Jag tänker ofta på några ord som pappa brukade säga: "He som ska göras, ska göras ordentligt!"

Jag föddes 1951 i byn Kusmark utanför Skellefteå i Västerbotten och utan att veta om det växte jag upp i en av Sveriges författartätaste bygder: norra Västerbotten. Från samma trakt kommer flera namnkunniga författare: Sara Lidman, Torgny Lindgren och P O Enquist - men också många, många fler. Om denna märkliga litterära jordmån har jag för övrigt berättat i "Det litterära arvet", ett kapitel i Svenska Turistföreningens årsbok 2001, en bok med Västerbotten som tema.

Flera av dessa författare (så även jag) är släkt med varandra, även om det handlar om ett i tiden avlägset släktskap med rötter i byar som Kågeträsk (inom Skellefteå) och Kvavisträsk (inom Norsjö).

"Berättararvet" är också ett bärande tema i min roman Zakris arv - berättelsen om ett träd (2014).

Sedan 1974 är jag bosatt i Malå, Lappland.

DEBUTEN

Med romanen Långa lappflickan - sägnen om Stor-Stina (1981), prisvinnande bidrag i Bra Böckers berättartävling, debuterade jag som författare och nådde till min egen förvåning snabbt en stor läsekrets. Redan då ägnade jag mig åt det tema som varit ständigt återkommande i mitt författarskap: Den lilla, svaga människans utanförskap.

Långa lappflickan är den märkliga berättelsen om Christina Catharina Larsdoter (1819-1854), flickan från Malå som vid 18 års ålder reste ut i världen för att förevisas runt om i Europa för sin ovanliga längd och som i sin hembygd gått till historien som Stor-Stina.

2011 utgavs romanen på nytt, en jubileumsutgåva kompletterad med en helt nyskriven biografi med unikt material (i ord och bild), insamlat under de 30 år som förflutit sedan boken först gavs ut.

Jubileumsutgåvan har titeln Långa lappflickan - romanen och bakgrunden.

Jag växte upp i utkanten av byn Kusmark i Kågedalens församling, i bydelen Björnmoran där soldaterna en gång levde. I Kvacksalvarna (1988) tecknar jag ett porträtt av mina egna förfäder: soldaten Kruskopp som blev ledslitare - en folkets självlärde botare - och vars arv sedan fördes vidare i flera generationer, bland annat av min egen morfar.

Om födelsebyn berättar jag i dokumentärboken Kusmark - djurdolkens by (1993) och i dokumentärskildringen Guldfeber (2006) skildras såväl min nuvarande som min tidigare hembygds historia.

I antologin Röster i Västerbotten  (2003) samlar jag texter av författare och skribenter från olika tider och miljöer och i 1809 - ockupationen av Västerbotten (2009) kombinerar jag journalistiken med det litterära greppet.

Vi var en syskonskara på sju barn, fem flickor och två pojkar. Pappa var gjuteriarbetare och drev tillsammans med mamma ett jordbruk. I romanen En stilla vrede (1990) berättas om en farfarsgestalt som bär starka drag av såväl min farfar, som min far och mig själv.

Dokumentär i stora stycken är också den trilogi som följde efter debuten: Gudaberget (1982), Trollknuten (1984) och Järtecknet (1985) - en berättelse om samernas kamp för sin urgamla kultur.

En av de romaner som rönt mest uppmärksamhet är Spanskans år (1989), berättelsen om den influensaepidemi som drog över världen i första världskrigets spår och som fick benämningen spanska sjukan; en skildring av hur folket i Norrlands inland tvingades kämpa under närmast omänskliga förhållanden. I den fristående fortsättningen, Storspovens sång (1991), berättas vad som hände de barn som drabbades av den stora farsoten.

För romanen Furstens hus (1992) belönades jag med Östersunds-Postens norrländska litteraturpris och den därpå följande romanen Polykarpus dröm (1993) gick som följetong i riksradion och har dessutom blivit teater i två olika uppsättningar.

 (1994) handlar om den finska evakueringen 1944-45; om flykten från kriget och mötet mellan olika kulturer. I romanen Antonius och Lyckan (1995) ställs frågan vad som är verklig lycka och i Suckarnas allé (1997) berättas om ett verkligt människoöde: en kvinnas kamp för att finna upprättelse och gemenskap. Och Burk-Curt - samlaren som blev miljonär (2011) är en biografi, ett försök att teckna en annorlunda bild av ett verkligt människoöde i vår egen tid.

Trilogin En levande stjärna (1996),  Guldtuppen (1998) och En tid av drömmar (2001) handlar om en pojkes liv på 50- och 60-talen och här finns också många av nycklarna till mitt eget författarskap, något jag sent i livet blivit medveten om.

 

DRÖMMAR

Jag skrev redan som barn och drömde tidigt om att bli författare, något jag dock trodde var ouppnåeligt. Men skapa något ville jag och därför ritade jag serietidningar och skrev berättelser. I tonåren var jag sångare i några amatörpopband, vilket jag berättar mer om under rubriken "Musiken" (se menyn till vänster). Jag skrev också egna texter för bandet.

Min första "bok"

Drömmaren - skiss av Astrid Stenlund-Abbt

 

Malå och Tjamstanberget

Efter en tid inom industri och handel satsade jag på ett yrke som journalist och bosatte mig 1974 i Malå där jag kom att arbeta för tidningen Norra Västerbotten. I boken Malå - en resa från istid till framtid (1989) berättar jag i ord och bild om min nya hembygd. År 2010 är tidningen fyllde hundra år - var jag jubileumsredaktör och ansvarig för produktionen av två böcker, dels Historien i Norran som är en kombination av journalistiskt och litterärt utforskande i tidningens hundraåriga arkiv, dels Norran - de hundra första åren, som skrevs av tidningens mångårige medarbetare Bengt Enqvist. Som journalist har jag också i omgångar haft ansvar för litteraturen och kulturen i tidningen.

 

TEATERN

Amatörteatern, som skådespelare och pjäsförfattare, blev ett viktigt steg på vägen mot författarskapet och jag var initiativtagare till bildandet av amatörteatergruppen Malak i Malå (verksam åren 1976-84), för vilken jag också skrev ett flertal pjäser. Amatörteatern levde sedan vidare inom Malåbygdens kulturförening (bildad 1984) där jag var ordförande under ett flertal år. På senare år har jag också skrivit för etablerad teater. Sommaren 1995 spelades Västerbottensteaterns sommarteater Himmel full av fioler, skriven av mig och regissören Stellan Olsson, Helsingborg. Den föddes med anledning av att Skellefteå stad då firade 150 år och framfördes ett stort antal gånger under sommaren. Samma sommar (1995) hade pjäsen Riddaren från Öjebyn, skriven av mig och Lasse Eriksson (ståuppkomiker, författare och föreläsare från Piteå, senare bosatt i Uppsala) premiär i Öjebyn, Norrbotten, och året därpå blev det nypremiär av skådespelet. Våren 2000 framförde Västerbottensteatern en musik- och teaterföreställning baserad på romanen Polykarpus dröm, en föreställning som återkom under 2001. År 2003 gjorde Länsteatern i Östersund (Jämtland-Härjedalen) en helaftonsföreställning byggd på samma roman.

 

NÄRING UR BYGDEN

1981-86 var jag ledamot i styrelsen för Norrländska författarsällskapet, större delen av tiden som sekreterare. Jag har också haft diverse uppdrag inom Författarcentrum Norr, Författarcentrum Riks och Sveriges författarförbund. 1991-1997 var jag engagerad i arbetet med bok- och skivarmässan Nordlitt i Skellefteå.

I mitt skrivande hämtar jag näring ur den bygd, den natur, den historia, det språk och de människor som omger mig. Den trakt där jag föddes och fortfarande lever har för alltid satt prägel på mitt författarskap.

Hemma på bron i Björnmoran. Jag och mina systrar Inez och Ingrid. Mitten av 50-talet.

Jag har skrivit sedan jag var liten och 1997 tilldelades jag Landsbygdens författarstipendium (utdelat av Studieförbundet Vuxenskolan och LRF). Orden i motiveringen är förstås inte mina egna, men jag är mycket glad och tacksam för dem:

... för att han uthålligt och engagerat utvecklat sitt författarskap, med stadig förankring i den norrländska hembygden, och för att han är en god berättare som skapar sina romanfigurer med humor och medkänsla.

Allra tacksammast är jag dock mot den bygd och alla de människor som gett mig något att skriva om. Jag minns ännu vad pappa brukade säga:

"He som ska göras, ska göras ordentligt!"

STIPENDIER OCH PRISER En av vinnarna i Bra Böckers berättartävling 1979 Västerbottens läns landstings kulturstipendium 1981 Norsjö kommuns kulturstipendium 1982 Sveriges författarfond 1985/86 - 89/90 Malå kommuns kulturstipendium 1989 Malå Naturskyddsförenings miljöpris 1990 Sveriges författarfond 1992 - 97 Östersunds-Postens norrländska litteraturpris 1992 Författarnas Fotokopieringsfond 1993 Norrlandsförbundets hedersbelöning Olof Högbergplaketten 1996 Landsbygdens författarstipendium 1997 Författarnas Fotokopieringsfond 1998 Sveriges författarfond 1999-2001 Författarnas Fotokopieringsfond 2006 Sveriges författarfond 2011 Malåprofilen 2012 Sveriges författarfond 2014