HOVSLAGERI
- mina egna funderingar

Jag har arbetat som hovslagare på del- eller heltid i sammanlagt ett tiotal år och sett flera sidor av det här yrket. På det stora hela är det en trivsam tillvaro som egenföretagare, med en varierande grupp kunder och ett brett register av hästar att arbeta med. Naturligtvis är det stimulerande för en hästentusiast att kunna försörja sig på att jobba med hästar på heltid och få chansen att möta många sorters hästar och hästmänniskor. Men det är ett hårt arbete. Det sliter på kroppen, vilket för alla hovslagare innebär att en förutsättning för att man varje dag året om skall kunna göra ett riktigt bra arbete, får hjälp av hästägarna. Det handlar främst om att vänja unghästar vid hovslagarrelaterad hantering och att låta hovslagaren jobba med en ren, torr häst i en så bra arbetsmiljö som möjligt, samt att hästen tillåts slappna av genom en lugn omgivning och kanske kompishästar i stallet. Hästägarens möjligheter att bidra till en säker och bra arbetsmiljö och därmed öka chanserna till en riktigt bra skoning, tar jag upp i en separat artikel här på hemsidan.

Sverige har utvecklats till en av de ledande hästnationerna i världen inom flera sportgrenar och inom hobbyridningen. Vi håller en hög klass på hästmaterialet, vilket vi skall vara stolta över, och de yrkesverksamma människor som sysselsätts inom ridsport, trav och galopp håller en hög kunskapsnivå och hävdar sig bra internationellt.
Även på skoningssidan håller sig svenskarna väl framme. De få utbildningar som erbjuds i Sverige håller hög standard och de hovslagare som utexaminerats därifrån har en hög lägstanivå på sitt arbete, vilket bland annat lett till att vi i Sverige sällan ser många av de hovproblem som är så vanliga främst i central- och sydeuropa. Certifieringen och en framtida legitimering av hovslagare i Sverige bör vara led i en positiv utveckling på området, där vi eventuellt med försäkringsbolagens hjälp kan få fler hästägare att inse vikten av och vinsten med att anlita en utbildad hovslagare och därmed minska riskerna för skador och onödigt slitage på våra hästar.
Många allvarliga och kostsamma skador kan faktiskt förebyggas och avhjälpas genom en god skoning. I en separat artikel här på hemsidan ger jag en rad exempel på skador som kan uppkomma genom dålig skoning, verkning eller hovvård samt exempel på fördelarna med att anlita en utbildad hovslagare som vet vad han/hon gör.
Jag lovar, fördelarna är större än den nackdel att det kostar lite mer att få hästen skodd. En intressant tankeställare får den hästägare som efter ett par år med sin sport- eller hobbyhäst räknar ut de sammanlagda kostnaderna för uppstallning, träning, transport, foder, skoning, veterinärvård etc och sätter dessa i relation till varandra. Säkerligen kommer den hästägaren att märka att skoningen inte är värd att snåla på.

Den barfotadebatt som ägt rum i hästsverige under de senaste åren har varit nyttig, eftersom den lyft fram ett viktigt problem som annars skulle förbli höljt i dunkel, nämligen den förekomst av osunda idéer om hästarnas hovvård som finns hos sekter som Strasser-rörelsen och AANHCP. Det faktum att man förespråkar barfotagång och att man smutskastar hovslagarkåren i alla hänseenden, ser jag inte som det största problemet. Den verkliga faran ligger i att man på grund av ren okunskap drar alla hästar över en linje och dessutom anser att man har rätt att medvetet tillfoga djuren smärta för att nå sitt mål.

Barfotagång i sig är något som är högst naturligt när det är fråga om avelshästar, unghästar, konvalescenter eller hästar som helt enkelt inte rids eller körs i någon större utsträckning. En stor del av hovslagarens arbete utgörs av barfotaverkning och ofta avstår den ansvarsfulle hovslagaren från den förtjänst som skoningen innebär och rekommenderar av olika skäl en tids barfotagång. Den praktiska skillnaden är att hovslagarna är utbildade till att genom sin verkning för barfotagång ombesörja att hovmekanismen är optimal samt att djurskyddet har högsta prioritet, vilket innebär att man aldrig medvetet tillfogar hästen smärta för att uppfylla en strävan i sitt arbete. Strävan skall tvärtom vara just att hästen med eller utan skor skall kunna röra sig obehindrat utan smärta och fungera så bra som möjligt inom sitt användningsområde. Det är min bestämda uppfattning att alla typer av sekterism inom hästbranschen är av ondo och bör motarbetas. Jag kommer att gå närmare in på barfotasekterna i en särskild artikel på hemsidan.

Mitt personliga sätt att arbeta med verkning och skoning är ingenting annat än resultatet av många års erfarenheter av egna och andras misstag, många goda råd från skickliga instruktörer på skolan och en sammanställning av idéer från personer som figurerat i mitt yrkesverksamma liv. Alla, mer eller mindre kunniga, som sysslar med hästar har uppfattningar om verkning och skoning och visst går det att lyssna på alla, men sedan är det upp till var och en att sålla och välja vad man skall ta fasta på. Själv tror jag på att i alla sammanhang utgå från det enkla, det elementära, för att sedan leta förbättringar i möjligaste mån. Börjar man att krångla till det från början för att försöka gå genvägar till en optimal balans hos en häst, går man ofta fel och gör sig själv och hästen en björntjänst. De avancerade skoningsåtgärder och alternativa metoder som finns att ta till skall alltid, anser jag, föregås av ett försök att hjälpa hästen genom så enkla och naturliga åtgärder som möjligt. Alltför ofta ser man exempel, framför allt utomlands, på att man med verkning och skoning utför åtgärder som motverkar varandra och inte hjälper hästen ett dugg.
De gamla hästkarlarna säger ofta att "hästar är tillräckligt svåra att förstå sig på för att du inte skall göra det ännu svårare än det är", och jag är beredd att hålla med. Med en gedigen utbildning i ryggen och bakfickan full av möjliga avancerade lösningar, står den svenske hovslagaren stadigt på jorden och jobbar med enkla medel.
Stor kunskap och sunt förnuft kommer man långt med!

Mathias Alm

Maila gärna in dina synpunkter på mina funderingar till mathias.alm@adamomail.se