Allergibloggen

Jag har varit allergisk ända sen min födelsedag i fjärde klass. Då fick jag ett virvelmarsvin som jag döpte till Kalle och proppade full med maskrosor. Ett smart sätt för mina föräldrar att få rabatterna rensade och få mig att träna på att ta ansvar. Win-win, för dem i alla fall. Efter tre veckor var jag tvungen att lämna bort Kalle till grannen eftersom mina ögon helt svullnat igen av allergi. Hela den sommaren låg jag i princip på mitt rum med rullgardinerna neddragna och med en bunke vatten och en handduk att lindra svullnaden med eftersom jag på köpet blev gräsallergisk. När det var som värst fick jag känna mig fram till badrummet varje morgon eftersom ögonfransarna var ihopklistrade av var. Inte fick jag någon bra medicin heller. Tabletterna jag fick var triangelmärkta och spädde bara på tröttheten allergin förde med sig.

Idag tycker jag att jag har bättre mediciner, men allergin har branschat ut från att bara gälla smågnagare, gräs och gråbo till att reagera på björk, äpple och persika. Såhär ser mitt medicinförråd ut. Jag är i princip symptomfri om jag tar allt det här:



Lecrolyn - ögondroppar, kromiglikat. Motverkar att det bildas inflammationsframkallande ämnen i ögonen.
Nasaleze - extra näsfilter. Cellulosapulver som bildar ett extra filter i näsan. Hälsokost. Egentligen ingen medicin, utan klassat som "medicinskt-tekniskt hjälpmedel".
Kestine - Tablett, ebastin. Dyrast på apoteket, men den enda som funkar bra på mig, plus att jag inte blir trött av den, som jag blir av tabletter som innehåller cetrexin (zyrlex mf l) och loratadin (clarityn mf l). Det är också den enda allergimedicinen som inte har någon generika. Surt.
Lomudal nasal - nässprej, kromiglikat. Samma som Lecrolyn, fast för näsan.
Becotide nasal - nässprej, kortison. Inflammationshämmande.

Man blir ju gärna lite expert efter många års allergi.