Diabetes är en sjukdom
När man får det försvinner en rikedom
Livet stannar i blom
Kommer ingenstans för ett tag, det blir stopp, en bom

Diabetes har en framsida och en baksida
Det är lätt att ner i diket glida
Inte alltid lätt att framåt skrida
Man vill gärna bara lägga  sig ner och kvida

Att en människa kan tåla mycket, det vet vi
Men en som har diabetes, känner sig aldrig helt fri
Man vill ibland bara ge ut ett högt skri!
För man är faan aldrig helt felfri!

Att bli frisk är ju inte ett alternativ
Dock kan man göra något åt sitt liv
Till exempel vara aktiv
Inte bara sitta och spotta saliv

Ta tag i saker och ting
Kanske se till och skaffa sig en fling?
Det är bara att slå en pling
Se till att få livet i blomstring

Så är då allting så dåligt?
Man är ju som sagt ganska tålig
Dock gör det så att man känner sig lite ihålig
Otillräcklig, rädd, osäker, urdålig

Det är med andra ord upp och ner
Ibland står man på knä och ber
Ibland tar man saker som dem sker
Ibland blir problemen bara fler och fler

Men ibland kan det också gå som de ska
På rätta linjen, det kan gå ganska bra
Man behöver inte alltid bara anta
Att man ska överleva

Äsch, varför klaga?
Sluta tjafsa, gnälla, gnaga
Bara gilla läget och fortsätta jaga
Jaga livet, sluta att försvaga!

Man är unik
Inte någon annan lik
Man kan ha god fysik
Dessutom har man samma möjligheter att bli rik

Så du som ser det här
Sluta vara så tvär
Lyft vingarna, få under lite air!
Lyft mot skyn och bli kär!

Japp! Som vanligt får jag väl säga vid det här laget. Men va faan, jag ska sitta och diskutera diabetes (och massa annat roligt) med Elenora, en av mina läsare som jag har träffat via just bloggen! Det ska bli roligt, det är alltid kul att prata med folk som är som en själv. Kan nog bli prat om både det ena och det andra! Kanske nämner lite sen, vart efter som! Om det har med diabetesen att göra, något som bör diskuteras vidare här på bloggen menar jag!
Annars får ni ha en fortsatt trevlig kväll, det ska jag ha!

Ja, lyssna på det här!
Vore det inte fett coolt (och jävligt praktiskt) att ha insulin pump, blodsockermätare och mobiltelefon i samma "apparat"?
Tänk er en mobil med multi-touch, massa bra funktioner (som alla android och iphones och så har) och samtidigt kan man ha en slang till kroppen (som självklart är så pass lång att man kan prata i telefon med densamtidigt som den sitter i magen).
Jag ska nog kontakta Apple eller HTC och se om dem har något intresse av detta! Kanske är marknaden för en sådan apparat lite för dålig. Men hallå, hur många i USA och resten av världen med för den delen har inte diabetes? Det är ju rätt många!
Jag tror att dem skulle gå med vinst!

++=

Jag sitter och diskuterar detta med en av mina läsare och numera en av mina vänner. Hon frågade om jag också hade glömt min diabetes, och berättade sedan att hon också brukade glömma den ibland. Att hon både glömde att ta blodsocker och sitt måltids insulin ibland. Hon berättar att hon brukar få skäll av sin doktor för detta.
Jag tycker verkligen att det är fel! Hur ska man någonsin kunna utvecklas som både diabetiker och människa om allt man får höra är hur dålig man är? Hur illa det kan gå om man inte gör det? Man blir hotad att det kan gå si och så om man inte gör som dem säger!
Jag tycker såhär: Motivera mera!
Hellre morot än piska! Jag själv har haft samma problem. Dem sa till mig hur illa allt kunde gå och hur dålig jag var. Jag fick aldrig någon hjälp egentligen att hitta inspiration och motivation. Jag sa de till och med, att jag hade svårt att hitta motivation att ta blodsocker. Eftersom jag är idrottman är det mycket det det handlar om, motivationen.
Min motivation är ju ni, mina läsare, min blogg! Det var först efter att jag startade bloggen som jag hittade motivation och ett accepterande av sjukdomen. Men så ska inte alla behöva göra. Man ska inte behöva vänta på den punkten i sitt liv. Man bord ekunna få hjälp med detta på sjukhuset. Läkarna borde (enligt mig) lära sig mer om just detta. Visst är det rent medicinska viktigt! Det håller jag med om! Men utan motivation blir det medicinska rena katastrofen, jag lovar!

eller

Jag har helt glömt bort att jag har diabetes i ett par dagar nu. Det kanske märks på bloggen? Inte så väl uppdaterat liksom. Jag själv har dessutom inte tagit ett blodsocker på ja, jag vet inte hur länge. Kanske är dags nu då? Jag menar, när man inte längre minns när senaste gången var som man gjorde något, då är det dags att göra det liksom!
Men ja, ja vet inte. Jag pluggar bara just nu. Det är en sån period. Det är mycket nu liksom! Dessutom far det runt en massa andra tankar i mitt huvud också!
Men men, jag lovar er att jag ska ta ett blodsocker innan jag går och lägger mig ikväll! Kanske skriver in resultatet på bloggen om ni har tur!

Idag har varit en tung dag överhuvudtaget. Har lagat mat hela dagen och sen kom det massa folk hit och åt middag. Och jag vet inte vad det är, men jag får högt så fort det är lite "finare" middagar liksom. Alla högtider liksom. Fast jag tar mitt insulin och så.
Nu när alla vännerna har gått hem, är det mest ensamt och tråkigt. Jag personligen tror att sådana känslor kan påverka mitt blodsocker, men dem känslorna är inte så starka ikväll så det är nog lugnt!
Nej, nu ska jag tänka på något, eller kanske någon, annan! Och få lite positiva känslor att påverka mitt blodsocker istället!

Idag har jag varit duktig! Jag var inte på diabetesfamilj.se och skrev upp mig som någon form av kontaktperson. En sån som föräldrar och ungdomar kan ringa/maila till och ställa frågor och så.
Jag känner att det är en bra grej i min kampanj att sprida kunskap, för kunskapen måste ju spridas bland dem som har diabetes också! Det är ju där det är allra viktigast!

Det är förvånansvärt många som frågar och undrar och vill veta mer om vårt "företag" eller "förening" eller vad det nu blir för något.
Och för att svara er alla kan jag säga såhär: Vi är än så länge bara i planerings stadiet. Så fort vi har haft vårt möte kan jag lägga ut mer information här på bloggen, men kan säga redan nu att mycket nog kommer vara konfidensiellt tills vi helt har startat allting!
Men det kommer, det lovar jag!

Nu har vi som tänker starta föreningen eller företaget eller vad det nu kommer bli börjat planera ordentligt!
Jag har skickat ut mail och grejer och börjat få in svar.
Jag har dessutom börjat skissa på min egen officiella föreläsning som jag sen ska börja hålla när vi börjar arbeta! Det är sjukt kul det här, jag älskar det! Jag längtar jätte mycket tills den dagen då jag ska hålla min första föreläsning! Jag kommer vara jätte närvös, men efteråt kommer jag vara sjukt nöjd över mig själv och jag kommer vara jätte stolt över att jag klarade det!

Waaaaaaaaahh!
Är det någon nyhet att jag älskar mat? Eller, jag älskar GOD mat! Att laga mat öär en av mina stora hobbys liksom.
Men sen finns det dagar i till exempel skolan, då man inte alls vill äta av olika anledningar. Oftast i skolan för att det inte är gott! Vi äter visserligen på restauranger, men eftersom jag vet själv hur man lagar bra och god mat lackar jag när dem gör "fel".
Idag hade dem inte gjort någonting rätt, allt smakade skit! Så jag åt ingenting i protest! Eller ja, jag åt inget i alla fall. Så vad tror ni hände på eftermiddagen precis innan sista lektionen? Känning, ja visst!

Japp! Korrekt! Jag började träna ordentligt igen den här veckan och det har märkts! Jag har faan känning 24/7 alltså!
Det börjar faktiskt bli lite smått störande. Jag orkar inte gå och äta hela tiden så fort jag känner mig låg.
Men vad ska man göra? Jag vill inte sänka min basal dos än, ska vänta en vecka till och se. Ska börja med att sänka bolus doserna lite och se om det hjälper. Sen får vi se som sagt.

När man får sådana här kommentarer blir jag faktiskt tårögd. Det är sånt här som får en att orka kämpa vidare med både bloggen och med diabetesen:

Bella om Tyvär tonåringar, ni kommer få ett helvete!:

Blir helt tagen av att läsa din blogg. Jag som inte har några allergier eller nån bestående sjukdom berörs av det du skriver. Fortsätt så!! Folk med samma problem behöver nån som stöttar och som kan berätta om egna problem!
Beundrar dig.
Kram

Tack Bella!

Jag kan inte träna längre utan att få känning. Det är lite jobbigt. Jag äter ordentligt innan och kan oftast inte ha på pumpen under hela passet. Men när jag kommer hem har jag lågt så det ör bara att äta. Och jag äter ordentligt, men när jag vaknar på morgen har jag känning igen. Jag tror då att det har varit uppe och vänt, alltså en rekyl. Men men, det är väl bara kämpa på, jag hittar nog en bra lösning snart!
Till och börja med har jag sänk min basal till 80% i 4 timmar, ska se vad jag vaknar på imorgon. Först då kan man ju se om det hjälpte eller inte.

Nej okej, jag ska inte skrämma upp er för mycket! Men ja, iböand blir man bara så trött. Fick en kommentar på förra inlägget jag skrev också om just det här. Blodsokret. Blodsockret som aldrig vill vara det man själv vill att det ska vara. Blodsockret som aldrig kan hålla sig jämt utan måste hoppa upp och ner värre ään värsta berg och dal banan. Blodscokret som känns i kroppen vara en sak, men som på mätaren visar något helt annat.
blodsockret, den eviga gåtan, det eviga tjatet, det eviga inom all diabetes och som kommer vara det som hela tiden förföljer dig genom hela ditt liv. Kommer vaka över dig som ett jävla spöke, kommer aldrig försvinna, något du aldrig egentligen kommer hinna, men något du faktiskt i slutändan, om du vill, kommer vinna!

Jag skulle gå och lägga mig tidigt igår, trodde jag ja!
Tog en massa blodsocker igår kväll. Låg bra hela tiden. 21:15 hade jag 8.7, 21:55 hade det sjunkit till 5.2. Så jag bestämde mig för att sitta uppe ett tag till för att se åt vilket håll det var påväg.
Klockan 22:30 tog jag ett blodsocker till och det visade på 8.7 igen. Nöjd och glad gick jag och la mig. Jag tyckte efter bara någon minut att allting kändes konstigt, lite käning liknande liksom. Så jag steg upp klockan 22:39, alltså nio minuter efter det förra blodsockret och tog ett till, det visade på 2.7!
Jag blev faktiskt lite orolig då. Ska blodsockret kunna sjunka 6 mmol på nio minuter?
Ja så jag satte mig och åt och innan jag kom i säng hann ju klockan bli typ tolv. Och då hade jag 4.8, förkännedom!

Ja, eller nej förresten. Faan. Det är söndag igen. En dålig dag på jobbet idag. Hon som var ansvarig idag var tvungen att åka in till akuten på grund av att hennes arm svullnade upp. Hon är också diabetiker, jag satt hela dagen och funderade på om det kunde ha något med det att göra, men jag vet inte. Troligvis var det ledvätska som hade "läckt" ut. Tror inte det har någor med diabetesen att göra.
Hur som helst, dem ringde in en "ungdome" till. Så vi var tre stycken ungdomar som jobbade och ingen av oss visste hur man stängde butiken. Så ja, det ena ledde till det andra men still, det var kaos.
Själv har jag ont i huvudet, dricker massa och springer på toa hela tiden men ligger på 8.1 i blodsocker. Tack Gud, vad jag än gör mår jag dåligt. Det spelar ingen roll vad jag har i blodsocker! Tack, verkligen, TACK!

Idag bytte jag pepsi maxen mot julmust light (det fanns tre flaskor kvar sen jul). Det är ganska gott, även om pepsi max är mycket godare. Till det blir det en massa andra onyttigheter, men dem skippar jag att nämna!
Imorgon jobbar jag så idag är sista dagen på mitt lov känns det som. Jag funderar på att ta en två veckors period nu i början av skolan och ta massa blodsocker igen. Bara för att stabilisera allting. Men vi får se.

Ja, se själva. Och inte bara det här, jag fick ta ut det jag tyckte passade in, hon sa en massa andra saker som berörde mig massor med!

Klinta säger:
men kolla vilka fina kommentarer ja fick idag
på typ "en dag"
ja började gråta när ja såg dem
iaf den första
Milen säger:
Jag läste dem, och jag kan förstå de..   
De är stort..
Klinta säger:
de måste ju beröra människor där ute eftersom dem skriver så..?
eller?
Milen säger:
Klart det gör! Jag tycker du hjälper mig bara genom att berätta om hur du har det och jag är inte ens "drabbad" utav någon av dessa två sjukdommar. Tänk då hur mycket du måste hjälpa och stötta andra som faktiskt har dem. Som är i samma position som du, som möter samma svårigheter och problem som du.. Här, tack vara din blogg, tack vare dig kan de få saker bekreftat, de får svar på frågor och..
.. de ger hopp..
Kan du så kan de.
Klinta säger:
faan dej
Milen säger:
De ger dem kraft att ta sig igenom varje dag!
Klinta säger:
nu börjar ja gråta igen



Milen säger:
Men jag kan verkligen förstå hur lättade människorna som läser din blogg blir när de ser att du har exakt samma problem som dem en varnlig vardag. Kompisar, fester osv. De ser hur du tar dig runt dem och de måste sporra dem något så otroligt att försöka göra samma sak de också.. Du gör ett grymt jobb på de sättet!


Milen säger:
Somsagt, ganska häftigt för sånna som mig som inte har någon aning aom var det innebär eller vad sjutton som helst. Ingen aning om vad det heter.. var de gör.. vad som påverkas. ingen aning om nånting, att nu få läsa om de..

En riktig vän, som är mycket älskad! <3

Jag gick upp 13:00.l Satte på "Sex and the city". Såg ett par avsnitt. Orkade inte äta något. Klockan halv fyra åt jag lite glass med hemmagjord chokladsås, ganska gott men hur nyttigt då? Klockan fem åt jag middag, själv, det blev spaghetti med lite köttfärs som jag stekte i typ spiskummin, chilipeppar, vitlökspulver, salt, peppar, soja och viltfond. Ganska gott det med, lite nyttigare!
Sen åkte jag på möte och nu är jag tillbaka hemma. Bra dag! NEJ! I alla fall inte ur diabetes synpunkt. Fasta måltider är ju egentligen en bra grej för att hålla bra och jämt blodsocker, men icke för min del idag. Jag sket i allting, jag åt liksom glass! Hallå!?
Nej, bättring tack!

Som ni alla vet har jag en dålig period, fortfarande. Men jag märker mer och mer att kärlek kanske är en bra medicin. Jag är inte kär eller så, men all kärlek är ju inte kärlek mellan två stycken som ska bli ihop liksom.
Jag tror på det här i alla fall, kärleken är en bra medicin och jag hoppas den tar mig ur den här dåliga perioden.

Mamma tjatar som faan på att jag ska sluta dricka min pepsi max. Jag fattar inte. Visst, jag dricker för mycket, men inte såååå mycket!
Jag sa det till henne, jag kan ju inte äta någon skogahols limpa till frukost, jag kan inte äta vaniljkransen till fikat, jag kan inte äta kanelbullarna eller prinsesstårtan eller smörgåstårtan eller mums mumsen. Jag har bytt ut det mot pepsi max, vad är grejen?
Okej, ingen ska äta för mycket av det här och ingen ska dricka för mycket läsk, varken light eller vanlig. Men jag äter ju inget av det ovanstående, så kan jag då inte byta ut det mot liiiite extra pepsi max? Eller?
Jag tycker i och för sig att jag tillslut vann diskussionen, hon hade svårt att hitta argument på slutet efter att jag hade gått igenom en låååång lista med allt jag inte kunde äta. Men jag förstår henne, kan inte va lätt att ha en son som mig.

En dag ska jag bli polis.
En dag ska jag träffa en livskamrat.
En dag ska jag bo i en villa med en stor trädgård.
En dag ska jag leva ett liv med min diabetes, med min livskamrat i den här villan med trädgården och det livet ska vara precis som jag och min livskamrat vill att det ska vara. Min diabetes ska inte få sätta stopp för det!

En dag - Tommy Nilsson, bästa schlagern som gjorts. By the way liksom!

Yes, nu har dem kommit! Mina nya teststickor till mätaren jag resencerade ni vet. Jag trodde jag skulle behöva hämta ut dem på apoteket men dem kom till kiosken i byn (haha) där jag hämtade dem. Fick dock två lådor, en med en massa teststickor till en mätare som jag inte har och heller aldrig har haft. Det är en mätare som lancerades för massa år sen, den är visserligen tillverkad av Bayer som också gör den mätare jag har idag men som sagt, den är rätt gammal. Tror jag i alla fall, den har en mättid på 30 sekunder och kan bara lagra 20 mätningar...

Känner att bloggandet inte fungerar så bra just nu, har inte så mycket att skriva om. Ge mig tips, vad vill ni läsa om? Något speciellt? Har ni några frågor? Det är bara att säga vad ni tycker och tänker och fråga vad ni vill fråga, inga frågor är för dumma!

Är det skadligt att dricka för mycket cola och sådant? I mitt fall pepsi max. Man kan ju egentligen räkna ut själv att för höga mängder såklart är skadligt, men hur skadligt och hur stora är mängderna som är skadliga?
Jag har problem med att dricka saker som innehåller för mycket socker, mitt blodsocker springer iväg jättefort!
Så det har på något sätt blivit en bra lösning att dricka pepsi max istället för allt annat (vårt vatten smakar verkligen sjukt illa!). Självklart finns det ett gäng andra alternativ som funkar, tex Glocken Gold, mjölk och vissa lättdrycker. Jag har börjat ta för vana att inte dricka saker med mer än 5g kolhydrater per 100g i sig. Så då blir det mycket pepsi max liksom...

Nej, jag var INTE full, inte ens påverkad. 2,25er (cider) blir man inte påverkad av insåg jag. Men faan vad högt blodsocker jag måste ha fått! Det är ju bara socker i! Jag fick faktiskt smaka på en cider som inte innehöll något socker, den smakade faktiskt bra. Men ja, nästa gång ska jag festa på något utan socker, det får bli pepsi max om inte annat! Det funkar alltid, visst man blir lite mobbad, men det får man väl ta antar ja! Det brukar funka att säga att man inte dricker, folk brukar bli lite imponerade och sedan vingla vidare liksom.
Men nyår var bra!

Jaha, då var det 2010 då, gott nytt år alla läsare!
Alla talar ju om olika nyårslöften och sådant, mitt ska vara att ta vara på livet och må så bra jag kan!