Någon gång under natten till idag vaknade jag och upptäckte att jag hade mina glasögon på mig. Jag lär aldrig få veta om jag hade glömt tagit av mig dem innan jag somnade, eller om de åkt på under natten…

I går kväll när jag åkte hem från Emma och Jocke så såg hann jag i farten (ja, jag kör skitfort) uppfatta en stor blodfläck på vägbanan precis vid Kyrktjärn, och genast blev jag nyfiken på vem som fått sätta livet till.

Tack och lov för att landsortstidningarna skriver om allt de kommer över!

Läste nyss en artikel i Dagen om en familj som hade köpförbud under ett helt år. ”Nyttigt” tänkte jag med ruset från Apple-leveransen ett par timmar tidigare kvar i kroppen. Det ÄR roligt med nya prylar!

Sista terminen på högskolan fick jag en datormus av Andrew. De skulle bytas ut och jag gnällde lite eftersom jag tyckte de var bättre än de nya, då fick jag behålla den. Snällt.

Och nu har jag äntligen en alldeles egen Mac Book Pro att använda musen till. Även om Apple numer säljer någon slags superdupercoolmus som är mycket mer hitec så gillar jag den jag fick. Den får duga så länge, tillsammans med musplattan på datorn. Datorn är underbar för övrigt, även om det känns vemodigt att överge min stationära HP-PC, men det går nog över..

Nu har jag även ett fint egensytt datorsleeve till min kära Mac. Under tiden jag sydde kände jag stoltheten  över att jag var så duktig växa inom mig, men är väl inte direkt helnöjd med resultatet. Finns ett par slarvfel  och det är lite snett, men det var så tråkigt att mäta hela tiden!  Nu vet jag dock hur jag ska gå till väga nästa gång. Skulle faktiskt kunna tänka mig att sy ett nytt enbart för att jag ska få ett perfekt, men orken finns inte just idag. Hittade kvittot till teddytyget i en påse, det inhandlades visst 2004 för att sys in i en jacka men det blev inte av, och det var ju tur nu.

Jag har fått en mobilräkning på 952kr. Det är visserligen inklusive en påminnelseavgift från en räkning för ett par månader sedan, men dra bort den avgiften och det är fortfarande 902kr kvar. Det är INTE okej! Jag förstår inte riktigt vad jag gjort då de fasta avgifterna ”bara” ligger på 150kr +69kr för fri surf. Jag fick en sådan chock när jag hittade den elektroniska fakturan idag att jag var tvungen att skriva ut den. 40 sidor var den på. Vart enda samtal och vart enda sms finns registrerat!

141 sms har skickats till Norge och det är lite väl många på en månad. Så nu har jag bestämt mig för att det får vara nog. Har de valt att bo där får de inte ha så mycket kontakt. Jag menar, det finns ju kontaktvägar som är gratis, varför då slänga iväg massvis med sms?

Dessutom hade jag skickat mms för över 100kr förra månaden, och det är inte heller okej, så nu är det slut på det med. Jag som tycker det är så roligt att skicka bilder till folk! Kommer även  försöka att dra ner på telefonsamtalen över lag, och då framför allt till de som inte har Telia. Så här kommer en uppmanning,  främst  till Sofie och Walle, men även till er andra: Börja använd Skype, då kan vi ringa varandra gratis. Dessutom kan vi (från och med i morgon) se varann, skoj va?

Jag vill gå gärna ha ett par av de här jeansen från Lindex. Jag räknar och vrider på mina pengar och hoppas att få ett par kronor över när räkningarna, flytten och maten är betald. Lincex har dessutom nu 10% rabatt i sin webshop + att man har 30% rabatt när man har Lindex clubkort. Det handlar ju inte alls om många kronor egentligen, men jag är besatt av pengar, och är typ snålast i världen!

Klockan 14.20 idag var jag på plats på Hälsocentralen i Alfta. Tio minuter innan min tid hos läkaren som skulle skära bort leverfläckarna på magen. Jag hade hunnit bli så nervös att nervositeten gått över, istället gick jag in dit och satte mig iskallt i väntrummets soffa. Efter att hunnit läsa en hel artikel om Linda Hammar i en tidning och bläddrat igenom flera års ”Nyfödda-urkipp” i ett album kom doktorn och ropade mitt namn. 30 minuter efter utsatt tid.

Väl inne på undersökningsrummet klädde jag av mig och visade mina fläckar. Någonstans där gick det fel i min hjärna. När doktorn sa ”Du har två alternativ, antingen tar vi bort dom nu och då får du inte sola på hela sommaren, eller så kommer du tillbaka i september” gav min säkerhet vika och ett osäkert ”Det blir svårt att undvika solen” snubblade ur min mun.

Varför kan jag inte någon gång i livet stå för min sak? Jag försöker leta ett ord som beskriver det, men det enda jag kommer på är ”dålig karaktär”. Är det så det heter, det där jag är?

Jag hade ju gått dit för att bli skuren i, ändå gick jag därifrån med prickar på magen!

Med gråten i halsen hann jag med ett besök på Apoteket och sen in på Ica, där satt Rebecka i kassan. Då svajade rösten och jag kunde se frågetecknen ovanför de andra kundernas huvuden. Jag bet ihop och trampade fort hem till Sofie och grät en skvätt. Ja, sån är jag. En sån som gråter när ett steg i livet känns som ett personligt nederlag. När min dåliga karaktär sviker min självsäkra sida och jag känner mig, känner mig osäkrast i världen..

Så här såg min hand ut i morse när jag vaknade. Dessutom har jag minst två bett till på låret, och om jag inte fått löss själv så har jag ett par bett i hårbotten också, för det kliar så att jag håller på att bli galen! Hårbotten kan kanske bero på torr hårbotten oxå, svårt att avgöra på sig själv. Nu har jag luskammat en av katterna och snart ska den andre få sig en omgång. Sen när mamma kommer hem med bilen ska jag göra ett besök på Apoteket för att inhandla Frontline, Susann påstod att det skulle vara bra så jag litar på henne. Hon om någon kan väl det där med djur!