Barfotalöpning har blivit allt populärare de senaste åren bland vanliga motionärer, och är lite av en ny träningstrend. Men barfotalöpning är ingen ny löpteknik som någon nyligen uppfunnit, utan vissa menar att människan är skapt för att löpa barfota. Ännu finns det många länder där befolkningen inte vet vad skor är, och springer och går barfota.

Att man börjat löpa med löparskor beror på att man vill ha en dämpning när man belastar foten. Detta har gjort löpskor med tjock sula börjat tillverkas, och människan har lärt sig att springa med skorna genom att sätta ner hälen först, eftersom den mesta dämpningen oftast ligger kring hälen.

Skillnader i löpteknik mellan barfotalöpning  och vanlig löpning

När man löper med vanliga löparskor vill kroppen automatiskt sätta ner hälen först vid fotnedslaget på grund av skons dämpning. Detta gör att hälnedslaget görs med långa kliv, och benen är raka. Det är hälen som tar emot stötarna, och knäna och höften parerar inte stötarna.

Vid barfotalöpning blir man däremot tvungen att belasta mera av fotens trampdyna istället för hälen, eftersom det gör ont att belasta endast hälen när skon inte har någon dämpning. När du sätter ner foten belastar du hela foten på samma gång, och detta gör att det blir en större flexion (böjning) i knäleden. Med barfotalöpning använder man sig av små, korta steg eftersom man inte kan ta ut steglängden på samma sätt. Detta resulterar i en löpstil med mindre risk för knä och höftproblem, eftersom hela kroppen är alert och tvungen att ta emot stötarna från underlaget. Vid barfotalöpning är kroppen är mera upprätt jämfört med vanlig löpning då överkroppen lätt börjar luta framåt.

Vanlig löpning vs. barfotalöpning

Fördelarna med barfotalöpning

På grund av dessa biomekaniska skillnader är barfotalöpningen skonsammare mot kroppen än vanlig löpträning. I studier som gjorts har man kunnat konstatera att folk som lever i länder där man inte har skor har mindre skador än vi som använder skor till vardags. Ju mera foten stöds upp med olika typer av sulor inuti skon, desto mera försvagas fotens muskler och de naturliga rörelserna i foten försvinner. Man skulle kunna tro att den annorlunda löpstilen med barfotaskor skulle göra att man löper långsammare, eftersom man inte kan ta lika långa steg, men man har konstaterat att man t.o.m. löper snabbare i barfotaskor eftersom man vid hälnedslag får en motkraft som slår tillbaka bakåt, istället för att ständigt driva framåt som vid barfotalöpning.

Barfotaskor

Det finns de som löptränar helt utan skor, det vill säga barfota. Men i och med att detta är ganska svårt i våra förhållanden, så har man börjat tillverka barfotaskor. Barfotaskornas uppgift är att förmedla samma känsla som vid barfotalöpning. Barfotaskorna har bara en tunn sula, som gör att kroppen blir tvungen att anpassa sig till den nya löpstilen.

Vissa förkastar barfotalöpningen helt, och säger att kroppen behöver en dämpande sula i löparskorna. Deras argument är att kroppen annars får ta emot för hårda stötar. Men som jag även tidigare förklarat så gör den nya löparstilen där man springer på framfoten istället för hälen att kroppen automatiskt avlastar sig själv. Därmed behövs alltså inte denna dämpande sula.

Lästips: På Linas träningsblogg hittar du mera läsning om barfotalöpning.