Ales Stenar, mytologin


Att solguden Heimdall (helgedomarnas väktare), fruktbarhetsguden Ing-Frö, sommarguden Balder samt vinterguden Ull haft de största betydelserna i Ales stenar, därom råder inga tvivel. Dessa välkända nordiska gudars himlakrafter har nämligen under forntiden varit betecknande för de fyra motställda solstenarna 1 och 15:s talsymboliska placeringar i skeppets kombinerade solårskalender och Zodiak (Zodiakien; Stjärnbilderna, där gudarna tänktes ha sina boningar), enligt Eddakvädet Grimnismal.
Solguden Heimdalls symbolsten markeras tydligt av den 3,2 meter höga fadersolstenen i nordväst, dvs tiden för solnedgången vid sommarsolståndet den 22/6, då solen symboliskt inträder i kräftans stjärnbild, dvs platsen för Heimdalls tänkta himlaboning.
Fruktbarhetsgudens solsymbol är utmärkt med den motställda 2,4 meter höga modersolstenen i sydost, vilken markerar tiden för soluppgången vid vintersolståndet den 24/12, då solhjulet vänder och ett nytt solår börjar. Solen inträder i Stenbockens stjärnbild, där guden Ing-Frö tänktes ha sin boning. Solhjulsvändan markeras även av solnedgången och soluppgången i solskeppets mitt.
Sommarguden Balders och vinterguden Ulls oerhört viktiga betydelse i solårskalendern Ales stenar symboliseras tydligt av de två midskepps motställda 15:e solstenarna, räknat ifrån sydost och nordväst. Vid dessa solstenar går solen upp den 23/5 kl 3.42 och ned den 24/11 kl 15.42, vilket för forntidens tideräknande stjärnbildsskådare markerade sommarens och vinterns början samt att solen inträtt i stjärnbilderna tvillingarna och skytten, dvs himmelsplatserna för Balders och Ulls motställda boningar.

Enligt grekisk myt bodde Zeus tvillingsöner, dioskurerna Castor och Pollux, den ene ljus och den andre mörk, i stjärnbilden tvillingarna. Samtidigt tänktes de även representera solens upp- och nedgång i de båda himmelssfärerna, dvs Zodakiens båda solhalvor. Den romerske historieskrivaren Tacitus indentifierar i sin bok om germanerna som utkom år 98, Castor och Pollux med ett urgammalt nordiskt gudapar vid namn Alcis. Namnet Alcis är identiskt med det urgermanska och gotiska Ahls, vilket betyder helgedom, platsen där solguden Heimdall enligt kvädet "Grimnismal" härskade. Men Alcis, dvs Als som i Ales stenar kan även förbindas med det anglosaxiska verbet "ealzian" (ealgian), som betyder skydda. Denna betydelse överensstämmer även med den indoeuropeiska (ariska och gammelgermanska) föreställningen, där två skyddsskänkande ljusgudomligheter, dvs solguden Dyaus sönder, acvinerna, "solens söner", härskade över varsin halva av solåret, dvs den ljusa sommaren och den mörka vintern.