Ibland utsätts man för svåra val i livet.


Sms-konversation mellan mig och A:

Jag: Jesi li gladan?
A: Pa Boga mi i jesam, mocu ti reci...
Jag: Pa i ja sam, sta cemo sad??
A: Doky? (=McDonald's, kärt barn har många namn...)
Jag: Sparamo pare juuuuuu... ali ja volim Doky :( Dilemma!!
A: Imas 20-30 min på dig da se bestämmas...

Förstår ni vad jag menar, kära vänner? Det handlar inte så mycket om pengar, utan det är mer en principsak. Vi har lovat att vi ska LAGA mat själva och sluta slösa så mycket pengar på skräpmat och på att äta ute. För någon dag sen handlade vi en hel del på Willy:s och både kylen och frysen är proppfulla. What's wrong with us?! Men McDonald's är ändå McDonald's. I do not need to say more.

Nu har det gått cirka tio minuter och jag funderar på vad jag ska messa tillbaka. Det är så svårt. Jag kan inte bestämma mig (Bigmac eller McChicken liksom...) Jag funderar på att att dra en amerikanare och svulla så mycket jag kan, bli fet och sedan stämma Mc och skylla allt på dem. It could work, right? Nej, nu ska jag vara principfast. Det blir ingen McDonald's idag. I can do it! YES I CAN!


Update (en minut senare)

Jag: Bigmac & Co, cola utan is, cheddardipp. Ljubim.. :$

Principfast vad ordet, ja. Walla.

Kompis, vad hände?


Från detta:



Till detta:



Och till slut, detta:



Som sagt: Kompis, vad hände? Jag har absolut inget emot plastic surgery och det är egentligen en skitbra uppfinning för dem som inte är riktigt nöjda med en kroppsdel eller två. Men om man väl ska operera sig så borde man väl göra det till det bättre och inte till det sämre? På bild nummer två tycker jag faktiskt att hon är stunning. Jag tycker inte att hon ser opererad ut med tanke på att det finns så snygga tjejer naturligt. Sen att hennes hår är något utav det snyggaste jag nånsin sett är en annan femma. Men på de sista bilderna är det redan too much. Eller okej, på den allra sista. Once again: Kompis.... vad hände?

Det kanske bara är ett levande bevis på att ju fler operationer man genomgår, desto mer blir man förblindad och mer beroende av att operera fler saker. Det är säkert Spencers fel, jävla råtta. Tjejen var söt redan från början ju. Riktig all American girl next door. A njega kao da je kamion pogazio, pa se opet vratio da ga jos jednom pogazi just in case. Roadkill.

Så, nu ska jag rusa ner till tvättstugan. Ps. Jag hade inte tackat ner till Heidis hår. Varken färgen eller volymen. Jävla jag-vill-vara-blondin-i-smyg-känsla, jag blir aldrig av med den! Ds.

Okej, men... puss!

"Boooo your opinion!!" - Russell Peters

Så. Nu sitter jag här, likt en stressad pungråtta, och knappar i mörkret. Ska alldeles gå och lägga mig intill en varm älskling som kurat ihop sig och sover. På tal om ingenting så ser han också ut som en liten pungråtta, fast en söt sådan. Jag, däremot, är en annan femma. Rufsigt hår och en skitsnygg finne i pannan med tandkräm på. High five för det! Men först tänkte jag bara kladda lite, för att informera er om att jag lever liksom. Gott Nytt År och hela köret till er alla, förresten!

Alltså, fan vad jag hatar svart-/avundsjuka. Det måste fanimej (haha, vilket fult ord) vara det värsta som finns. För det första så är det skitfult när en tjej är avundsjuk på en annan (eller en kille på en kille, whatever.) För det andra är det ännu fulare att man då måste betona hur ful personen ifråga är, oavsett om denne är ful på riktigt eller en Megan Fox respektive en Paul Walker. För det tredje så hatar jag svartsjuka mer än de två förstnämnda punkterna.

Jag hatar inte svartsjukan så mycket i andra, det är liksom deras problem och de kan bli hur psycho de behagar for all I care. Men jag hatar den i mig själv. Jag är normalt sett inte en (SÅ) svartsjuk person av mig, men mitt kontrollbehov (you bastard) sätter käppar i hjulet för mig ibland. Vet inte riktigt hur de två sakerna hör ihop, men så är det i alla fall. Jag hatar personen jag blir så fort en gnutta svartsjuka infinner sig i mitt psyke. Det är inte så att Azra goes psycho chick och krigar, utan det är mer en kamp inom mig själv. Jag är fan för stolt för att bli svartsjuk! Gaaaahh. Jag? Schizofren? Never!
Vet inte riktigt vad jag ville komma fram till med min lilla berättelse (som är SÅ viktig att man bör coppa och spara den... not), men det var skönt som fan att få BS-a lite.

Nu ska jag nog gå och skriva till Blondinbella för att fråga om råd angående svartsjuka och andra världsproblem, och sen ska jag sova. Hon skriver ofta om hur man ska gå tillväga för att få bättre självförtroende, men inte fan skriver hon nånstans hur man uppnår the opposite! Mislim, da se covjek malo spusti na zemlju. E to! To meni treba.






Vissa dagar vaknar man bara upp och tänker "shit, så snygg jag är!"

Nighty.