara cykelvägen och inga bilvägar. Det kändes som vi hade kommit till paradiset.


Nerströms Beuron. Långt där nere i dalgången går cykelvägen längs Donau.

Vi kom till Sigmaringen c:a 18.30. Det var inte svårt att hitta hotell, men, det var svårt att hitta ett rum i den prisklass som vi hade tänkt oss. Det tog c:a 2 tim att kolla på alla hotell som vi lyckades hitta och vi var till slut tvungna att ta ett rum för 88 DM inkl. frukost. Detta var naturligtvis för dyrt men så går det ibland. Sedan visade det sig att hotelrummen nog var en aning dyrare än vi hade hoppats.


Dag 3, 1994-07-05, Sigmaringen - Ulm, (106 km).

Start från S. 10.20. Regnigt under delar av dagen, fin cykling genom jordbruksområden. Det var mycket platt. Donau hade blivit en riktig flod.

Vi åt lunch i en park som ligger på en ö mitt i floden i staden Riedlingen. Luncherna som oftast bestod av bröd med marmelad, yoghurt med mysli, läsk, frukt och något pålägg åt vi oftast ute i naturen, på en parksoffa eller på iordningställda rastplatser utefter cykelvägen. Myslin hade vi med oss och resten köpte vi i någon affär lagom före lunchen.

Cykelvägen går ofta genom jordbrukslandskap och vi kommer ihåg att det ibland luktade gödsel. Dom hade väl nyligen gödslat åkrarna. I Obermarschtal kunde vi se ett antal kanotister lägga ut alldeles efter en stor fors. Det var mycket strömt och det var hemskt att se hur illa dom paddlade. Dom verkade inte ha ett endaste hum om hur man paddlar i strömmande vatten. Undrar hur det gick.

När vi kom in i Ulm kom vi till ett ställe vid floden där dom höll på med ett slags tornerspel där hästarna var utbytta mot roddbåtar eller stora kanoter som paddlades av tre man stående. Man körde tvärs floden, en båt från varje håll och möttes mitt på. Längst bak på båtarna var en upphöjning på vilken det stod en man med lans som han försökte stöta av motsvarande man på den andra båten med. Man siktade på den andres bröst och vid träff föll den träffade överbord och fiskades upp längre ner . Här strömmen mycket stark och dom som paddlade fick verkligen ta i för att kunna hålla båtarna mot strömmen.

Hotellen mycket dyra. Det billigaste vi fick tag på var Pension Rösch för 79 DM för rummet, dusch och WC i korridoren och inkl. frukost.


Dag 4, 1994-07-06, Ulm (vilodag).

Vi tittade på den enorma Katedralen i Ulm och gick ända upp till det sista trappsteget i tornet, 138 m över marken. Tornet, det är ett torn, är 161 m högt och är Europas högsta kyrktorn, eller är det världens högsta? Det var ofattbart långa spiraltrappor som vindlade sig högre och högre upp och som blev smalare allt eftersom tornet blev smalare. Till slut kom vi till en smal plattform som gick runt tornet. Man är ganska spak när man står så högt uppe över marken. Utsikten var enorm och vi kunde se flera mil av Donau´s dalgång i båda riktningar.

(De följande 5 bilderna är tagna under vår cykeltur i Bayern juli 2005)


Katedraltornet i Ulm

Katedraltornet i Ulm

Högst upp på plattformen var vi

 

Vattenmiljö i Ulm's centrum

Vattenmiljö i Ulm's centrum

Vi gjorde också en kort båttur på Donau. På natten drog ett enormt åskväder över stan.


Dag 5, 1994-07-07, Ulm - Donauwörth, (94 km).

Vi startade från Ulm 9.30 i grått och mulet väder. Donau hade stigit nästan 1 m p.g.a. det enorma regnväder som varit under natten. Bitvis var cykelvägen översvämmad.
Mellan Ulm och Leipheim gick cykelvägen genom en fantastisk tät och grön skog med otroligt mycket fågelsång. Skogen hette "Donauwald". Det var mycket grusväg denna dagsetapp och miltals med platta vägar genom jordbrukslandskap.

Framme i Donauwörth vid 17-tiden. Dubbelrum på Goldener Greiffen, tvättställ på rummet, dusch och WC i korridoren och inkl. frukost för 75 DM.


Dag 6, 1994-07-08, Donauwörth - Kelheim, (125 km).

Start vid 08.30. Vädret mulet och halvkallt men det blev betydligt bättre på eftermiddagen. Ganska mycket grusvägar på denna sträcka, både släta och grova, bl.a. längs översvämningsvallar. För första gången såg vi fritidsbåtar, små segelbåtar, i en hamn i Bertholdsheimdammen. En av båtarna, en motorbåt, hette faktiskt "Svenska Flicka".

När vi kom till Ingolstadt höll man på att ladda upp för en riktig fest till kvällen, en Bürgerfest. Här var det inte frågan om leverans av öl i småflaskor. Här levererades i tankbilar!! Vi såg bl.a. en långtradare med en öltank på både dragbilen och släpet. Det var många kubikmeter med öl! Det var fredag kväll och festen skulle väl hålla på hela helgen.

Framme i Kelheim c:a 19.00. Vi gick på missen att till middag beställa "Knödel", usch, fy. Jag kände igen ordet och trodde väl därför att det kunde vara gott. Detta vill jag inte äta igen. Hotellrummet var också dyrt, 100 DM.


Dag 7, 1994-07-09, Kelheim - Straubing, (93 km).

Start från Kelheim 09.30. Solen sken från en molnfri himmel. Det var verkligen underbart. Donau hade nu vuxit sig mäktig och fr.o.m. denna dag var det inte bara båttrafik på Donau, det var också fartygstrafik. Det var oftast pråmar som var hopkopplade 2-3 st så det blev mycket långa ekipage. Till dessa pråmar hade man kopplat en kort båt som var formad som en låda och som i princip endast bestod av en styrhytt och bostadsdel samt en motor. Denna låda och pråmarna bildade då en ett komplett fartyg. Här i Kelheim anslöt Main-Donau kanalen som sammanbinder Svarta Havet med Nordsjön. Strömmen var stark i floden och fartygen gick mycket sakta motströms, ibland inte fortare än att man kanske skulle kunna gå ikapp. Medströms däremot, gick det lika fort som vi cyklade.

Cykelmässigt hittills den bästa dagen. Nästan inga backar och mest asfalt. Dessutom gick cykelvägen oftast längs och nära floden och vi hade en stark medvind. Vi kunde hålla runt 30 km/h långa sträckor. Det är fantastiskt att cykla längs Donau och titta på fartygen. Det kommer också låga passagerarfartyg, låga för att de skall kunna passera under alla broar. Vi mötte också massor av cyklister. Tyskarna är ett mycket cykelintresserat folk och det är populärt att åka ut på långa cykelfärder på helgerna.
 


Typisk Donauskuta

Långsamt på väg uppströms

Framme kl. 17 i Straubing. Allt var fantastiskt. Vi hade kört i snitt c:a 100 km/dag och vi kände ingen särskild trötthet varken i ben eller i huvud, alltså mentalt. Detta var verkligen livet! Men det är ju klart att det går lätt när det är ständig "utförsbacke" och vinden i ryggen. Hotell Bischofshof för 78 DM inkl. frukost.


Dag 8, 1994-07-10, Straubing - Passau, (113 km).

Söndag. Startade c:a 09.00. Vi åkte ut ur staden till dånet av stora kyrkklockor. Cykelvägen gick mil efter mil på underhållsvägar för farleden. Att Donau nu hade fartygstrafik innebar också att det var ännu bättre cykelvägar. Längs floden går underhållsvägar för all den utrustning som behövs för en farled. Det var sjömärken, bojar, skyltar, fyrar, osv. Vi mötte massor av söndagscyklister. Dom kom i stora skaror ibland och ofta hälsade dom "Grüss Gott".

På ett ställe åkte vi över floden med en cykel- och personfärja som hölls mot strömmen av en lina som var fäst i ett hjul som gick på en lina som var spänd över floden högt över vattnet. Det var som en sorts liggande linbana. Färjan drogs över vattnet genom att man snedställde båten i förhållande till strömmen. Enkelt och genialt. Vi såg senare större färjor som kunde ta flera bilar och som drevs på samma sätt.

Lika fin cykling som förra etappen. Solen sken hela dagen och vi hade medvind! Det var inte lätt att hitta öppna ställen på en söndag här. Alla affärer var stängda och endast några få bensinmackar och restauranger var öppna.

Vi tog in på ett s.k. cykelhotell, "Radfahrer Hotel", Rotell Inn. Rummet var makalöst litet, man kan lugnt säga att det var ett skåp. Vi klev nästan direkt in på sängens gavel och i huvudändan var det ett fönster. Rummet var smalt, samma bredd som sängen så det blev inget utrymme över. Utsikten var det definitivt inget fel på då vi hade Donau alldeles utanför fönstret. Priset var "endast" 50 DM. Det lät ju billigt men med tanke på att frukost inte ingick så var det ändå inte så billigt. Frukosten kostade 2 x 8 DM så totalt blev det ju 66 DM och då var det ju ganska dyrt med tanke på hur litet rummet var.


Dag 9, 1994-07-11, Passau - Aschach, (73 km).

Vi gick upp tidigt för att hinna se på stan. Det är ett fint ställe, gränsstad mellan Tyskland och Österrike. Här blir Donau ungefär dubbelt så mäktig som den är uppströms. I det s.k. "Dreiflusseck" treflodshörnet, flyter Donau ihop med en annan mäktig flod, nämligen floden Inn, som kommer från Österrikes alper och som flyter genom Innsbruck. Dessutom kommer från andra hållet en mindre flod vars namn är Ilz. Dessa tre floder förenas på samma ställe. Donau´s vatten är mörkt och Inn´s är grått eller åtminstone ljusare. Jag antar att detta beror på att det finns glaciärvatten i Inn. Nerströms sammanflödet under flera kilometer kan man tydligt se denna skillnad. Det går en klar skiljelinje i mitten av floden, ljust på Innsidan och mörkt på Donausidan.


Passau och Donau
 

I mitten till höger om båten 
ligger Dreiflusseck

Rotel Inn i Passau har ett 
mycket speciellt utseende


Spetsen med den röda pricken längst till höger är
Dreiflussecke där tre floder flyter samman. Donau i mitten.

Strax utanför Passau åkte vi in i Österrike. Snart kunde vi se att naturen runt om oss förändrades. Bergen blev högre när vi kom in i Österrike. Efter c:a en timmes cykling kom vi till Engelhartzell, byn där vi tre år tidigare "bestämt" att vi också skulle åka "der Donau Radweg". Det var en obeskrivlig känsla när vi kom tillbaka dit och denna gång som cyklister. Denna gång vi inte vara avundsjuka på dom som kom på cykel. Vi var ju en av dom!


Person- och cykelfärja över Donau vid Engelhartzell.
(Bilden är tagen vid annat tillfälle).

Vi åkte med en liten färja över till andra sidan och fortsatte längs Donau på den norra sidan. Donau rann i en ganska djup dalgång som ibland var mycket smal och brant. Vyerna från denna dag kan inte beskrivas riktigt rättvist här. Det är tjusigt. Ett speciellt ställe heter "Schlögenschlingen". Kan översättas med Schlögenslingorna eller slingorna i Schlögen. Här bytte vi sida igen med en ny liten cykelfärja. Donau gör här en S-kurva och cykelvägen går alldeles utefter vattnet genom den branta dalgången. Jag kan bara säga, åk dit.! Cyklingen är makalös. Dessutom mötte vi massor av cyklister och alla verkar gilla det de gör.


Strax nerströms Schlögenschlingen. Byggnaden i kröken är ett kloster.

Vi kom till Aschach kl. 18.05 och tog in på hotell Köppelmayr alldeles intill floden. När värdinnan skulle visa rummet frågade jag först om rummet har utsikt över floden för jag ville absolut ha det. "Ja, ni får havsutsikt, detta är vårt hav" sa hon och så slog hon upp fönstret och rakt utanför låg Donau. Det var ett stort dubbelrum med frukost, TV och såna där fantastiska polstrade täcken som dom har i Österrike. Priset var 560 ÖS. Det var fin utsikt över floden och vi kunde sitta och titta på förbipasserande fartyg.

Det var enbart asfalterade vägar denna dag. Vi hade mycket motvind och i dagboken står det att "vi börjar bli trötta i benen nu". Två dagar tidigare var vi väldigt pigga.


Dag 10, 1994-07-12, Aschach - Persenberg, (119 km).

Fanastiskska cykelvägar mest hela dagen förrutom en sträcka c:a 20 km mellan Grein och Persenberg som var hemsk med en otäck trafik. Där fanns inte någon cykelväg. Vi valde nog fel sida om floden. Tips om någon skall åka sträckan är att ta den andra sidan. Alltså, åk på södra sidan om Donau efter Grein!

Vi hittade ett litet hotell i en by vars namn jag inte minns mellan Persenberg och Rottendorf. Pris 300 ÖS och standarden var ganska låg men maten i hotellets restaurang var bra.

Det var inte en enda grusväg på denna sträcka. Stora delar gick på smala asfaltvägar högst uppe på Donaus översvämningsvallar. Tyvärr hade vi hård motvind absolut hela dagen och detta tar hårt på benen. Dessutom hade det börjat att göra ont i handlovarna. Sånt beror på att man "hänger" på händerna under flera timmar dagligen och tydligen blir man inte van detta. Vi försökte att kompensera detta med att höja styret för att minska kroppens lutning och det hjälpte i alla fall lite. Vi hade behövt en vilodag nu. Vi hade ju kunnat ta det och åka tåg till slutmålet i Wien, men riktigt illa var det inte.

På ett ställe, ja kanske inte ett ställe, utan på flera kilometer längs floden låg gamla uttjänta Donauskutor upplagda, alltså uppankrade utefter stranden. Det var hundratals och det såg för djävligt ut. Undrar om och när dom tänker rensa bort skräpet.


Dag 11, 1994-07-13, Persenberg - Tulln, (106 km).

Start c:a 08.30. Vi bytte sida och åkte över Donau vid Melk. Det var mycket varmt, 30 grader C. På ett ställe kunde vi se att Donau nu hade höjden 177 m.ö.h. Märkligt med tanke på att det därifrån är c:a 200 mil kvar till Svarta Havet och inte mer kvarvarande fallhöjd än 177 m. Det är endast 88,5 cm per mil! Att vattnet rinner och att det rinner så fort med så liten lutning!

Det var asfaltväg hela sträckan. Även denna dag var det hård motvind. Framme i Tulln vid 18-tiden. Vi fick ett mycket bra rum för 280 ÖS.


Dag 12, 1994-07-14, Tulln - Wien, (47 km).

Start 10.00. Som vanligt var det trist att köra sista sträckan och veta att semestern snart är över. Detta kompenserades av den otroliga cyklingen. Färden gick hela tiden på en smal asfalterad cykelväg som gick alldeles intill Donau´s strand, på båda sidor! Vi kunde välja vilken sida vi ville och det finns ett antal broar. På ett par ställen fanns också "cykelrestauranger" där man kan stanna och äta t.ex. lunch.


Dag 13, 1994-07-15, Rundtur i Wien, (37 km).

Benen hade piggnat till lite, kanske tack vare den kortare etappen dagen innan så det var inga problem att komma ut på hojen för en sightseeingtur i Wien och i dess omgivningar.


Vy över Wien och Donau.

När man åker cykel i och runt Wien förstår man varför Wienarna använder cykeln så mycket. Vi mötte kanske tusen cyklister under dagen. Det finns cykelvägar överallt och vilka cykelvägar! Vi lämnade in cyklarna på Wien Westbahnhof för transport med tåg direkt hem till Östersund. Vi själva tog nattåget hemåt.


Sammanfattning.

Vi anser än idag 1999 att Donauresan är den mest givande cykelturen vi har gjort - trots att övernattningarna var dyrare än vad vi hade tänkt oss.
Sträckan är fantastiskt enkel att cykla och det kan man se på våra dagsetapper. Det är nog svårt att hitta något bättre. Det är nästan inga uppförsbackar. "Der Donau Radweg" går nästan enbart på avskilda vägar även om det i Österrike är lite mera körning på vanlig landsväg. Denna resa kan jag verkligen rekommendera! Troligen kommer vi att göra om den turen någon gång, kanske i andra riktningen.

Total cykelsträcka: 1087 km.

Tillbaka