måndag 8 oktober 2007

Fyra frågor om Che - samtal med Björn Kumm

Det är på dagen 40 år sedan Che Guevara mördades i Bolivia.

Den 9 oktober 1967 visades Che Guevaras lik upp för internationell press i Vallegrande, Bolivia. Journalisten och författaren Björn Kumm var på plats. Nu är han aktuell med en biografi om revolutionären. Aktuell historia passade på att ställa fyra frågor till författaren.

Che Guevara tycks ständigt vara i ropet. Det har skrivits flera böcker om honom, och för inte så länge sedan porträtterades han på film i "The Motorcycle Diaries". Vad hoppas du kunna tillföra med din bok?

Björn Kumm: Visst är Guevara i ropet. Men är han så mycket mer än ikonen på t-tröjor, drömmen om en bättre värld? "The motorcycle diaries" motsvaras ju, som Oscar Hemer påpekade vid ett Che-seminarium på Bokmässan i Göteborg, av Jack Kerouacs "On the road". Kerouac gjorde sin resa västerut under samma expansiva 50-tal. Filmen blir då ett slags latinamerikansk road movie med sitt eget liv men naturligtvis extra glamour eftersom det hela kretsar kring den berömde Che som ung och ännu inte berömd.

Stora Che-biografier kom på 90-talet, av Jon Lee Anderson och mexikanen Paco Taibo II, som båda berättar sådant som förblev okänt i 30 år efter Ches död (inte minst den olycksaliga Kongo-expeditionen). I all anspråkslöshet vill jag summera den där kunskapen och ge min egen syn på Guevara, i en väsentligen politisk biografi över en person som levde i en synnerligen romantisk epok.

AH: Che Guevaras eftermäle är splittrat. Ihågkommen som revolutionär hjälte och vänsterikon, men från högerhåll framhålls ofta han ofta som en kallblodig massmördare. Hur vill du att Che Guevara ska bli ihågkommen?

Jag berättar i bokens inledande kapitel om hur den döde Che preparerades i Vallegrande för att visas upp inför världspressen. Jag kände stor sorg inför hans nederlag och den triumf som Bolivias militärer och USA:s säkerhetstjänst kunde gotta sig åt. En revolutionär
hjälte var han tvivelsutan. Vänsterikon? Då ska man komma ihåg att hans inledande entusiasm för Stalin och Sovjetunionen så småningom vändes i skepsis och kritik mot det sovjetiska imperiet. Gentemot tredje världen, menade Che, uppförde sig kommunistblocket inte mycket bättre än de kapitalistiska makterna i väst.

Massmördare? Omedelbart efter att revolutionen segrat den 1 januari 1959 måste Che och övriga gerillaledare inför en upprörd hemmaopinion synas skipa rättvisa gentemot Batista-diktaturens verkliga bovar och banditer. Det var ofta summariska rättegångar men med autentiska vittnesmål från vänner och anhöriga som sett diktaturens motståndare släpas i väg till formlig slakt. Jag tror inte vi i vårt fredliga hörn av världen riktigt förstår hur blodig samtidshistorien varit (och fortfarande är) i exempelvis Latinamerika - där "försvinna" under
Pinochets och andra terroristers framfart på 1970-talet blev ett verb med ackusativobjekt.


Che Guevara talar inför FN:s generalförsamling 1964.

AH: Che Guevara levde och dog under en tid när det fortfarande fanns en stark tro på det var möjligt att förändra världen. Porträttet av Che blev en symbol för 68-rörelsens framtidstro. Finns det någon jämförbar ikon idag?

Går det att förändra världen? Kanske var Che och även 68-rörelsen naiva i sin tro på framtiden. Somliga anser att Che var sin tids Usama bin Ladin - i varje fall var han minst lika fruktad av det västerländska etablissemanget, enkannerligen USA, som i honom såg revolutionen sprida sig över världen och till varje pris ville stoppa honom. Nelson Mandela har väl blivit vår tids ikon, sinnebilden för mild förlåtelse gentemot ett helt system som ville beröva människorna deras värdighet. Vi får väl se om förnuftiga politiska förändringar i världen hinner före den kommande klimatkatastrofen. Särskilt optimistisk är jag inte.

Till sist, vad blir ditt nästa projekt?
Nästa projekt är en biografi över Josip Broz Tito. Var det verkligen

han som höll Jugoslavien samman?
Björn Kumm är journalist och författare. Bland hans tidigare böcker finns
Terrorismens historia (1998) och Kalla kriget (2006).

Che av Björn Kumm (2007), Historiska Media, (304 sidor) finns i bokhandeln och i nätbokhandeln.

Mer läsning:

På Cuba hyllas Che fortfarande som revolutionens hjälte.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/7033432.stm

BBC rapporterade om nyheten för 40 år sedan.
http://news.bbc.co.uk/onthisday/hi/dates/stories/october/9/newsid_3930000/3930193.stm

Thomas Gustafsson bloggar om Kuba och skriver om Che.
http://blogg.aftonbladet.se/13547/perma/580435/

söndag 7 oktober 2007

Putin och det nygamla Ryssland.

Idag fyller Rysslands president Vladimir Putin 55 år. Nyligen klargjorde han att det mycket sannolikt blir en fortsättning på hans politiska karriär när hans andra mandatperiod som president avslutas nästa år. Det är dessutom på dagen ett år sedan den ryska journalisten Anna Politkovskaja mördades i Moskva.

Putin föddes i Leningrad 1952 och tog examen från stadens universitet 1975. Där värvades han till den ökända underrättelseorganisationen och hemliga polisen KGB. Putin gick med i kommunistpartiet - som hans familj hade vissa kopplingar till. Putins farfar hade nämligen varit både Lenins och Stalins personliga kock.

Under slutet av 1980-talets stationerades han som agent i östtyska Dresden, men efter murens fall återkallades han till Sovjetunionen.

Hans politiska karriär inleddes 1991, som politisk rådgivare åt borgmästaren i Sankt Petersburg. Därefter gjorde han snabb karriär och blev 1997 medarbetare i Boris Jeltsins administration. Samma år la han upp en licensiatavhandling i ekonomi - som utländska bedömare har anklagat för rent plagiat av amerikanerna William King och David Clelands arbeten.

1999 utsågs Putin överraskande till premiärminister. På nyårsafton 1999 meddelade Jeltsin än mer överraskande att han skulle lämna presidentposten. Det innebar att Putins väg till makten låg öppen.

Putins förflutna i KGB, hans kopplingar till de ryska oligarkerna och de oegentligeter som ägde rum när den ryska ekonomin privatiserade, hans hårdföra retorik i frågor som gäller Rysslands grannländer (främst kanske Georgien, Ukraina och Estland) samt de många frågetecknen kring morden på Alexander Litvinenko och Anna Politkovskaja, har fått många utländska bedömare att resa ett varningens finger vad gäller den politiska utvecklingen i Ryssland.

Någon fungerande demokrati är Ryssland inte idag. Läget ser heller inte särskilt ljust ut. Kommer ultranationalistiska krafter ta överhanden och skapa ett nytt, aggressivt Ryssland? Vad händer i så fall med den politiska maktbalansen i världen?

Sedan murens fall har Ryssland varit en försvagad aktör - ofta förbisedd. Är den nationella stoltheten för stor för att finna sig i en sådan roll? I så fall är det dags för världssamfundet att förbereda sig på helt nya givar från Putins hand.

lördag 6 oktober 2007

Aktuell historia om nobelpriset i litteratur

Dags igen för de årliga spekulationerna kring årets nobelpristagare i litteratur.

Förra året gick priset till Orhan Pamuk från Turkiet (bilden). För ovanlighetens skull var det en lågoddsare som vann. Annars kan man som regel förvänta sig det oväntade. Favorittippade författare som Don Delillo och Joyce Carol Oates kan mycket väl få det - men jag skulle inte satsa mina sparpengar på något namn. Inte ens på portugisen Antonio Llobo Antunes - som ger riktigt goda odds.

Hur viktigt är då priset? Pengarna är förstås viktiga, men ser man tillbaka i historien är priset ingen garanti för evig berömmelse - åtminstone om vi talar om allmänhetens läsvanor.
Hur många har idag läst Theodor Mammsen, José Echegaray, Henryk Sienkiewicz, Giosuè Carducci, Maurice Maeterlinck, Rabindranath Tagore, Romain Rolland, Carl Spitteler, Wladyslaw Reymont, Grazia Deledda eller Ivan Bunin? Och hur många utanför Sveriges gränser läser Erik Axel Karlfeldt eller Verner von Heidenstam?

Sällan gick litteraturpriset under de första 40 åren till författare som idag är riktigt kända (undantagen är kanske främst Rudyard Kipling, William Butler Yeats, George Bernard Shaw, Sigrid Undset och Thomas Mann).

Efter andra världskriget blir "kändisarna" fler. Populära författare som Hemingway, Faulkner, Camus och Steinbeck tog sig in på listan.

En större skara författare hamnar också på listan över de som inte fick priset:
Leo Tolstoj, Henrik Ibsen, Émile Zola, James Joyce, Marcel Proust, W.H. Auden, Vladimir Nabokov, Virginia Woolf och Graham Greene är några av de klassiska författare som antingen dog för tidigt, ansågs för kontroversiella eller bara förbisågs.

1970 gick priset till den sovjetiske regimkritikern Aleksandr Solzjenitsyn, men han vågade inte åka till prisutdelningen. Två år senare prisbelönades Heinrich Böll från Tyskland. I Tyskland hade han blivit kontroversiell för sin samhällskritik och "försonliga" hållning till den västtyska terrorismen.

Men Bölls romaner om det tyska samhället under och efter andra världskriget tillhör 1900-talets litterära mästerverk. Akuell historia kan varmt rekommendera Ungdomens bröd, Tåget var punktligt och Biljard klockan halv tio.

fredag 5 oktober 2007

Nytt världsrekord i maraton

Aktuell historia om maraton

Etiopiern Haile Gebrselassie, 34, slog nyligen (30 september 2007) världsrekordet i maraton. Tiden: 2:04:26. (snitthastighet 2:56/km) (Länk:DN)

EDIT: Ovanstående tid är nu gammal skåpmat. 2008 slog Haile Gebrselassie sitt gamla rekord. Ny tid: 2:03:59. (giltig 2009-05-23)

Frågan är om inte Gebrselassie är världens genom tiderna främste långdistanslöpare. Visserligen är det omöjligt att jämföra legender som Paavo Nurmi och Emil Zatópek, som sprang med helt andra förutsättningar. Men Gebreselassie tillhör i alla fall de allra främsta, vilket följande statistik visar på:

Han satte tolv världsrekord 1994–99, däribland fyra på 5 000 m och tre på 10 000 m. Dessa världsrekord har visserligen slagits av landsmannen Kenenisa Bekele, men Gebrselassie tillhör fortfarande de främsta genom alla tider på en lång rad officiella och inofficiella distanser:

3000 m, 7:25.09 – 4:a genom alla tider
5000 m, 12:39.36 – 2:a genom alla tider
10 000 m, 26:22.75 – 2:a genom alla tider
halvmaraton, 58:55 – 2:a genom alla tider
maraton; 2:04:26 – 1:a genom alla tider
2 miles, 8:01.08 – 2:a genom alla tider
löpning 1 timme ; 2 1285m – 1:a genom alla tider
10 km väg; 27:02 – 1:a genom alla tider
15 km väg; 41:22 – 1:a genom alla tider
10 miles väg; 44:24 – 1:a genom alla tider
20 km väg, 55:48 – 2:a genom alla tider
30 km väg, 1:28:56 – 5:a genom alla tider

Ingen annan långdistanslöpare kan uppvisa ett liknande facit.

Men nu ska vi för en stund ägna oss åt maratonloppets historia.

De flesta känner säkert till bakgrunden. En grekisk budbärare, Feidippides, sprang efter slaget vid Marathon till Aten (ungefär 40 kilometer). Där berättade han om den sensationella grekiska segern mot perserna och föll sedan död ner. Året var 490 f Kr.
Men berättelsen är av allt att döma en sentida myt. Några redogörelser om bragdloppet finns inte i samtida källor. Historiker har också ifrågasatt varför grekerna skulle ha skickat en budbärare till fots när vägen från Marathon var farbar med häst.

Däremot skriver den berömde historieskrivaren Herodotos att Feidippides inför den persiska invasionen sprang från Aten till Sparta för att be om bistånd. Han avverkade då 200 km på två dagar – utan att dö.

Myten segrade
Men det är myten om maratonloppet som fått genomslag i modern idrott. Inför den första moderna olympiaden i Aten 1896 föreslog den franske historikern Michel Bréal (som kanke hade behövt en kurs i källkritik?) ett sådant lopp. Endast 17 deltagare ställde upp. Loppet vanns av hemmalöparen Spiridon Louis, som på vägen stannade till vid en taverna och drack ett glas vin.
Sedan dess är maraton en självklar del av större friidrottstävlingar.

Maratontävlingen i Aten 1896. Notera klädseln.

Hur det blev 42 195 meter
Distansen på ett maratonlopp, 42 195 meter (eller 26 engelska mil och 385 yards) har blivit legendarisk. Men från början var inte sträckan fastställd. I Aten 1896 sprang man 40 km. 1900 sprang man 40 260 meter.
Vid olympiaden i London 1908 tänkte sig arrangörerna att sträckningen skulle vara 26 miles – men sedan lade man till 385 yards så att målgången skulle kunna ske mitt framför den kungliga logen på olympiastadion. Sträckan blev alltså 42 195 meter. 1921 fastställdes denna distans av Internationella friidrottsförbundet.

Världens äldsta årliga maraton
Boston Marathon är världens äldsta årligen återkommande maratonlopp. Det har gått i april varje år sedan 1897 (med undantag av 1918) på i stort sett samma bana. Många av de andra berömda maratonloppen började hållas betydligt senare, t.ex. New York 1970, Stockholm 1979 och London 1981.

torsdag 4 oktober 2007

Sputnik 50 år

Aktuell historia om rymdkapplöpningen

Den 4 oktober är det 50 år sedan Sovjetunionen skickade upp Sputnik I, den första konstgjorda sateliten. Sputniks resa i omloppsbana blev en stor nyhet i större delen av världen - utom i Ryssland. I de större dagstidningarna var händelsen inte någon huvudnyhet, medan västvärlden förvånades storligen över att Sovjetunionen till synes sprungit förbi USA i den tekniska utvecklingen. (Länk: DN)

Den 84 kilo tunga sputniksateliten blev på så vis startskottet för den stora och mycket kostsamma rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen. I USA skapade Sputnikuppskjutningen starka reaktioner. Oron var stor att Sovjetunionen skulle bygga raketburna förintelsevapen. Senatorn Lyndon B. Johnson (blivande president) konstaterade att: "Den som kontrollerar rymden, kontrollerar världen."

USA gjorde ett misslyckat försök att skicka upp en satelit redan samma höst. I januari 1958 lyckades man bättre - rymdkapplöpningen var i full gång. Och bara tolv år efter Sputnik, i juli 1969, landade Neil Armstrong och Buzz Aldrin på månen. USA hade tagit revansch.

Ytterligare sex månlandningar genomfördes av USA 1969-1972. Sedan dess har ingen satt sin fot på dess yta. Sovjetunionen kom aldrig dit med en bemannad farkost.

Efter kalla kriget har intresset för kostsamma rymdprojekt minskat väsentligt, både i USA och Ryssland. En bemannad expedition till mars lär få vänta. Och kanske är det lika bra det. Nog för att det vore en vetenskaplig och teknologisk triumf. Men vem är idag beredd att satsa ett antal hundra miljarder på ett sådant projekt?

onsdag 3 oktober 2007

Aktuell historia minns Woody Guthrie

Woody Guthrie med sitt berömda gitarrklistermärke:
"This machine kills fascists"


Idag är det 40 år sedan Woody Guthrie dog, den 3 oktober 1967.

Woodrow Guthrie föddes i Oklahoma 1912 och döptes efter Woodrow Wilson, som samma år segrade i det amerikanska presidentvalet. 19 år gammal flyttade Guthrie hemifrån. Han försörjde sig som gatumusiker och genom spelningar på mindre ställen.

I slutet av 1930-talet började Woody Guthrie bli känd inom folkmusikkretsar. Han flyttade till New York och spelade in albumet Dust Bowl Ballads. 1940 skrev han sin mest berömda låt, "This Land Is Your Land". Guthrie blev en legendarisk protestsångare och skrev låtar med tydligt ställningstagande för utsatta grupper i samhället.

Efter andra världskriget försämrades Guthries hälsa. Han fick så småningom reda på att han led av Huntingtons sjukdom, en dödlig degenerativ sjukdom. Guthrie tillbringade de sista åren av sitt liv på vårdhem och psykiatriska kliniker.

När han dog hade hans låtskatt redan förts vidare till nya generationer av artister som Bob Dylan och Pete Seeger.

Tidsaxel:
http://memory.loc.gov/ammem/wwghtml/wwgtimeline.html

Allmusic gudie:
http://wm10.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=11:jifoxql5ldte

The Woody Guthrie Foundation
http://www.woodyguthrie.org/

Woody Guthrie: "So long, it's been good to know you" på Youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=zqiblXFlZuk

tisdag 2 oktober 2007

Ett folk - två världar

Idag reste Sydkoreas president Roh Moo-Hyun till Nordkorea för att inleda ett historiskt toppmöte med Nordkoreas ledare Kim Jong-Il. (Läs mer.)

Länderna befinner sig formellt fortfarande i krig med varandra, även om vapenstillestånd har rådit sedan 1953. Mellan länderna går en fyra kilometer bred demilitariserad zon. På den norra sidan ligger ett av världens fattigaste länder, det politiskt isolerade och kommunistiska Nordkorea.

I söder ligger Sydkorea, landet som ofta får symbolisera det asiatiska ekonomiska undret - men också hårdför kapitalism med brutala arbetsvillkor. Att det finns motsättningar
mellan de två staterna är knappast förvånande.

Mörker över Nordkorea. Satellitbilden illustrerar tydligt skillnaderna mellan det industrialiserade Sydkorea och det fattiga Nordkorea.


Men hur blev det egentligen så här?
Halvön Korea har varit bebodd under lång tid och redan ett par tusen år f Kr uppstod rivaliserande kungariken. Inflytandet från den mäktiga grannen Kina var starkt. Flera kinesiska kolonier etablerades i Korea. Med början år 372 e Kr spreds buddhismen i regionen. Ett drygt århundrade senare var buddhismen statsreligion i "de tre kungadömena", som då styrde halvön.

På 1600-talet invaderades Korea av manchurerna, som även tog kontrollen över Kina - och där grundade Qing-dynastin. Korea blev en kinesisk vasallstat och isolerades från omvärlden.

Från och med andr
a halvan av 1800-talet hade Japan etablerat sig som en asiatisk stormakt och gjorde allt mer aggressiva försök att expandera till fastlandet. Fokus riktades mot Korea. Men även Ryssland hade planer på att erövra Korea.
Denna rivalitet ledde till det rysk-japanska kriget 1904-05. Japan segrade (till västmakternas förvåning) och tog kontroll över Korea. 1910 annekterades landet slutgiltigt av japanerna.

Korea förblev under japansk kontroll fram till andra världskrigets slut. Landets norra delar ockuperades av sovjetiska styrkor medan amerikanerna tog kontroll över området söder om 38:e breddgraden. Segermakterna beslutade på en konferens i december 1945 att landet skulle styras av en provisorisk regering - innan fria val skulle hållas. Koreanerna ville bli självständiga och motsatte sig förslaget.

Precis som i fallet med Väst- och Östtyskland utropades först republiken Korea i den sydliga delen 1948. Sovjetunionen svarade med att utropa
Demokratiska folkrepubliken Korea i norr samma år.

Koreakriget lämnade ett djupt sår
Motsättningarna mellan de politiska systemen i norr och söder (båda var auktoritära) ledde slutligen till öppet krig. Nordkoreanska trupper gick till anfall i juni 1950. FN ingrep på USA:s initiativ till Sydkoreas försvar. 1953 ingrep Folkrepubliken Kina på Nordkoreas sida. Då hade striderna böljat fram och tillbaka flera gånger. Allt slutade i status quo. Korea delades permanent längs 38:e breddgraden och vapenvila slöts. 5 miljoner människor hade då mist livet.

Varför förhindrade inte Sovjetunionen ett FN-ingripande i Koreakriget?
Som permanent medlem i FN:s säkerhetsråd hade Sovjetunionen möjlighet att lägga in ett veto. Men 1950 bojkottade Sovjetunionen säkerhetsrådet i protest mot att Taiwan innehade Kinas plats i säkerhetsrådet (Mao hade året dessförinnan utropat Folkrepubliken Kina och nationalistregeringen hade flytt till Taiwan). En resolution till stöd för Sydkorea kunde antas.

Sovjetunionen insåg sitt misstag och såg i fortsättningen till att delta i säkerhetsrådets överläggningar.

På BBC News kan man se bilder från vardagslivet i Nordkorea. (Länk)

måndag 1 oktober 2007

Aktuell historia om Burma


Demonstrationerna i Burma har klingat av. Protesterna i Rangoon slogs ner med våld. Militärdiktaturen segrade, åtminstone tillfälligt. Världens blickar (läs nyhetsmedierna) riktar sina blickar från landet. Allt återgår till det normala.
Aktuell historia väljer dock att dröja kvar vid det turbulenta landet i Sydostasien för att räta ut några frågor.

1. Heter Burma verkligen Burma?
Nej. Sedan 1989 heter Burma officiellt Myanmar. Men detta namnbyte var den styrande militärjuntans påfund och många västländer har fortsatt använda Burma eftersom regimen inte erkänts.

2. Är Rangoon Burmas huvudstad?
Nej, inte officiellt. 2005 började regimen flytta landets administrativa funktioner till den nybyggda och mycket isolerade staden Naypyidaw. Stor förvirring rådde. Det mesta kring staden är egentligen fortfarande oklart och först under 2007 har utländska journalister tillåtits besöka staden. DN och BBC News tillhör dem som rapporterat från Naypyidaw.Här träder en spöklik nybyggd stad fram, där moderna hus byggts upp mitt i ingenstans. På en bloggen The Flying Dutchman finns flera bra foton.

3. När blev Burma självständigt?
Burma blev självständigt 1948, ett år efter Indien och Pakistan (inklusive Bangladesh). Även Burma var dessförinnan brittiskt.

4. Vilka är militärjuntan som styr Burma?
Efter självständigheten blev Burma republik. 1962 tog militären makten och landet blev socialistiskt. 1988 grep en junta makten, slopade socialismen och lovade ökad ekonomisk frihet och fria val, som hölls 1990. Där segrade oppositionsledaren Aung San Suu Kyi - men juntan vägrade släppa makten. De har behållit den sedan dess.
Den politiska situationen i Burma är mycket komplex. Å ena sidan finns en militärregim med anspråk på totalitär makt, å andra sidan finns en rad oppositionella grupper och etniska minoriteter som strävar efter politiskt eller regionalt oberoende.

5. Vilka är "munkarna"?
Munkarna i Burma tillhör inriktningen theravada. Theravadabuddhism är den inriktning som finns på Sri Lanka, i Burma, Thailand, Laos, Kambodja och Vietnam. Den innehåller färre religiösa och fler filosofiskt-intellektuella inslag än mahayana-buddhismen (som bl.a. är stor i Kina och Japan). Klosterväsendet är centralt. Endast munkar och nunnor har möjligthet att leva fullständigt efter "den åttafaldiga vägen", som är theravadabuddhismens måttstock. Meditation, studier och renlevnad är centrala element i klosterlivet.

6. När blev Burma buddhistiskt?
Enligt krönikor från Sri Lanka kom det buddhistiska missionärer till det som idag är Burma redan omkring 250 f.Kr. Under det första årtusendet fanns alla de tre buddhistiska inriktningarna - theravada, mahayana och tantrisk buddhism (eller tibetansk buddhism) - representerade i landet. Efter att burmeserna besegrat monriket blev theravadainriktningen den dominerande och har varit så sedan dess.
1961 blev "buddhistisk-marxistisk synkretism" statsreligion. Det är den inte idag, men buddhismen har ändå praktiserats aktivt i Burma.
Theravada-buddhism är den inriktning som finns på Sri Lanka, i Burma, Thailand, Laos, Kambodja och Vietnam. Den innehåller färre religiösa och fler filosofiskt-intellektuella inslag än mahayana-buddhismen (som bl.a. är stor i Kina och Japan). Klosterväsendet är centralt. Endast munkar och nunnor har möjlighet att leva fullständigt efter "den åttafaldiga vägen", som är theravadabuddhismens måttstock.

7. Vem är Aung San Suu Kyi?
Aung San Suu Kyi är ledare för oppositionspartiet NLD (Nationella demokratiska förbundet). Hon är dotter till frihetshjälten Aung San, som mördades 1947. 1991 tilldelades hon Nobels fredspris. Hon satt i husarrest 1989-95, släppted därefter men har sedan dess hållits arresterad i flera omgångar.

Nyhetsrapportering från händelserna i Burma kan följas på DN:Burma och BBC:Burma.