Jag & Megahumlan.

Igårkväll då barnen lagt sig och somnat gick jag ut i verkstaden.
Slog på radion på lågvolym för att slippa lyssna till tystanden ackompanjerade av mina verktyg.

Mörkt utanför fönstren.
Torsdag.
Kvalborg, tydligen.
Men är ju född och uppvuxen i Uppsala, och vi kan verkligen fira Valborgsmässoafton. Tydligen...

Nu har alltså stundenterna hittat på ännu en anledning att svänga sina lurviga, och det är kvällen-innan.
Kan ju vara bra att vila innan någonting stort, men det är klart.... Ingen har väl dött av lite träning heller.

Då jag stod och jobbade på som bäst med ett stort silverhjärta hörde jag hur Uffes borrmaskin satte igång innifrån en vrå.
BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL.

Borrmaskinens ljud eskalerar och höjer sig mot taket, och här måste jag vända mig om för att se vad som faktiskt är i görningen.
Har motorsågsmassakern kommit till vår verkstad ute på landet?!

Mot lysrörsarmaturen i taket rör sig i sakta mak den största humla jag någonsin sett!
Det låter som en helikopter, men ser ut som en svartågulrandig björn!
Vingarna syns inte, de får streta på över sin förmåga - verkar bara gå på järnvilja - för att flytta den enorma kroppen från golvet.

Upp till ljuset flyger den.
Jag glömmer att arbeta, och blir länge stående för att betrakta detta humlefenomen.

Den jazzar runt i taket och utforskar.
Getingar är jag livrädd för, men den här tingesten känner jag nästan för att klappa?!...

Nu såhär i efterhand funderar jag på om det var verklighet eller en galen dröm.
Känns som om jag skall bege mig ut i verkstaden och kolla.
Kanske står där idag en rosa elefant som irrat fel efter att ha firat Kvalborg?...