Orten Alafors

Alafors är beläget i Ale kommun. Denna bildades 1974 och dess gränser följer de gamla kommungränserna (Nödinge, Starrkärr, och Skepplanda kommun).Dessa följer i sin tur de gamla sockengränserna. Forskarna är ock så ganska eniga om att gränserna i denna del av landet har varit i stort sett oförändrade sedan Kristendomens inträngande i vårt län på 1000- och 1100-talen. Under vissa tidpunkter har dock vissa delar legat under danskt styre då området har haft Norge som granna på andra sidan älven.

De första Aleborna var fångstmän och fiskare som kom via älven. Landskapet såg inte likadant ut nu som då. Inlandsisen hade tryckt ner landmassorna och havslinjen stod mycket högre. Den högsta marina gränsen ser ut att ha nått högst vid Ljungåsen i Nol med 112m över nuvarande havsnivå. Men andra ord har havet nått högt över bergen i Ale. De första boplatserna var tillfälliga eller säsongsboplatser. Men det bördiga landet, tillgången till fisk och de mäktiga skogarnas villebråd gjorde att man blev mer och mer bofast. Människor har under underårhundradenas lopp lämnat spår efter sig, stora som små. I Ale kommun finns allt från fornborgar till skålgropars (små cirkelformade hällristningar som man tror har använts i offersammanhang).

Historia Alafors

Alafors var innan spinneriets uppkomst inte mer än några utspridda gårdar där man idkade jordbruk och hantverk. Men i och med industrin började ett samhälle så sakteliga att byggas upp. Runt om fabriken byggdes arbetarbostäder och tjänstemannavillor i takt med att människor flyttade in. I början var det mest utsocknes som arbetade i fabriken. De bodde i hyrda rum i arbetarbostäderna på veckorna och vandrade till sina hem på helgerna. Det var först på 1860-talet som människorna började bli bofasta och då var det i första hand unga kvinnor.

Inflyttningen medförde att hus och skolor började byggas upp. Som mest fanns tre skolor för barn upp till 13 år. Arbetarna bodde i arbetarbostäder och i egna hus som de kunde låna till av bolaget. Efterhand började andra människor än spinneriarbetarna att flytta in. De startade bland annat skomakerier och olika affärer.

Människorna började också att så småningom organisera sig för att få ett drägligare liv. Man startade olika föreningar bl a Avd Ahlafors Spinneris fackförening, Lyktan (nykterhetsförening), Ahlafors IF och Elimförsamlingen (pingstkyrkan). de två sistnämnda finns faktiskt kvar ännu idag. Elimförsamlingen bildades 1931 för att kämpa mot osedligheterna som pågick kring fabriken. Idag verkar de i sin gamla församlingsgård Ahlafors IF startades 1913 och i verksamheten ingick fotboll och friidrott. Utöver sportaktiviteterna anornades även fester. Numera har man bara fotboll på schemat.

Det är inte bara föreningarna som finns kvar för att påminna oss om det förgångna. Det finns mycket kvar idag av det som fabriken byggde upp. Bostadshus, affärer, skolor och gatunamn. Många av byggnaderna används fortfarande. ”Ahlaforsskolan” används då som nu för skolundervisning. Den dåvarande småskolan inrymmer idag ett tryckeri. Ett annat exempelär det gamla posthuset i folkmun kallat ”kaffekvarn” som idag är ett bostadshus.

Fabriken själv har heller inte stått tom sedan bolagets nedläggning. I början var det olika småföretag som hyrde lokaler t. ex en bilverkstad och en färgfirma. Andra lokaler har använts som replokaler till lokala rockband. I mitten av 1990-talet började även föreningar att flytta in i de gamla lokalerna; Nol Alafors Kulturförening (Pelarteatern) och Vävferiet. Det var också under den här perioden som Ahlafors Bryggerier flyttade in.