DET CHILENSKA VINETS HISTORIA

Den chilenska vinodlingen började med de spanska erövrarnas ankomst. I mitten på 1500-talet införde katolska präster de vinplantor som behövdes för att göra nattvardsvin. De första vingårdar som finns registrerade i Chile planterades av Francisco de Aguirre i Copiapó i norra Chile. Diego García de Cáceres anlade de första vingårdarna i Santiago år 1554. Druvorna från dessa användes till nattvardsvin, enligt uppteckningar daterade 1555. Planteringen av vingårdar och produktionen av vin spred sig söderut och nådde under de följande hundra åren fram till floden Bio Bio i södra Chile, vilket i huvudsak är den utbredning som gäller än i dag. 

De chilenska vinerna uppnådde en sådan kvalitet och fick sådan framgång att kung Filip II av Spanien år 1620 utfärdade en rad kungliga dekret som förbjöd plantering av nya vingårdar i Chile. Den chilenska vinproduktionen hade börjat försvåra exporten av vin och sprit från Spanien. Enligt historikern Francisco de Encina brydde sig flertalet nybyggare inte om dessa dekret, utan fortsatte att plantera vin trots de kungliga förbuden.

Exporten av chilenskt vin ökade snabbt under 1700-talet och konkurrerade framgångsrikt med vin från Europa på den internationella marknaden. Enligt en inventering år 1831 fanns det mer än 19 miljoner vinplantor bara mellan Concepción vid Bio Bio-floden och Cauquenes, åtta mil längre norrut.

År 1830 lyckades fransmannen Claude Gay övertyga den chilenska regeringen om nödvändigheten av att inrätta en statlig plantskola, som kom att kallas Quinta Normal de Agricultura ("Jordbrukets Norm-odling"). Plantor till merparten av de druvor som odlades i Italien och Frankrike importerades, för att ligga till grund för produktion av druvor till vin och ätdruvor. Norm-odlingen hade år 1850 mer än 40.000 vinplantor och 70 olika varianter av druvor.

Från Frankrike hemförde Silvestre Ochagavía år 1851 vinstockar av dåtidens mest kända druvor och planterade dem på sin mark i Talagante, väster om Santiago. Han introducerade därmed Cabernet Sauvignon, Merlot, Pinot Noir, Sauvignon, Sémillon och Riesling. Dessa druvslag blev basen för den moderna vinodlingen i Chile. De anpassade sig väl till det chilenska klimatet och är numera de enda klonerna i världen från tiden före vinlusens (phylloxera) härjningar i Frankrike.

Ett växande antal prominenta vinodlare började plantera samma druvsorter som Ochagavía hade tagit med sig från Frankrike. Man anställde utländska experter på skötsel av vingårdar och vinframställning för att övervaka plantering och uppförandet av produktionsanläggningar. Dessa förmögna och aristokratiska vinodlare insåg att kvaliteten på vinerna i hög grad berodde på hur vingårdarna sköttes och hur vinet framställdes.

På 1880-talet såldes chilenska viner med framgång på de europeiska marknaderna, och kvaliteten bekräftades i tävlingar och på vinmässor. Vid en specialmässa på Paris-utställningen år 1889 vann de chilenska vinerna juryns första pris, "Grand Prix".

I början av 1900-talet nådde vinodlingen en höjdpunkt i Chile, med en total produktion år 1903 på 275 miljoner liter. Införandet av höga alkoholskatter dämpade emellertid efterfrågan under några årtionden, men under 1930-talet ökade produktionen igen. De chilenska vingårdarna nådde sin största utbredning år 1938, då de sammanlagt översteg 100.000 hektar. Då infördes nya restriktioner, vilka innebar förbud mot nyplantering av vin och en begränsning av den årliga produktionen till 60 liter vin per person. Med Chiles dåvarande befolkningstal, 5 miljoner personer, motsvarade det en total produktion av 300 miljoner liter per år.

Orsakerna till att restriktioner infördes var flera. Chile utsattes för påtryckningar från andra vinproducerande länder att begränsa sin vinexport. Ägarna till de största vinodlingarna innehade också den politiska makten, och ansåg att det låg både i deras eget och landets intresse att beakta påtryckningarna. Alkoholismen bland de svagaste samhällsgrupperna hade brett ut sig och dessutom behövdes den bevattnade jordbruksmarken till att producera livsmedel på. Slutligen ansågs vinproduktionen vara så lönsam att den kunde tåla ett högre skattetryck.

År 1980 fanns det 106.000 hektar vinodlingar i Chile; ungefär lika mycket som 1938, medan befolkningen hade fördubblats under perioden. Den inhemska vinkonsumtionen började också kraftigt minska under 1970-och 80-talen (se figur nedan), vilket gjorde att priset på druvor sjönk dramatiskt. Ungefär hälften av vinodlingarna grävdes upp. Till minskningen av efterfrågan bidrog också en internationell bojkott av chilenska viner under militärdiktaturen.

Efter regimskiftet 1990 började exporten öka. Mellan 1990 och 1993 planterades 10.000 hektar med vinplantor för produktion av kvalitetsviner och stora investeringar har kontinuerligt gjorts sedan dess i ny teknologi för vinframställning. Inriktningen av vinproduktionen har också ändrats från kvantitet för den inhemska marknaden till kvalitet för exportmarknaden.

 


Vinkärl av trä

 



Utensilier för vinframställning
 från 1600-talet

 



Vinpress från 1700-talet

 



Flaskpåfyllare från 1800-talet

 

 

 


Tankar av rostfritt stål för jäsning och lagring från 1990-talet.